Innan mörkret kom

Mellan ca ett tom. 6 års ålder bodde jag i en bra familj.
Tror att tiden med dem varit min räddning.
Utan de åren tror jag det skulle ha varit svårt att känna empati och kärlek.
Jag kunde ha blivit en kall och bitter människa.
När jag kom till denna familj var jag skadad av att inte fått anknyta till någon.
Flyttades 11 gånger under mitt första år. När jag kom till denna familj kunde jag inte gråta, utan stod bara tyst.
Hade viss kontakt med dem även efter jag blev flyttad till värmland.
 De var min livboj.
Men när de åkte den gång de körde mig till värmland, så kom mörkret.
Som tur var kunde jag fortfarande drömma om saker då. Så satte stor tilltro till framtiden. Att bli fri från detta onda och mörka hem. Så väntade på att bli vuxen.

Orkar inte gräva mer idag, nu sticka lite och sedan vila kanske. Blivit så trött igen. Och haft en del ont i magen. Man blir ju lite orolig att magsåret blivit sämre. Men måste vänta till 22/8 på nästa gastroskopi. Lite nervigt denna gång. Om såret inte blivit bättre nästa gång heller ska de ta en biopsi.
Det vet man ju hur det kan sluta.