Handarbete för välgörenhet, ny baby i "flocken"

Nu har jag fullt upp måste jag säga :)
Kan inte sova ens, stickar för fulla muggar sånt som ska till Rumänien.
Det är Facebook gruppen Handarbete för välgörenhet jag hittat detta på.
Till de fattigaste i Europa. Ofattbart att det finns människor som lever utan el och vatten. Hål i väggen i det skjul de bor i. Inte ett par varma skor när de ska ut etc.
Dessutom nekas de jobb. Hur kan man ens överleva på det viset.
Tänker på alla stackars barn som lever i detta ♥
Tyvärr fick jag inte reda på detta förrän i förra veckan, att det skulle gå en transport dit menar jag. Har plockat ihop lite urvuxna jackor och annat i klädväg.
Ska skicka med lite tyg och mönster. Det är några kvinnor som håller på att lära sig att göra saker. Så att de sen ska kunna sälja och få inkomst. Sen stickar jag på filtar, sockor, ska även försöka hinna med lite vantar. Funderar på att sy ett par filtar med utav en större mjuk filt jag köpt till annat.

Sen har jag ju en ny liten baby att sticka till med ♥
Har förmånen att få vara med på ett hörn med sambons nya barnbarn.
Så underbart att få hålla en så liten igen ♥ ♥
mm lite att göra har man. Men känns bra att göra något som hjälper andra, att veta att man gör skillnad på riktigt för några ändå

2015

Nytt år..
Oskrivet och okänt, kan innebära allt. Hoppas på ett bra år för dig som läser, och självklart hoppas man ju själv på positiva händelser emellanåt under året :)
Brukar ta ett tag innan man vänjer sig med det nya året. Minns när man hade checkar när det handlades, tog upp till 3 månader vissa gånger innan det nya satt där :P
Projekt nu i tankarna är , först att göra klart de hjälmmössor jag har på G, raggsockorna till sonen. Sen har jag tänkt prova dubbelstickning, sticka Marilyn illusion tavlan. Och virka lite amirugumis, mm..

Vi får se vad det blir mer under 2015 ♥

Gott Nytt 2015 ♥ ♥

Rea :)

http://www.knittingroom.se/butik/default.asp?url=avdelning.asp&dept_id=SE-214

Delar en rea  dekal här gå in på länken och fynda ♥

Årets tavlor

 Den första ett försök att beskriva min ångest och en del av det som gjort mig till den jag blivit..

 Den andra den första gången jag blev över given.Det över korsade huset, symboliserar att jag låstes ute från min egen familj, i händer på människor som godtyckligt kunde göra som de ville.
På gatan beskriver hur utsatt och ensam jag blev för resten av livet. De kunde faktiskt lika gärna lagt mig på gatan, så hade jag sluppit det andra hemska, och alla andra avsked..

 Den tredje Symboliserar det värsta avskedet som barn, min bästa familj efter åren med barnhem , sjukhus och bollande totalt 11 gånger mitt första år. Efter den otrygga tiden kom jag till dem. Kunde inte gråta då jag kom dit. Där fick jag vara barn, hade syskon och föräldrar där, de var min enda familj under min barndom. Men så andra terminen i Förskolan tog det slut. Deras röda saab åker därifrån, kvar står jag, sjunker redan ner i det helvete jag ska utstå i 12 år framåt. Demonen symboliserar fostermamman, vars grymhet fick oss att vara konstant rädda och ihop krympta som människor, vi som inte ens var värda lorten under skorna...

Lägg till bildtext

Förresten..

Har varit lite kreativ i tanken ändå, ska prova dubbelstickning nu, och sticka marilyn tavlan. Tog lite stopp när jag hade för många lovade saker på g.
Nu är åkpåsen i pippimönster klar och överlämnad, ska snart fyllat av ett supersött litet gossebarn ♥ vilken dag som helst nu.
Stickar raggsockor åt mellansonen, har några hjälmmössor på gång. Garn i över flöd. Men vet ni vad jag gjorde en natt i förra veckan ? Tittade in hos knitting room och beställde knitpro rundstickor i större storlek än jag hade.
Och arn till det jag tänkte ha till dubbelstickningen. Fast sitter även och tycker att jag skulle kunna laborera med dessa och annat garn och olika metoder. Och få fram en egen designad sorts plagg. En av de ideer jag hade i början av året som kom av sig i allt annat som var. Vi får väl se vad det blir :)
Blir ni sugna att gå in till knittingroom och kolla finns det direkt länkar här :)
Har handlat fyndpaket innan som jag var jättenöjd med. Och mina fina stickor som är så sköna att sticka med ♥ Sen har de bra pris på akrylgarn sofie, köper man 10 st blir det bara 14 :- st

Nytt år nya tag

Inför det nya året kan man bara hoppas det blir bättre ♥
Året som gått har  varit både bra och dåligt.
Bra för att jag återfått en av mina 3 delar av ♥
Fått tillbaka min mellanson, på så sätt att vi har viss kontakt och lite av det vi förr hade. Något annat kan jag knappast hoppas på, då han snart är vuxen och helt naturligt är på väg mot egna nya mål :) Men med 2 av mina 2 barn i min närhet, känns livet lite lättare ändå. Saknas en del, men läkt lite detta år. Samtidigt har det varit ett helvetiskt jobbigt år med. Har kämpat med denna ångest, depression och PTSD
Som jag dragits med, och som hotat att förgöra mig alltmer för varje år.
I början av året var det riktigt illa. har fått terapi och provat nya mediciner. Några av dem funkade inte alls, och var gång man byter eller ändrar dos så blir det mycket värre innan det förhoppningsvis blir bättre. Och så har jag inte alltid förståelse från min närmaste krets. Som tror att jag bara tänker på negativa saker, att jag är lat etc. De som vet vad detta handlar om vet också hur förlamande detta tillstånd kan vara. Man kan till en viss gräns tvinga sig själv att göra saker. Men sen när inte heller det går, så går ingenting. All negativ respons, får dig bara att känna dig mer värdelös, och som en belastning för andra. Har kämpat även med detta, att känna att jag behöver leva för att jag annars skulle såra de som betyder mest. En dag kanske jag känner att jag vill leva igen. Har försökt hitta lusten att göra saker, som jag fått rådet att göra. Blev som en livlina detta. Dels för att lindra ångesten. och även som ett sätt att uppskjuta det jag tänkte att jag borde göra. Jag skulle bara göra det och det och några andra saker innan jag avslutade allt. Det mest skrämmande var att jag fick bättre och mer hållbarare planer på hur jag skulle göra. Sen slog det mig att även om jag var dålig för alla människor runt mig. Så visste inte mina djur hur dålig jag var. Och då jag är rädd för att de skulle hamna hos fel människor. Blev detta en anledning att vara kvar.
Sen sade min terapeut lite om hur hårt det skulle vara för mina barn om jag försvann. Jag tänkte en del på det. Önskar det fanns utrymme för mina kreativa behov. Får man göra saker, och kanske få positivt sagt om dessa så blir det meningsfullt. Men om det bara är i vägen och fel, och anses som onödigt göra.
då man ska städa etc. tappas lusten och glädjen, mina planer som jag fick då kreativiteten kom tillbaka, börjar som så mycket annat jag drömt att dö ut. Det är just det som är en stor del med. Att man slutar drömma för att det inte är någon ide, när man ändå aldrig får genomföra dem. Jag kan inte på grund av min rygg och leder städa och greja i trädgården etc, förutom kortare stunder. Detta får mig att känna mig dålig, ännu värre då när man hör att man ska känna det, att man bara är lat. Jag vill få vara mig själv snart. 43 år nu, och aldrig fått vara den jag vill, vill omge mig med saker som talar till mig, inte ett tomt och enhetligt hem.
Ja vi får se vad detta nya år för med sig. Kan ju vara så att en del vänder nu. Min terapeut säger att jag ska stå upp för mig själv, ta plats.
Men om jag gör det kallas det tjafs :/ Får jobba på det tror jag, samla kraft och mod att bara vara mig. Något som är i en helt annan riktning då, har sålt nästan alla mina miniatyrer, och mitt konstnärs set. Nu även symönster.
Jaja får ta plats med mina andra färdigheter.

Ja detta var lite om året som gått och ännu mindre om förväntningen inför det nya. En numera ovan känsla börjar smyga sig på ändå i vissa aspekter. Har ett litet hopp om vissa viktiga personer igen. Det var ju när jag för drygt 2 år sedan förlorade hoppet, som jag även förlorade grunden jag stod på. Det är verkligen sant det som säger: det sista som överger människan är hoppet.
Därifrån har vägen varit extremt tuff, för mig och även de i min närhet.

Undrar vad ni begrundar från det gamla året, och vad ni hoppas inför det nya ?

Hur det kan bli egentligen..

Hej där :)

Vet inte om jag sagt det här, men har ju sedan jag var liten. Alltid önskat mig ett dockskåp. Det jag gillat mest med dessa är ju de små sakerna. Så när jag fick mina skadeståndspengar ( vanvården) bestämde jag mig för att jag skulle köpa mig ett sådant. Fick tag på ett vanligt Lundby. Men det skulle göras i ordning, skaffade tapeter osv. men de blev aldrig av att jag fixade klart det. Har ingen riktigt bra plats att vara på med sådant pyssel, blir surt om man har något framme. Så har haft lite saker framme en period, i ett väggskåp jag har. Blir ju inte som jag tänkte. Och då jag i flera år var med i miniatyrklubben, så har jag samlat på mig en del. Hade även köpt en gammaldags affärsinredning. Rokoko möblemang, annat smått och gott utöver de månatliga paketen.
Men så för ett tag sen, blev jag så trött på att höra klagomål på mina saker, så jag tog ner varenda sak ( pynt , tavlor etc. ) Allt utom mina garner är nu bortställt.
Fy så dött det känns :(
Trist när man inte kan ha nåt av det man mår bra av att ha omkring sig framme. Jag är inte så noga med att det är "enhetligt" som en del andra. Heller inte trendberoende. Vet vad jag gillar, och omger mig gärna med helt olika saker. Då jag tycker det är fint i sig, och varje sak fyller en plats. Och får mig att må bra, bara genom att man kan titta lite extra på dem ibland.

Men åter igen, drer jag tillbaka mina rättigheter. Har fått rådet av min terapeut att : ta min plats i tillvaron och göra sånt jag mår bra av. För min egen skull.
Men man orkar inte med att höra att man bara gör sådant man tycker är roligt, att det är fel på sakerna för att de inte passar andras smak. Så nu har jag bestämt mig för att sälja av en del miniatyrer. Något vitrinskåp eller ett stort äldre dockskåp lär jag ju aldrig få. Det svider lite att sälja dem. Men som så mycket annat svider det att se dem ligga där med. Åter en dröm jag drömt som i och med detta blir en ouppnåelig sådan.

Ska även sälja min illusions stickade Elvis Presley.
Den gjorde jag åt min fosterbror. Han har alltid varit ett stort Elvis-fan.
Jag slet verkligen med att få den klar. Ser lite dåligt så det var kämpigt med det svartvita. Men så för ett tag sen, blev han arg på mig. Jag hade försökt stötta honom med en del saker. Försökt finnas där när han exempelvis skulle göra sånt som att flytta. Nu hade vi kommit överens om att jag skulle komma en gång i månaden minst. För att vi tillsammans skulle få in räkningarna åt honom.
Dagen innan jag skulle komma denna gången. Så ringde han och sa att jag inte skulle komma. Jag hade tyckt gången innan att han lät annorlunda. Nu gjorde han absolut det. Så frågade om jag gjort något som han var arg på, är ju lätt att rusa iväg och trampa nån på tårna, även om man inte ser det just då.
Nu brukar jag ju analysera det mesta. Och jag kan faktiskt inte komma fram till varför han blev arg på mig. Jag sade iallafall när vi pratade den sista gången att visst det är ditt beslut, vill du inte att jag ska hjälpa dig med räkningarna så gör jag inte det. men jag tänkte komma med Elvis. Fick bara en fnysning till svar. Ändå hade vi pratat om detta. Jag visade honom på mönstret och vilken bild det var, innan jag köpte garn och började. Det var ett kort som inte var från hans bästa period. Han var lite "plufsigare" sådär. Då var han jätteglad, och såg fram emot att få den. Jag skulle ge honom den. för att jag ville göra honom glad. Han har ju ms, och anledningen till att jag försökt att hjälpa honom är att jag vet att han inte kan själv. Och så har jag varit orolig då man aldrig vet hur fort försämringen går. Med den typ av ms han har. Ville göra det lilla jag kunde för att sätta små guldkorn i tillvaron. Men tydligen gjorde jag något dumt en av gångerna...
Nu hänger han där Elvis, och jag blir lite ledsen var gång jag tittar på honom. dessutom vågade jag inte packa undan tavlan, säkrare att ha den på väggen tills jag har sålt den. vilket jag försöker göra just nu.

Är det inte konstigt egentligen ? Mycket av det man får vara med om som man har lättare eller svårare att ta. Detta att aldrig få utföra det man drömt om är tungt. Nästa steg nu blir väl att sälja de färger jag köpt. Då jag i våras gjorde iordning ute på altanen för att måla där under sommaren. detta blev ju också ratat. Slutade med att jag inte använde altanen under sommaren. Jag och flera andra trivdes jättebra där. Men inte heller det dög. Skulle ändras. Skulle tas bort saker. Framför allt det hörn jag tänkt måla i. Eftersom jag inte kan ha mina målar saker framme inne heller. Så får jag väl sälja dem med. Ännu en sak som grusas.
Så synd att folk inte kan förstå hur viktigt det kan vara för en kreativ person, att få pyssla med de olika saker man mår bra av. Istället känner jag nu hur jag återigen dör en smula för varje dag. Jag som var så lycklig när jag fick tillbaka lusten att uttrycka mig genom handarbete , målning etc.
Allt sånt är ju onödigt och meningslöst. Har jag fått höra, de senaste åren.
Varit mycket klagomål. När jag för att jaga bort ångesten, skaffat mig projekt att tänka på och som kan ta bort de mörka , andra tankarna.
Hur kan någon tro att jag ska må bättre om det som gör mig lycklig tas bort bit för bit ?? Istället känner jag bara att jag dör en smula varje dag. Ett tomt och dött hem, är allt annat än jag !!

Elvis i Illusions stickning :)
Gjordes egentligen åt en särskild person. Men av någon anledning skar det sig där. En dag kanske jag får veta varför..
Nu ska jag nog sälja denna. Gjorde den i alla fall.

Dessa båda önskar jag att jag kunde göra ♥

Men en dag kanske. Nu har jag tyvärr tappat den skapar lust jag återfick i början av året. Tror inte att jag ens kommer att fixa detta med julpynt i år.
Jag önskar verkligen att jag idag varit en annan person. Att jag hade kunnat vara den supermamma jag velat. Att de människor jag mött i livet , och släppt kunnat älska mig som jag är. Istället ska jag hela tiden göras om. Fattar ingen att man bara en begränsad tid kan leva så ? Och att mad ständig värk i både kropp och själ. Inte klarar det en frisk person kan ???
 Hela mitt liv har varit så kan bara inte mer nu :(
Tyvärr kan jag nog inte heller återta min plats i livet, som jag fått rådet att göra. Jag vet helt enkelt inte hur man gör. Ska ta min rättmätiga plats. Men hur gör man det, när man hela livet har fått veta , att man inga rättigheter har ??
Och nu ska jag tydligen ut härifrån igen. Sen undrar vederbörande varför jag inte kan känna trygghet utan behöver få veta vissa saker emellan gångerna jag ska flytta då. Kan inte mer nu. Snart ger jag verkligen upp. Vad i helvete spelar nånting för någon roll ?
Har jag tur så kan jag börja känna lust inför skapandet igen, det tar bort mycket tankar på annat.

Denna hårda värld

idag tänker jag på, hur tiden och olika händelser får oss att ändra uppfattning om andra människor och saker. Jag kommit att ändra uppfattning och känsla gentemot någon jag kände mig ofantligt sårad av.  Trodde inte att jag nånsin skulle göra det. Men nu när tiden gått, så känner jag bara att jag vill denne person allt gott. Och om behovet finns kommer jag alltid att finnas där. oavsett vad som hänt har vi en historia bakom oss, saker och år som binder oss samman. Med även goda minnen såklart. Visst är det underligt var gång man kommer på sig med att man radikalt ändrat uppfattning , som i detta fallet långt före tanken slog mig. Att detta var fallet ?

Sköt om er alla därute i zybern ♥ ♥

50% på allt garn t.o.m 6 Oktober !

http://www.stickabooden.se/module.php?module=Order_Affiliate&file=incoming.php&key=73a19bcbdae6d68838bd2e0d5



Varsågod en dag före kan jag tipsa om detta kanonerbjudande :)

eftertankens beska och ibland bitterljuva känsla...

Idag som så många andra dagar har jag halkat in på dåtidens minnesbana.
Första tillfället idag var när jag satt hos min lokala garnhandlare. Hon är en mycket trevlig person, som inte bara har ett stort och alltför frestande garnsortiment ;) Utan är också en varm och mycket rar person. Man kan oftast få hjälp av henne om man inte förstår ett mönster. Som "självlärd" kan jag säga att jag fått fråga ett antal gånger. Hon har med åren blivit som en kär vän för mig. Och de sista åren har vi pratat om så mycket annat än bara garn och mönster. Idag halkade jag in på detta fosterhemmet igen. De hade en del djur där. Även om det för mig ofta var oöverstigligt jobbigt att ensam ha ansvar för dem. så betydde de så otroligt mycket för mig. Än idag står djuren för något alldeles speciellt för mig. De dömer inte, de älskar dig oavsett vem du är. Som barn fick jag den största biten värme från de kor, grisar och hästar som jag tog hand om i lagården. Förutom hunden då, som var min trygghet inomhus, hon valde mig som nattkompis <3 tryggt för ett barn som ingenstans har att gå när det vaknar att ändå ha en varm hund bredvid att lyssna på. Sen knyckte hon alltid min kudde , men det gjorde inte så mycket. Jag slapp ju vara ensam.
jag skulle en gång få gäss, hon köpte ett antal som hon sade skulle vara mina. De km nästan samtidigt som jag skulle få åka till min förra fosterfamilj. Hann inte se dem. Denna gång fick jag vara hos "min" älskade familj en hel månad. Fick följa med dem till Finland, helt underbart ♥
Sen när vi kom därifrån så ringde min mamma dem. Min pappa hade nyligen skrivit ut sig själv från sjukhuset, då ett gäng försökt slå ihjäl honom. han hade legat i koma, och var som ett skelett. Men min mamma tyckte jag borde få se honom, hade inte sett honom sen jag var liten.Så detta är mitt första "klara" minne av honom. Detta var 1983
Sen fick jag även träffa min mormor för första gången sedan jag var liten. Det var i efterhand helt onödigt. Då hon är en kall och elak person, vilken jag tagit avstånd från för längesedan.
Hur som helst, när jag kom hem från denna hela underbara månad i en normal och varm familj, så skulle vi äta. tyckte det var konstigt att vi satt vid matsalsbordet. Där satt vi bara vid speciella tillfällen..
Och så fick vi kyckling och pommes var så gott, man fick inte mat var dag där precis. En bit in i måltiden så sade ärkehäxan : Vet du vad vi äter marquerite ?
Och så såg hon ondskefullt på mig med de små blekblå ögonen. Vi äter dina gäss. Jag kunde inte få ner en enda bit till sen. det var just såna saker hon gjorde. Hade man fått vara därifrån ett tag och upplevt något positivt, då skulle an straffas, samma om man någon gång var glad över något. Ner i mörkret igen bara. Har mycket svårt för folk som ger något och sedan tar det tillbaka igen. Svårare och svårare faktiskt. Då jag med åren sett att dessa ofta tar och tar, inte gärna lämnar tillbaka det de lånat etc.

Senare under dagen halkade jag ner i ett ännu ömmare minne, angående ett av mina 3 barn. Han hindrades i många år från att träffa mig. Jag vågade inte gå till rätten av rädsla för att förlora hela min del av vårdnaden. Utan försökte gång på gång få kontakt med dem ( de 2 äldsta ) Fast det gjorde så otroligt ont varje gång jag inte ens fick prata med dem, eller ens se dem. hade alltid haft dem sedan den dag de fötts. Så mitt liv stannade upp, och jag var vilsen i sex år innan jag insåg att det nog aldrig skulle bli bättre. Då tappade jag livslusten totalt, och har fått kämpa med det sedan dess. för några år sedan, tyckte barnens far att det var nödvändigt att berätta att min mellanson som var i 11 års åldern då. Hade suttit på kvällarna och tittat mot den lägenheten jag fortfarande hade. och tyckt att han sett någon där. Alla d gånger jag försökte få prata med dem. De fick bara höra att jag inte brydde mig om dem. Att jag stuckit. Jag hade länge lägenheten kvar. Men klarade inte att vara där då jag var i så dåligt skick. Sparade den länge då jag hoppades på en bättring med barnen. hade han brytt sig om sonens känslor borde han ju ha kontaktat mig och sagt att han behövde mig ? Istället så fick jag inte prata med någon av dem under första året. Och om jag pratade med fadern sade han att ingen av dem ville veta av mig :( 
När jag tänker på hur övergivna de måste ha känt sig, så känns det som om jag ska gå sönder. Han straffade dem ännu mer än mig. han berövade dem en del av deras familj. Och dem och mig numera 8 års minnen...
Vilken rätt de människor tar sig som gör så här. Till vilket pris som helst dessutom :(

Virka familjen Barbapapa, gratis virkmönster

mest virkat: Virka familjen Barbapapa, gratis virkmönster: Nu har jag finputsat på mitt mönster till Barbapapa ett tag och det känns äntligen redo att läggas ut här på bloggen. Jag har provat mig fra...

Höst brr

Ja visserligen älskar jag höstens alla fina färger. Mn kylan som kommer nu ville jag helst slippa. Min kropp skriker av smärta när kölden och fuktigheten kommer :(
Men bara att gilla läget.
Får försöka fylla den med kreativa alster, tyvärr har jag inte riktigt samma entusiasm längre, fick sluta med den medicinen som gav mig den åter.
Men kollar man runt lite så kan man ibland känna suget efter att göra något. Fast n behöver jag utmaningen att prova nytt, känns trist att göra sånt man inte behöver tänka för att få till.

Här några av de saker jag skulle vilja göra ♥

Har iallafall garn så jag klarar mig :p

Panikköpt alldeles för mycket senaste 8 månaderna.

går numera i en slags terapi, hoppas verkligen att man kan få  bort något av dessa ok som gjort livet för svårt att leva allt oftare.

Fan ta dem som tog sig rätten att trampa på mig, och förstöra så många år. Fått mig att leva i rädsla och gett mig känslan av att vara precis den de sade att jag var....

Kram på er därute i cybern ♥ ♥

Har verkligen inte varit aktiv här på länge nu :(

Om jag själv analyserar varför, så är mitt enda svar att jag helt enkelt mått alltför dåligt för att kunna sätta ord på det härinne.. 

Men nu är det något lättare , och ska försöka bli bättre på att dela med mig här igen :)

Kämpar fortfarande med att få lusten till, och känslan av att jag är värd det, lusten att leva vidare. Tack och lov har jag min lilla "flock" och allt mitt garn o tyg som jag sen i januari köpt alltför mycket av förövrigt :/

men känns tryggt att veta att jag kan begrava mig i kreativa saker, och att ha ett lager så man kan göra det även om plånboken sinar ♥

Hjärtekatten: Virka en Hjärtekatt

Hjärtekatten: Virka en Hjärtekatt: Virka din egen Hjärtekatt och skicka den till oss.  Det är rolig virkning, du får rabatt på garnet och ett hjärtebarn får en present. Alla ...



Här något för er som vill handarbeta och samtidigt känna att ni gör någon glad <3 Jag ska nog göra en, eller flera ... Har så många projekt att göra nu så <3

Mönster bäddsockor

Mönster bäddsockor

Virkstuga och skrynkelsockor

Virkstuga och skrynkelsockor

ojoj nu var det läänge sedan :/

Hej på er därute :)
Känns som om jag inte skrivit här sedan i vintras :p
Har varit mycket och rörigt på sista tiden. sedan har jag knappt använt datorn heller, ter sig naturligare att slänga iväg lite tankar, om man redan sitter med den uppe :)
Håller på med stickningen för fullt, stickar till baby nu, så mysigt med dessa småplagg ♥ Stickar även en vanlig filt, och så en illusionfilt med kanin från Woolly thoughts den senare är snart klar mönstret var på 360 varv, så tog sin lilla tid. Nu stickar jag en kant runt, så är det bara att fästa trådarna och sy ihop hörnen sedan. Efter det ska jag göra sparkbyxor, sockor. Och en Elvis Presley tavla till min bror, i illusionsstickning. Från samma ställe som filten.
Får hoppas att jag kan bli lite bättre på att dela med mig här till er igen. Men har varit så rörigt att jag inte ens velat skriva ner det ..
Sköt om er därute så länge ♥ och njut av sommaren som äntligen är här !

Mycket att tänka på..

Sambon tittar på reprisen av melodifestivalen, nyss var det Ungerns bidrag.

Den handlade om barnmisshandel, en flickas stilla gråt, tysta rop på hjälp..

Blev illa berörd av texten. Kan känna hennes smärta , rädsla och övergivenhet.

Fast i mitt fall var det inte de egna föräldrarna som misshandlade, förutom de första veckorna i livet då.I mitt fall var det de människor som av staten var satta att ta hand om mig. De som fick rundligt betalt för att ta hand om mig och de upp till 10 andra som var där som mest.Jourbarn och sommarbarn varierade, men som mest var vi 11 stycken där, plus hennes egna dotter då.

Den rädslan, maktlösheten, och framför allt vetskapen om att man inte kunde påverka sin situation, har gett mig fortfarande variga sår.

Man kan ju tycka att jag nu på mitt 43:e år, skulle ha kommit ur skiten..

Och visst jag tänker ytterst sällan på förövarna. Bestämde mig för länge sedan för att de inte skulle få fortsätta ha makt över mig. Har ju sett hur min mamma fortfarande plågas av det som hennes mor ( min mormor ) utsatte henne för. Jag har använt den metod som fick mig att överleva saknaden. av de som jag blev övergiven av. Jag behandlar dem som icke längre aktuella, finns inte för mig, de avsatte ju mig på ett sätt, då de var bara ännu fler i raden som "provade" och kom på att jag inget var att ha. När de lämnat mig så var de förbjuden frukt.

Jag fick kämpa hårt för att inte mina 2 äldsta, skulle hamna där, jag kan fortfarande inte hitta ett bra sätt att leva med att de så abrupt blev alienerade från mig, att jag som aldrig innan varit ifrån dem, nu knappt får se dem. Min mellan son har tack och lov själv börjat komma oftare nu. Jag riktigt känner hur en bit av mitt ♥ nu sakta läker ihop igen. Men den bit vi förlorat ( 8 år )

Utan real kontakt, den smärtar som ett öppet sår, som om någon öppnar det hela tiden och riktigt gnuggar in salt där i.

Min äldste son, verkar helt ha raderat mig ur sin tillvaro. Jag har ju haft tid att analysera det mesta nu , och förstår en del av de fel jag gjort. ett av dem var nog att jag aldrig riktigt förstod att han nog behövde struktur, mer än andra. Och att jag nog inte kunde vara tydlig nog. han tror benhårt på vad den andre ( pappan ) sade i aversion, när vi skildes. Så där får jag klara mig på smulorna, det jag hör genom andra. Är väldigt glad ändå att mina 3 söner träffas och har någorlunda bra "connection" Min äldste är ju mycket borta nu. Då han genomgår en utbildning inom det militära, och vad jag förstått är hemma ca varannan helg. 

Och återigen får jag ju säga , att jag är så oändligt tacksam, för att jag hela tiden fått ha min yngste son boende hos mig. Annars hade jag inte klarat att fortsätta, har redan problem, inför mig själv bland andra att känna att just jag har såpass värde , att jag ska fortsätta leva på denna kalla jord..

nu har jag kommit såpass långt, att jag bestämt mig för att jag måste fortsätta. Kanske en dag känner jag att jag vill ? Att jag har lika stort värde som andra ??

Denna babyfilt stickar jag just nu, förresten :

nu har jag bestämt mig !

idag har vi beställt Biodrain, och så ska jag prova igen :) Att sluta / hålla upp med rökningen. En av de andra gångerna jag gjorde det, var jag sugen på att prova detox samtidigt. Nu ska det bli av då. Alla års gifter som samlats i kroppen, borde bli en enorm skillnad efter 4-6 veckors kur + att jag inte tillför alla de gifter man får genom ciggen !