sommar 2019

Nu är det ju verkligen längesedan sist !
Många odelade projekt och händelser under dessa år.
Läste igår igenom min blogg. Mycket blandade känslor. Skämmas lite, nästan gråta lite och en del just det så var det ! Upplevelser där.
När de ändrade min sjukhusvistelser på psyk till tvång, tvingades jag också ta elchocksbehandling. Jag var dum nog att fråga hur det funkade med sån behandling när jag kom in den gången. Hade ju hunnit med otaliga medicinbyten vid det laget. Mitt mörker var fortfarande svart som den mörkaste skogstjärn. Och ångesten var där hela dagen från jag vaknade till jag somnade. Hade stora problem med att somna. Så var oftast sådär illamående trött med.
Hur som.. fick sammanlagt 7 behandlingar. Fick gå till tandläkare på sjukhuset för att kolla så ingen tand var farligt lös innan.
När jag kommit hem läste jag mina journaler, det visade sig då att bara 3 behandlingar funkat. Lite förvånad där, då ingen sagt något om det.
Ännu mer förvånad blev jag när det efter varje tillfälle stod att jag inte brydde mig om hur jag såg ut ! ? Skulle vara lite intressant att veta varför jag när jag vaknade skulle kamma mig och greja till det. När jag skulle köras ner till op. avd på sjukhuset och bli sövd och få elchocker? Det var i mitt tycke helt onödigt så jag kammade mig osv. när jag var uppe på avdelningen igen Efter jag fått frukost.
Under min första vecka hemma efter den resan, gick en tand av en annan gick sönder i tre bitar. Och en hade blivit lös.
Den som gick av satt givetvis framtill i munnen. Skäms extremt över att den ser ut så. Men svårt att åtgärda det nu. Ekonomisk omöjlighet för det första och så får jag inte ens ställa mig i kö då de avregistrerade mig för typ 22 år sedan.
Då hade jag sökt för en kindtand jag hade ont i. Den skulle behöva rensas och jag fick veta pris för detta, var en stor summa så vi diskuterade och de sade att jag kunde göra klart och sedan ringa landstinget och få avbetala fakturan.
Men var inte bara den tanden de höll på med, massa annat jox med.
Jag var jätteglad den dagen jag skulle få permanent fyllning i tanden.
Men då plötsligt sa tandläkaren och sköterskan att de trodde att jag inte skulle kunna betala, så jag fick gå hem. Kände mig så förnedrad. Rik har jag aldrig varit, men på den tiden hade jag alltid lyckats betala mina räkningar, jobbade som ett svin innan jag sedan blev sjukskriven.
Hursomhelst så skulle vi köpa bil och tog ett lån till detta och lade med bla. den räkningen i betalnings högen. Tre dagar senare ringde det från folktandvården.
Nu tyckte de att jag skulle komma minsann ! Men dagen före hade tanden spruckit i bitar jag var väldigt besviken och det framgick nog ganska tydligt.
Nästa gång jag behövde söka hjälp där fick jag veta att jag blivit avregistrerad.
Och nu kan jag alltså inte ens ställa mig i kö. Provade en privat klinik i stan då jag var tvungen att göra ett salivprov för att se om jag kunde få tandvårdsbidrag.
detta gick alltså inte heller på folktandvården här. I stan fick jag göra provet, men kunde inte köa där heller. De har extra fullt nu när nyanlända får gratis tandvård.

Så får väl vänja mig
Det sista faktiskt till och med dryga året har jag mått mycket bättre.
Beror nog på att jag tillslut fick rätt medicin, och fick veta att den ena av dem skulle tas var kväll och inte vid behov.
efter tvångsintaget då herr gris hade ringt och öst massa lögner till avdelningen.
Fick jag inte åka hem utan att ha medicintilldelning.
Den jag ska ta på morgonen och den på kvällen funkade väl att få klockan sju på morgon och sju på kvällen. Men inte mina lugnande vid behov eller sömntabletten. Kunde helt enkelt inte lägga mig vid sju på kvällen, ska väl inte tvingas till det heller tycker jag. Men hade en stark anledning till att jag inte kunde. Min son sov hos mig, och behövde då veta att jag var vaken minst en timme efter han somnat, ifall han vaknade och mådde dåligt.
Jag försökte prata med de olika sköterskorna om det ohållbara tidsschemat. Men fanns ingen vilja att försöka ändra något via något så enkelt som ett samtal till ansvarig läkare.
Till slut bestämde jag mig för att sluta med medicinerna, för att få tillbaka makten över mitt liv.
Jag tog med mig min exsambo för att inte sitta ensam och få en på förhand förlorad ord mot ord situation. Sade att jag inte skulle ta mer medicin, och att jag ville höra till David Sundberg på vc Forshaga.
Det gick ganska bra ändå på mötet, fick som jag ville.
Men sedan efter jag kämpat i månader utan medicin och kände att jag var på väg att dras ner i avgrunden igen, åkte jag till min läkare och diskuterade det hela.
Han satte in två av de fem jag haft innan. Han frågade förvånat varför jag hade haft psykosmedicin. Kan säga att jag blev minst lika förvånad av att veta det. De sätter bara in en massa nytt och så får man en medicinlista med sig hem utan förklaring vad det är och att det är depå och inte vb hade ju varit extremt bra att veta. Nu fick jag korrekt info och efter vanliga biverkningshelsiket vid insättningen av dem. Började jag gradvis slippa ångesten som jagat mig hela dygnen innan. Ljuvligt skönt att lugnt kunna sitta kvar inne och pyssla istället för att traska runt i hopp om att åter få kontroll på paniken och rädslan som skrämde mig så fruktansvärt så jag tidigare inte velat leva vidare.
Min läkare släppte inte bara , utan ringde upp mig med jämna mellan rum första tiden. En enorm trygghet faktiskt. Är nu glad att jag tog det beslut jag gjorde.
I början av detta året fick jag akut åka in och operera mig då jag fått ett sår som värkt hål på magsäcken. Hade haft ökande problem i minst ett år nu när jag tänkt efter. Inte en gång hade jag misstänkt magsår. trodde mina magsmärtor berodde på att jag slarvat med att äta som jag borde. efterssom jag inte fick gå på toa heller trodde jag att jag behövde laxermedel. Fick bara mer och mer ont.
Sista 2 1/2 veckorna hade jag ont dygnet runt. Sista dygnet fick jag överdjävliga attacker, och var så slut att jag blev andfådd av att gå mellan köket och vardagsrummet uppskattningsvis 8-10 meter.
Hur jag klarade av flytten har jag ingen aning om. Hann för första gången inte få iordning på sakerna, efterssom jag var så totalt slut. Ringde vc och de sa bara att jag skulle byta laxermedel. Sista morgonen ringde jag rådgivningen, då jag börjat förstå att det var något allvarligt som inte skulle gå över. Men hon tyckte jag skulle lägga på och ringa och boka tid på vc.
Som tur var ringde jag grannen som kom över. Direkt hon såg mig förstod hon att det var väldigt fel. Hon ringde rådgivningen igen och sade tillslut att hon var orolig att något skulle brista så fick jag prata med dem igen och nu skulle jag ta mig till akuten då. Grannen sa att om jag var kvar hemma när hon kom från jobbet vid 22 skulle hon hjälpa mig dit. Som tur var provade jag att ringa min son och frågade om han hade möjlighet att hämta mig och köra mig.
Grannen skulle passa hundarna. Det var tydligen tur att vi kom dit när vi gjorde det. De hade sagt till min son att det var timmar om att göra.
Hade inte varit så lyckat att vänta till 22 då.
Operation på natten, fruktansvärd värk efteråt, med infektion i mjukdelarna på ena sidan. Var nog ganska illa där ett tag, jag som är storrökare tänkte inte ens på att ta mig upp för att röka ! Inte fgörrän en doktor sa att han trodde det var köttätande bakterier då infektionen var seglivad. Då steg jag upp och tog rullatorn och gick ner till skampålen utanför sjukhuset och rökte.
Kan lova att jag var ganska stressad av tanken att dessa bakterier kalasade fritt. Kan fort bli stora sår av dem. Så ni kan nog förstå hur lättad jag blev nästa morgons rond, när samma läkare sa att det inte var så.
<Till sist började det släppa och blev istället till var som kunde klämmas ut.
Ville hem så skötte sköljning och klämmande själv hemma. När det slutat göra ont fick jag rena euforikänslor ! Och även mycket tankar, då jag faktiskt skulle ha kunnat dö där. Det var ljuvligt att bara vara utan värk i magen klarade inte kaffe så bra fortfarande lite känslig med det och att jag inte kan äta så mycket. men mår faktiskt ganska bra :) Nu när det släppte har jag kunnat tänka mer. Och kom på här att jag faktiskt mått ganska bra psykiskt senaste dryga året minst. Det var bara det att jag ramlade och slog mig så jag hade infernaliskt ont. Och strax efter det mojnat lite fick jag dessa mag besvär. Så jag hade som vanligt bara fortsatt överleva en dag i taget. Men nu med facit och analyserande kan jag då konstatera att livet är ganska ok faktiskt. Har börjat umgås med fler, fått 2 verkligt goda vänner som jag litar 180% på
Och så har jag följt mitt beslut att börja leva nu. I min syn på ett fullvärdigt liv är då flocken och de jag alltid önskat skulle ingå där. Jag har mina hundar hos mig. Jag har ju fortfarande mina barn också, det är ju bara det att man blir lite som en statist i deras liv. Man måste ge dem utrymme och integritet, samtidigt vill jag att de ska veta att de alltid är välkomna och att jag alltid kommer älska dem gränslöst ! Det som fattas i min inre cirkel är min följeslagare för , hoppas jag resten av resan. Kanske kan man säga att jag är i livets höst nu ? Eller ? Fyller 48 detta år. Jag har iallafall provat och letat lite efter nån som är snäll lugn och trygg
och lite andra önskemål. Jag vet ju att vad jag letar efter är någon som kan vara min trygghet och som kan klara att tycka om mig även när han vet vem jag är.
En klar fördel denna gång är ju att jag är på ett så mycket ljusare ställe än då jag träffade mitt ex.
Tänk att det faktiskt finns en person som läst mina blogg anteckningar och ändå ville träffa mig !
Skulle kunna avsluta med min gymnastiska övning , när jag efter konvalescenten
skulle försöka "sätta på mig ett ansikte" , Sminka mig alltså . det var ingen rolig historia, eller ganska kul egentligen. Man står där darrande och försöker se tillräckligt bra för att träffa ögonfransarna med mascaran och inte över och under istället. Gick sådär får jag säga, fick minsann pilla med topz för att få bort där det inte skulle ha hamnat. Sen skulle jag ha på ögonskugga då, bara för att upptäcka att jag borde haft något att hålla i ögonlocket med så det inte skrynklade ihop sig som ett dragspel. Lite nostalgiskt mindes jag då när jag började sminka mig på 80 talet då låg det still där det skulle, då såg jag också vad jag gjorde. Slapp få chocken om jag tittade i spegeln i dagsljus :D
Sedär nu berättade jag det då.
Annars kan jag berätta att de enda projekt jag får hålla på med nu är till en liten Selma som ska anlända under Juli månad. Har inte fått så mycket gjort som jag planerat men något i allafall håller på för fullt, eller när jag är fokuserad och inte fladdrar iväg nån annanstans med tankarna.
Är så skönt just nu ! Äntligen kom solen tillbaka igår kände jag bara att jag måste ut i det fina vädret orkade inte sitta och sticka. Utan tog med doggsen och gick till en av mina vänner, och där bara var vi i flera timmar. Så mysigt för hundarna att få gå utan koppel i trädgården. Och vi pratade och gick små vändor och kollade de olika blommor som skjutit fart där.
Och nu idag har jag då skrivit här igen. bestämde inatt att jag skulle skriva något, men vad vet jag aldrig förrän det är gjort. Känner för att gå ut igen nu.
Får ju erkänna att jag hoppas lite på den man som läste och ändå ville träffa mig.
Hoppas det varar. Det kommer i så fall bli spännande att lära att känna varandra och se vad som händer.

Blir det bättre ?

Vaknade 05 i morse :Z
Mycket onödigt.Blir en lång dag :)
Innan jag lade mig igår fick jag ett positivt meddelande från Tradera.
Någon hade lagt bud på min auktion med 4,5 kilo ullgarn :)
Hoppas på nåt mer bud såklart. Men jättebra med bud.
Har fler ute så hoppas få sålt lite. Ska försöka få ihop till en lite billig bil. Är tanken, men jag har ju aldrig pengar så det räcker en vanlig månad så tar nog tid det. mitt namn på tradera är marquerite ifall nån blev nyfiken och vill kolla ;)
Nu till även denna dagens stora fråga : vad ska jag /borde jag göra idag ?
Vid första "rökpasset" var det självklart att jag skulle ta ut det jag skulle burit ut i förrådet igår. Tanken satt kvar ganska stadigt. Skulle ta med nyckeln ut när jag gick med hundarna. Bära bort soppåsarna och låsa upp förrådet.
Sen skulle jag bära när jag kom tillbaka.Tittar ut , och allt är vitt !
Väldigt onödigt det med. Har inte varit ute med sopor eller till förrådet.
Fast tänker att jag ska idag. Vore en lättnad att slippa skämmas över det, och så blir det ju mer plats. Lite dåligt samvete fick jag med. Soffan jag fick av en vän förra året står där med snö på sig. I höstas hade jag inte plats i förrådet. Lånade ut det ett tag. Och sen när det blev tömt ,har jag tänkt på att be om hjälp att bära ut den. Men glömmer hela tiden. Bara dynorna inte blir mögliga.
Så trött på alla biverkningar en depression ger. Blir inget liv kvar. Igår och som det verkar även idag var/blir det en mörk dag. Att leva med ständig värk, ha ångest och ptsd. Som gör att man reagerar så starkt på saker som händer att man bara blir räddare och räddare. Och på det denna djupa depression.
Har inte skrivit om det här förut. Men i vinter har jag försökt tre gånger att ta mitt liv. Men blev ambulans färder och sjukhus av det. Sen blev det av misstag fel igen. Jag tänkte ta 6-7 sömntabletter. Det var kvällen innan "nya"pengar på konto :) Så jag tänkte lägga mig tidigt. Så jag kunde gå och handla när jag vaknade. Sen helt plötsligt står jag där i telefonen. Pratar med en kompis om en massa konstiga saker antar jag. För hon åkte hit och ringde ambulans. Det visade sig att jag tagit mer än jag trodde. Minns bara de 6-7 jag tog. Sen ingenting.
Sa till dem allihop att jag bara skulle gå och lägga mig nu. Men blev ambulans och senare tvångsintag. Detta för att jag försökt ta mitt liv innan, tror att de inte trodde på mig när jag sa att jag bara skulle sova denna gång.
Saken är tyvärr den, att jag fortfarande inte kan se nån framtid. Vad ska jag med alla dessa tomma dagar till ? Både kropp och psyke gör mig smått handikappad som det är nu. Så finns inte mycket som man kan göra heller.
Hoppas verkligen på detta med en bil.Den borde ta bort lite av isoleringen ändå. Att kunna handla själv. Åka till nåt ställe som är roligt för hundarna. Att kunna hälsa på någon. En sån där dag när man inte vet var man ska ta vägen. Ensamheten dödar mig , bit för bit varje dag.

Bedrifter

Nu har jag gjort en för mig stor bedrift :)
Jag har plockat lite, diskat lite OCH Duschat :)
Jag fick verkligen övertyga mig själv om att ta den där duschen.
På 4:e försöket gick det :D
DESSUTOM : så åt  jag lite med, har glömt bort /inte känt för det när jag tänkt på det. I flera dagar nu.
Nu tror jag att jag ska ta en promenix med hundarna. Och sen vila eller sticka och se en engelsk mord serie. Tror jag hoppar att ta ut till förrådet idag. Har jag tur så sitter den avslappnande verkan efter duschen i länge idag. Vill inte gambla och riskera superont. Har haft fruktansvärt ont i nacke/axel arm flera månader nu. brukar ju lugna ner sig emellan varven. Behöver ju inte spä på med extra ryggvärk på det. Den finns där den med och bråkar varje dag. Fast man vänjer sig ju gradvis. Det är ofta den smärtan som ger typ illamående som jag reflekterar över och kallar superont.

Hoppas på värme i sommar.

Vilken djungel jag har skaffat mig :) Och länk gratis mönster dragspelssockor

Gav mig på ett kanske alldeles för stort projekt igår kväll.
Hoppade på erbjudandet att synka Adsense och adwords.
Inte enkelt. Så skulle jag skriva annons för min sida. Inte enkelt det heller, man hade bara visst antal ord. Ingen aning om jag själv skulle känna att: Oj intressant där måste jag kolla in. Kollade in i min nya djungel igen nu på morgonen. Då visade det sig att den inte var godkänd. Vad jag tolkade det som, kan det bero på att jag använde ord som Knitpro och Knittingroom. Resultat = fick ta bort en del så det blev ännu tristare :(
Speciellt Knitpro produkterna har en speciell plats i mitt skapar hjärta♥
Sen tror jag att jag precis som att jag gillar tanken på alla böcker jag har i bokhyllan. Lockas av att samla på mig Knitpro saker Har i stort sett alla storlekar på strumpstickorna,klarar inta att sticka med metall sen jag provade dessa i trä. Blir ju kallt. Fick tag på en jättebra mönsterhållare från Knitpro med Knitpro Magma mönster hållare. Jag köpte min hos Hobbii den var billigast där, av de sidor jag tittade på. Kanske finns billigare nån annanstans. Men jag rekommenderar denna starkt ! Man kan fälla ihop den när den inte används. Den har en stor och tre små magneter som håller mönstret på plats. Den stora är bra för att flytta rad för rad, så tappar man inte bort sig i mönstret :)
Har även rundstickorna Symfonie Då jag tyckte de var så fina
Har knäckt några av dem tyvärr men går att byta ut.
Så klumpig man känner sig när man reser sig och sätter handen och tyngden rakt på stickan :/

Nu är frågan om jag får nåt vettigt gjort idag ? Har suttit mycket vid datorn denna vecka. Känns som för några år sedan :) Fast nu när jag får besök varje dag när de kommer med medicin, så känner jag att jag borde plocka lite. Hann och bli lite extra rotigt , när jag var inlagd drygt sex veckor. Och har inte haft energi att ta tag i det ordentligt. Det har jag ju inte nu heller, men om jag tar lite varje dag. Så kanske det blir ok nån dag ? Idag tänkte jag tvinga mig själv att gå ut till förrådet med saker som inte behöver vara i lägenheten. Och sånt som egentligen ska till tippen. Hade jag haft bil så kunde ju det ha åtgärdats. Borde tvinga in mig själv i Duschen idag med. Man blir verkligen trött på att leva så här ! Min Ptsd och ångest hjälper mig att vara rädd för allt möjligt, de gör mig mer och mer låst då jag har så många saker jag inte klarar/vågar göra längre. Kommer bli en stor utmaning om jag får möjligheten att gå till tandläkaren med tandvårdsstödet. Efter att jag blev dåligt behandlad där hör de till min "hjälp inte dit" lista Jag kan inte utföra många ärenden samtidigt heller, då sätter ångestattackerna igång. Åter skulle detta vara bättre om jag hade bil. Då kan man avbryta och åka hem. Det går ju inte om man åker med nån annan. Buss är inte att tänka på ens.

Så har jag min trogna plågoande depressionen....

Den gör mig förlamad, gör varje sak till ett stort berg att bestiga. Den gör att jag glömmer äta, kamma mig och ibland glömmer jag bort när jag duschade sist :( Jag duschade varje dag förut. Fast då var det förstås inte i Antarktis jag behövde duscha. Denna lägenhet är så fruktansvärt kall. Men för att vara lite positiv, så kan jag ibland tvinga mig att göra en del saker. Jag har haft flera år som inte ens det gått. Då var det svårare. Och detta med att glömma, tänk så många gånger jag gått till affären, kommit hem och upptäckt att jag glömt kamma håret sen jag duschjade dagen innan :) Då följde jag ett tips att man skulle kamma när det torkat lite. Nu kammar jag mig när jag duschat.

Japp får se vad som blir gjort idag. Har ju en del stickprojekt med 

Här en länk till dragspelssockorna gratis mönster:)

https://stickaboo.files.wordpress.com/2014/10/dragspelssockor_se.pdf

Elvis i Illusions stickning :)
Gjordes egentligen åt en särskild person. Men av någon anledning skar det sig där. En dag kanske jag får veta varför..
Nu ska jag nog sälja denna. Gjorde den i alla fall.

Dessa båda önskar jag att jag kunde göra ♥

Men en dag kanske. Nu har jag tyvärr tappat den skapar lust jag återfick i början av året. Tror inte att jag ens kommer att fixa detta med julpynt i år.
Jag önskar verkligen att jag idag varit en annan person. Att jag hade kunnat vara den supermamma jag velat. Att de människor jag mött i livet , och släppt kunnat älska mig som jag är. Istället ska jag hela tiden göras om. Fattar ingen att man bara en begränsad tid kan leva så ? Och att mad ständig värk i både kropp och själ. Inte klarar det en frisk person kan ???
 Hela mitt liv har varit så kan bara inte mer nu :(
Tyvärr kan jag nog inte heller återta min plats i livet, som jag fått rådet att göra. Jag vet helt enkelt inte hur man gör. Ska ta min rättmätiga plats. Men hur gör man det, när man hela livet har fått veta , att man inga rättigheter har ??
Och nu ska jag tydligen ut härifrån igen. Sen undrar vederbörande varför jag inte kan känna trygghet utan behöver få veta vissa saker emellan gångerna jag ska flytta då. Kan inte mer nu. Snart ger jag verkligen upp. Vad i helvete spelar nånting för någon roll ?
Har jag tur så kan jag börja känna lust inför skapandet igen, det tar bort mycket tankar på annat.

Mycket att tänka på..

Sambon tittar på reprisen av melodifestivalen, nyss var det Ungerns bidrag.

Den handlade om barnmisshandel, en flickas stilla gråt, tysta rop på hjälp..

Blev illa berörd av texten. Kan känna hennes smärta , rädsla och övergivenhet.

Fast i mitt fall var det inte de egna föräldrarna som misshandlade, förutom de första veckorna i livet då.I mitt fall var det de människor som av staten var satta att ta hand om mig. De som fick rundligt betalt för att ta hand om mig och de upp till 10 andra som var där som mest.Jourbarn och sommarbarn varierade, men som mest var vi 11 stycken där, plus hennes egna dotter då.

Den rädslan, maktlösheten, och framför allt vetskapen om att man inte kunde påverka sin situation, har gett mig fortfarande variga sår.

Man kan ju tycka att jag nu på mitt 43:e år, skulle ha kommit ur skiten..

Och visst jag tänker ytterst sällan på förövarna. Bestämde mig för länge sedan för att de inte skulle få fortsätta ha makt över mig. Har ju sett hur min mamma fortfarande plågas av det som hennes mor ( min mormor ) utsatte henne för. Jag har använt den metod som fick mig att överleva saknaden. av de som jag blev övergiven av. Jag behandlar dem som icke längre aktuella, finns inte för mig, de avsatte ju mig på ett sätt, då de var bara ännu fler i raden som "provade" och kom på att jag inget var att ha. När de lämnat mig så var de förbjuden frukt.

Jag fick kämpa hårt för att inte mina 2 äldsta, skulle hamna där, jag kan fortfarande inte hitta ett bra sätt att leva med att de så abrupt blev alienerade från mig, att jag som aldrig innan varit ifrån dem, nu knappt får se dem. Min mellan son har tack och lov själv börjat komma oftare nu. Jag riktigt känner hur en bit av mitt ♥ nu sakta läker ihop igen. Men den bit vi förlorat ( 8 år )

Utan real kontakt, den smärtar som ett öppet sår, som om någon öppnar det hela tiden och riktigt gnuggar in salt där i.

Min äldste son, verkar helt ha raderat mig ur sin tillvaro. Jag har ju haft tid att analysera det mesta nu , och förstår en del av de fel jag gjort. ett av dem var nog att jag aldrig riktigt förstod att han nog behövde struktur, mer än andra. Och att jag nog inte kunde vara tydlig nog. han tror benhårt på vad den andre ( pappan ) sade i aversion, när vi skildes. Så där får jag klara mig på smulorna, det jag hör genom andra. Är väldigt glad ändå att mina 3 söner träffas och har någorlunda bra "connection" Min äldste är ju mycket borta nu. Då han genomgår en utbildning inom det militära, och vad jag förstått är hemma ca varannan helg. 

Och återigen får jag ju säga , att jag är så oändligt tacksam, för att jag hela tiden fått ha min yngste son boende hos mig. Annars hade jag inte klarat att fortsätta, har redan problem, inför mig själv bland andra att känna att just jag har såpass värde , att jag ska fortsätta leva på denna kalla jord..

nu har jag kommit såpass långt, att jag bestämt mig för att jag måste fortsätta. Kanske en dag känner jag att jag vill ? Att jag har lika stort värde som andra ??

Denna babyfilt stickar jag just nu, förresten :

ojoj illa nu ?

Fick igår lite pengar av sambon, trodde det var för jag och han knorrat, och att jag fick tbx lite av det vi kommit överens om. Var till "grannbyn" och köpte ett blixtlås till kjolen jag håller på och syr, hade kunnat köpa det här. men ville dit för de har ett större coop där, och jag tänkte få lite inspiration :)
Nu mådde jag så risigt igår, så kom bara hem med det nödvändigaste. Noll inspiration alltså :/ 
Några timmar efteråt hörde jag sambon knorra över hur tomt det fortfarande såg ut i kylen. Då förstod jag syftet med pengarna ♥
Idag passade jag på att åka till den lokala affären, när febernedsättande var i "rätt fas" och hör och häpna, fick där syn på ett par påsar mix till fiskgratäng. äter ju knappt mat längre, så mäkta förvånad är jag fortfarande. Då jag tog dessa påsar, läste vad jag behövde, och nu har förberett för att fixa till sonen kommer runt 15. det ska vara creme fraice till köpte med franska kryddor i, och har kryddat fisken med lite salt och citronpeppar. Brukar vara ganska tama smaker i de halvfärdiga rätterna, får hoppas det blir bra nu då. har knappt lagat fisk förr, bara fiskpinnar och fiskbullar annars. Barnens far var ju allergisk mot fisk, och min nuvarande sambo är uppvuxen med färsk fisk var dag. Så ja en liten chanstagning är det :)
Försökte fråga en annan kund, om jag valt bra fisk till min rätt, men hon var mest van att laga lax. Däremot så kollade hon min mage och trodde jag var med barn :P Hoppas det beror på den pösiga tröjan ! 
Det är alltså liiite illa nu :O
Jag brukar annars få höra hur mager jag är :/ 
Men vet ju att magen blivit lite större sen jag fick min andra medicin i januari :( 
Kan ju knappast vara så att alla mina byxor krymper samtidigt ? ;)
Jaja fast lite nöjd är jag trots allt , har klippt till de 6 blombladen jag fick ut av det lila tyget, med spets på. Ska sy dem runtom, och se sen om det behöver kompletteras med dubbelt lila fast då utan spets...
Detta plagg får verkligen "värka" fram, är ju så längesen jag sydde något. Inte nöjd med blixtlåset. Blev inte så fint som jag hoppats på. men bladet blev som jag tänkte :) Får hålla tummen för att de andra följer i samma spår.
Får ta det jag orkar, men hoppas på snar bättring, veckorna till Yohio konserten går ju fort..Annars så stickar jag på min skuggtjej, ( illusionstickn. ) Och spetsstrumporna, som ska få sällskap i lika stickade handledsvärmare, modell längre...
Lite mycket nu ♥ Men tackar ändå för det, då det håller mig flytande. Från det jag vaknar, tills jag "svimmar" av på kvällen..

Fick min lilla bok med virkade blommor idag med, inte öppnat ännu ska göra det sen. Annars så sitter man väl med virknålen i högsta hugg :) Däremot fick jag inte mina Knitpro idag :( 
Hoppas de kommer imorrn, behöver dem när jag ska sticka på kappan ju, och har betalt 2/3 delar av dem så ville ju egentligen haft dem igår redan...
Nej nu ljög jag, ville ju ha dem då jag beställde dem. Bara att jag fick fel.
Men de kommer säkert under veckan ♥

Ha det bäst kramizz ♥

Ny vecka nya projekt..

Så var det måndag igen..
Inatt har jag sovit max 3 timmar, var för sent att ta extra tablett för sömnen, när jag insåg att det var en "sån" natt. Så det blir att gå omkring lite bortdomnad ( värre än vanligt alltså ) Måste säga att jag har betydligt nedsatt förmåga numera..
Och väderomslag, troligen snö...
Det känner jag på värken, får alltid en specifik sorts värk vid väderomslag. Denna känner jag av i mina finger leder, wohhoo , not..
När jag behöver använda mina händer hela min vakna tid :(

Men , men är ju trots allt van nu. Har i allafall börjat sticka på ett par spetsstrumpor till en tjej. De ska senare kompletteras med spetshandledsvärmare. Dessa båda projekt blir lite spännande då jag letat spetsmönster , och tagit lite här och där samt ändrat efter tycke. Blir det bra kanske jag vågar göra min första D.I.Y :)
Och om vi får som vi vill, ska jag och flickans mamma sy en klänning till henne med, en riktig prinsess klänning ♥ ♥

Kan tycka att det är lite synd att jag inte kommit till skott med de plagg jag köpte tyg till för cirka ett halvår sedan. Då hade jag fått slipa bort "rosten" lite. har inte sytt kläder sen jag gick i högstadiet, förutom några fleecetröjor till sönerna, ja just det. Vad kan det bli tro 10 -12 år sedan... Ujuj

Ja vi får se hur det går, en fördel med att jag har tyget oklippt kan vara om vi beslutar oss för att använda något av dem. En sådan klänning hade jag velat ha när jag var liten♥

Denna flickan bara älskar Manga stilen, och har Yohio som idol. Så vore verkligen kul om det gick vägen !
Sen håller jag ju på med skuggstickningen , till utställningen, virkar en cirkel formad sak,stickar upp en bit med ullgarn, som jag också ska ha i utställningen, tovat med annat ditsatt efteråt. Plus dessa minisar och ordinarie, storleks virkade projekt...

Ja ni , när jag radade upp dem så här förstår jag att det blir rörigt :)

Men sista 4-5 dagarna, har jag försökt hålla mig till max 2 av dem. Att alternera mellan.

Kramizz på er ♥ ♥

Självdiagnos....

Till att börja med måste jag bara berätta att jag äntligen ! har stickat klart sockorna :) Wohoo :D

Aldrig har jag väl haft sånt motstånd , mot att ta upp en sockstickning som nu med detta stackars par :/ den första flöt på bra, men sen när mottagaren åkte bort blev det inte så bråttom med den andra. Och så har detta med Lustenrundan, och planeringen av vad jag ska göra. Plus tankarna om smycken av minivirkat etc. knittingbags.... osv. osv.

När jag började med projektensom jag skulle göra åt en vän ( babysetet, halsduken, ponchon) Så vaknade min saknade lust för att skapa till liv igen.
Problemet nu, är väl att jag känner mig någorlunda flytande när jag håller på med dessa saker. Och varje gång jag surfar runt och tittar på allt vackert som andra gjort, får jag nya uppslag. Får tvinga mig själv att låta bli detta och istället välja ett av mina på började och pyssla med det. Blir nämligen lite för mycket för lilla hjärnan, allt detta sammantaget.

Jag vet ju sedan tidigare att jag har förmågan att helt gå upp i nånting, och så är det bara det hela dygnet..
Skulle nästan våga säga att jag är i det närmaste manisk ibland :/

Men har ju ärftligheten för beroende, detta kan ju på sikt ge nåt tillbaka ändå. Om jag bara blir starkare så att jag kan fokusera varje dag.Och värken i rygg och leder inte stoppar mig.
 Så har jag flera bra ideer ( om man får säga så i jantelagens land )
Tror jag kan få tillbaka lite pengar, när jag sammanfogat mina ideer till en helhet. Fick tillgång till ett mönster med Marilyn Monroe idag :)
Illusionsstickning , tavla el. kudde. Men det ska jag vänta med att göra till efter utställningen ( tror och hoppas jag :p ) Har ju 2 andra större nu som mer passar till det budskap jag tänkte mig.
Idag har jag äntligen ringt en mycket kär och dyrbar vän också ♥ ♥
Har haft svårt för att prata i telefonen ett tag nu, så är mycket nöjd.

Idag mår jag pyton :(

Denna dagen är inte heller bra tydligen..
Har lagt upp maskor till en kappa / alt. längre kofta.. Vet nu vilket mönster jag vill ha instickat. Använder garn jag köpt från knittingroom plus en grön jag fick komplettera med från min lokala butik. Annars har jag en del smått att virka, hade ju planer. Tänkte göra en del och sälja, på så vis kunde jag både handarbeta som terapi, och få tillbaka en del av det jag spenderat..

Men de sista dagarna , har varit svarta :( Är lite rädd för att jag ska ramla ner i botten igen, denna hemska ångest ! Sådana här dagar, kan jag inte riktigt styra tankarna heller. Skulle gett mycket för att få vara en person som växt upp under normala förhållanden. Med skyddsnätet det innebär kontant. Istället sitter man här, trasig, ensam och med dessa svarta dagar, när man inte vet vart man ska ta vägen. Kan det aldrig ta slut ? Kan inte jag få några bra år, så jag kan slicka mina sår, och vara starkare nästa gång ? För tillbaka lär det komma, det precis som med min kroniska värk.Är nog bara att acceptera....
Kanske skulle man ta sig nåt ätbart och läsa en stund? Japp så får det bli, lugnande ätbart och bok ....

Kramizz på er därute

Knorrrrr :(

Sitter man här och virkar , fast det gör ont så man vill spy..
Mönstret jag följde skulle räck med ett nystan Zpaghetti. Men till min hjärtmatta tog det slut innan första hjärtbågen var klar :(

Bara att nysta upp igen...

Tror jag ska göra en matta i daizy blommemönster istället. Tyckte det blev för stora mellanrum ändå. men så trist när man hela tiden får börja om :(

Ooops nu gjorde jag det..

Var ju inne på Knittingroom, för att dela bild med er ♥
Och innan jag visste vad jag gjort så beställde jag dessa virknålar då :)

Men har planer för mycket virkning, framöver så får nog mycket glädje av dem ! Skyller på värken i fingrarna vad gäller detta köp då :p

Men nu har jag boostat med smärtstillande, och hoppas det tar bort toppen av värken ändå. Helt smärtfri kan jag inte ens minnas när jag var sist, men man lär sig att överleva med det. Vill inte säga leva, då jag nu mest känner att jag överlever.. Hade ont när jag som barn tvingades jobba med, för min ålder alltför tunga uppgifter, hade ont sen när jag jobbade inom vården.
Vilket aldrig var mitt drömjobb, men fostermodern sade att hon inte skrev på annat än Vårdlinjen...
Och för att återgå till värken (i leder & rygg)
; så har jag faktiskt varit sjuk sedan 1995.
Som grädde på moset , har jag då fått mitt PTSD som belöning för att jag först blev bortkastad så många gånger,
 flyttad mellan 11 ställen mitt första år !
För att jag har,överlevt fosterhem med slavliknande förhållanden.
 Och senare råkade få barn med en för mig inte passande fader. Men där fick jag ändå ut det bästa jag nånsin varit med om ♥ Mina 3 underbara barn, mitt liv, mitt allt ♥

För att återgå till den egentliga anledningen till detta inlägg ,
( så det kan bli :p ) Så jaa nu har jag snart knitpro virknålar med ♥ ♥ ♥

åh jag bara älskar min knitpro stickor ♥

Sitter här och tänker på mina projekt, samtidigt som jag varvar med att virka en ♥ matta i zpagetti garn
http://bautawitch.se/2014/03/15/diy-hjartformad-matta-i-samarbete-med-team-hoooked/

Mönster hittar du hos bautawitch.se se länken ovan :)

Fick så ont i händerna efter 4 varv så bytte till stickningen av en del av mitt projekt till lustenrundan. Och vet ni, jag genomfors av sann lyckokänsla, när jag började sticka. Riktigt älska mina Knitprostickor ! Köpte dem hos knittingroom, tog det stora lyx. man fick ju många fler för pengarna på det viset. 
Ja så lyrisk blev jag, att jag genast var tvungen att berätta om det för er ♥

Nu när jag börjat virka, så ska jag snart skaffa mig mer ergonomiska virknålar. 
Man vill ju inte bli hejdad av värken :( 

Dessa kanske ( från knittingroom )
Skulle så klart välja de i Limegröna fodralet ♥ ♥

Just nu har jag så ont att jag tror jag får kirra lite värkmedicin...
Ses senare igen , kramizzzar ♥ ♥ ♥