Vilken djungel jag har skaffat mig :) Och länk gratis mönster dragspelssockor

Gav mig på ett kanske alldeles för stort projekt igår kväll.
Hoppade på erbjudandet att synka Adsense och adwords.
Inte enkelt. Så skulle jag skriva annons för min sida. Inte enkelt det heller, man hade bara visst antal ord. Ingen aning om jag själv skulle känna att: Oj intressant där måste jag kolla in. Kollade in i min nya djungel igen nu på morgonen. Då visade det sig att den inte var godkänd. Vad jag tolkade det som, kan det bero på att jag använde ord som Knitpro och Knittingroom. Resultat = fick ta bort en del så det blev ännu tristare :(
Speciellt Knitpro produkterna har en speciell plats i mitt skapar hjärta♥
Sen tror jag att jag precis som att jag gillar tanken på alla böcker jag har i bokhyllan. Lockas av att samla på mig Knitpro saker Har i stort sett alla storlekar på strumpstickorna,klarar inta att sticka med metall sen jag provade dessa i trä. Blir ju kallt. Fick tag på en jättebra mönsterhållare från Knitpro med Knitpro Magma mönster hållare. Jag köpte min hos Hobbii den var billigast där, av de sidor jag tittade på. Kanske finns billigare nån annanstans. Men jag rekommenderar denna starkt ! Man kan fälla ihop den när den inte används. Den har en stor och tre små magneter som håller mönstret på plats. Den stora är bra för att flytta rad för rad, så tappar man inte bort sig i mönstret :)
Har även rundstickorna Symfonie Då jag tyckte de var så fina
Har knäckt några av dem tyvärr men går att byta ut.
Så klumpig man känner sig när man reser sig och sätter handen och tyngden rakt på stickan :/

Nu är frågan om jag får nåt vettigt gjort idag ? Har suttit mycket vid datorn denna vecka. Känns som för några år sedan :) Fast nu när jag får besök varje dag när de kommer med medicin, så känner jag att jag borde plocka lite. Hann och bli lite extra rotigt , när jag var inlagd drygt sex veckor. Och har inte haft energi att ta tag i det ordentligt. Det har jag ju inte nu heller, men om jag tar lite varje dag. Så kanske det blir ok nån dag ? Idag tänkte jag tvinga mig själv att gå ut till förrådet med saker som inte behöver vara i lägenheten. Och sånt som egentligen ska till tippen. Hade jag haft bil så kunde ju det ha åtgärdats. Borde tvinga in mig själv i Duschen idag med. Man blir verkligen trött på att leva så här ! Min Ptsd och ångest hjälper mig att vara rädd för allt möjligt, de gör mig mer och mer låst då jag har så många saker jag inte klarar/vågar göra längre. Kommer bli en stor utmaning om jag får möjligheten att gå till tandläkaren med tandvårdsstödet. Efter att jag blev dåligt behandlad där hör de till min "hjälp inte dit" lista Jag kan inte utföra många ärenden samtidigt heller, då sätter ångestattackerna igång. Åter skulle detta vara bättre om jag hade bil. Då kan man avbryta och åka hem. Det går ju inte om man åker med nån annan. Buss är inte att tänka på ens.

Så har jag min trogna plågoande depressionen....

Den gör mig förlamad, gör varje sak till ett stort berg att bestiga. Den gör att jag glömmer äta, kamma mig och ibland glömmer jag bort när jag duschade sist :( Jag duschade varje dag förut. Fast då var det förstås inte i Antarktis jag behövde duscha. Denna lägenhet är så fruktansvärt kall. Men för att vara lite positiv, så kan jag ibland tvinga mig att göra en del saker. Jag har haft flera år som inte ens det gått. Då var det svårare. Och detta med att glömma, tänk så många gånger jag gått till affären, kommit hem och upptäckt att jag glömt kamma håret sen jag duschjade dagen innan :) Då följde jag ett tips att man skulle kamma när det torkat lite. Nu kammar jag mig när jag duschat.

Japp får se vad som blir gjort idag. Har ju en del stickprojekt med 

Här en länk till dragspelssockorna gratis mönster:)

https://stickaboo.files.wordpress.com/2014/10/dragspelssockor_se.pdf

Läget just nu

Livet är en konstig berg o dalbana kan man tycka..

Nu sitter jag på ett sjukhus och skriver,varit här i 3 veckor igår.
Har ju som jag delat innan mått extremt dåligt en längre period.
För fyra veckor sen satt jag med brev skrivna, med instruktioner för de som var kvar. Alla tabletter i en burk framför mig.
Nu visste jag verkligen hur jag skulle göra, lördagen fick jag känslan att jag kanske hade ett val till. Gick då till min förra sambo, försökte för vilken gång i ordningen, prata med honom. 
Söndag visste jag att jag bara hade ett val.
Var tvungen att planera så att det skulle passa med djuren. Invänta rätt tidpunkt. Så skulle bara vila nån timme. Försov mig ...
Då var ögonblicket borta. Hann prata med nån vän, och under följande vecka tog jag ju tabletter ur min burk. Och lördagen därpå så berättade jag om min plan förra veckan. Blev körd till akuten. Nu varit inlagd 3 veckor som sagt.
Lite frustrerande att vara här under storhelgerna, händer inte mycket i behandlingen då. Fast nån ångest över jul o nyår hade jag inte.
De helgerna betydde bara nåt när barnen var små.
Imorgon planerar jag att åka hem, inte helt stark o redo, men faktum kvarstår ju därute, oavsett hur länge jag är här. Är totalt ensam på obestämd tid, kanske resten av livet. Kan inte påstå att den tanken får mig att känna att jag vill leva.
Men är stabilare än när jag kom in.
Fått nya mediciner som ska hjälpa genom en slags stabilisering av måendet.
Slippa ångest vore jätteskönt efter alla år med daglig sådan, lite känsla av att leva vore också helt underbart, vill inte bara överleva, utan känna att jag lever.

Nytt år nya tag

Inför det nya året kan man bara hoppas det blir bättre ♥
Året som gått har  varit både bra och dåligt.
Bra för att jag återfått en av mina 3 delar av ♥
Fått tillbaka min mellanson, på så sätt att vi har viss kontakt och lite av det vi förr hade. Något annat kan jag knappast hoppas på, då han snart är vuxen och helt naturligt är på väg mot egna nya mål :) Men med 2 av mina 2 barn i min närhet, känns livet lite lättare ändå. Saknas en del, men läkt lite detta år. Samtidigt har det varit ett helvetiskt jobbigt år med. Har kämpat med denna ångest, depression och PTSD
Som jag dragits med, och som hotat att förgöra mig alltmer för varje år.
I början av året var det riktigt illa. har fått terapi och provat nya mediciner. Några av dem funkade inte alls, och var gång man byter eller ändrar dos så blir det mycket värre innan det förhoppningsvis blir bättre. Och så har jag inte alltid förståelse från min närmaste krets. Som tror att jag bara tänker på negativa saker, att jag är lat etc. De som vet vad detta handlar om vet också hur förlamande detta tillstånd kan vara. Man kan till en viss gräns tvinga sig själv att göra saker. Men sen när inte heller det går, så går ingenting. All negativ respons, får dig bara att känna dig mer värdelös, och som en belastning för andra. Har kämpat även med detta, att känna att jag behöver leva för att jag annars skulle såra de som betyder mest. En dag kanske jag känner att jag vill leva igen. Har försökt hitta lusten att göra saker, som jag fått rådet att göra. Blev som en livlina detta. Dels för att lindra ångesten. och även som ett sätt att uppskjuta det jag tänkte att jag borde göra. Jag skulle bara göra det och det och några andra saker innan jag avslutade allt. Det mest skrämmande var att jag fick bättre och mer hållbarare planer på hur jag skulle göra. Sen slog det mig att även om jag var dålig för alla människor runt mig. Så visste inte mina djur hur dålig jag var. Och då jag är rädd för att de skulle hamna hos fel människor. Blev detta en anledning att vara kvar.
Sen sade min terapeut lite om hur hårt det skulle vara för mina barn om jag försvann. Jag tänkte en del på det. Önskar det fanns utrymme för mina kreativa behov. Får man göra saker, och kanske få positivt sagt om dessa så blir det meningsfullt. Men om det bara är i vägen och fel, och anses som onödigt göra.
då man ska städa etc. tappas lusten och glädjen, mina planer som jag fick då kreativiteten kom tillbaka, börjar som så mycket annat jag drömt att dö ut. Det är just det som är en stor del med. Att man slutar drömma för att det inte är någon ide, när man ändå aldrig får genomföra dem. Jag kan inte på grund av min rygg och leder städa och greja i trädgården etc, förutom kortare stunder. Detta får mig att känna mig dålig, ännu värre då när man hör att man ska känna det, att man bara är lat. Jag vill få vara mig själv snart. 43 år nu, och aldrig fått vara den jag vill, vill omge mig med saker som talar till mig, inte ett tomt och enhetligt hem.
Ja vi får se vad detta nya år för med sig. Kan ju vara så att en del vänder nu. Min terapeut säger att jag ska stå upp för mig själv, ta plats.
Men om jag gör det kallas det tjafs :/ Får jobba på det tror jag, samla kraft och mod att bara vara mig. Något som är i en helt annan riktning då, har sålt nästan alla mina miniatyrer, och mitt konstnärs set. Nu även symönster.
Jaja får ta plats med mina andra färdigheter.

Ja detta var lite om året som gått och ännu mindre om förväntningen inför det nya. En numera ovan känsla börjar smyga sig på ändå i vissa aspekter. Har ett litet hopp om vissa viktiga personer igen. Det var ju när jag för drygt 2 år sedan förlorade hoppet, som jag även förlorade grunden jag stod på. Det är verkligen sant det som säger: det sista som överger människan är hoppet.
Därifrån har vägen varit extremt tuff, för mig och även de i min närhet.

Undrar vad ni begrundar från det gamla året, och vad ni hoppas inför det nya ?

Hur det kan bli egentligen..

Hej där :)

Vet inte om jag sagt det här, men har ju sedan jag var liten. Alltid önskat mig ett dockskåp. Det jag gillat mest med dessa är ju de små sakerna. Så när jag fick mina skadeståndspengar ( vanvården) bestämde jag mig för att jag skulle köpa mig ett sådant. Fick tag på ett vanligt Lundby. Men det skulle göras i ordning, skaffade tapeter osv. men de blev aldrig av att jag fixade klart det. Har ingen riktigt bra plats att vara på med sådant pyssel, blir surt om man har något framme. Så har haft lite saker framme en period, i ett väggskåp jag har. Blir ju inte som jag tänkte. Och då jag i flera år var med i miniatyrklubben, så har jag samlat på mig en del. Hade även köpt en gammaldags affärsinredning. Rokoko möblemang, annat smått och gott utöver de månatliga paketen.
Men så för ett tag sen, blev jag så trött på att höra klagomål på mina saker, så jag tog ner varenda sak ( pynt , tavlor etc. ) Allt utom mina garner är nu bortställt.
Fy så dött det känns :(
Trist när man inte kan ha nåt av det man mår bra av att ha omkring sig framme. Jag är inte så noga med att det är "enhetligt" som en del andra. Heller inte trendberoende. Vet vad jag gillar, och omger mig gärna med helt olika saker. Då jag tycker det är fint i sig, och varje sak fyller en plats. Och får mig att må bra, bara genom att man kan titta lite extra på dem ibland.

Men åter igen, drer jag tillbaka mina rättigheter. Har fått rådet av min terapeut att : ta min plats i tillvaron och göra sånt jag mår bra av. För min egen skull.
Men man orkar inte med att höra att man bara gör sådant man tycker är roligt, att det är fel på sakerna för att de inte passar andras smak. Så nu har jag bestämt mig för att sälja av en del miniatyrer. Något vitrinskåp eller ett stort äldre dockskåp lär jag ju aldrig få. Det svider lite att sälja dem. Men som så mycket annat svider det att se dem ligga där med. Åter en dröm jag drömt som i och med detta blir en ouppnåelig sådan.

Ska även sälja min illusions stickade Elvis Presley.
Den gjorde jag åt min fosterbror. Han har alltid varit ett stort Elvis-fan.
Jag slet verkligen med att få den klar. Ser lite dåligt så det var kämpigt med det svartvita. Men så för ett tag sen, blev han arg på mig. Jag hade försökt stötta honom med en del saker. Försökt finnas där när han exempelvis skulle göra sånt som att flytta. Nu hade vi kommit överens om att jag skulle komma en gång i månaden minst. För att vi tillsammans skulle få in räkningarna åt honom.
Dagen innan jag skulle komma denna gången. Så ringde han och sa att jag inte skulle komma. Jag hade tyckt gången innan att han lät annorlunda. Nu gjorde han absolut det. Så frågade om jag gjort något som han var arg på, är ju lätt att rusa iväg och trampa nån på tårna, även om man inte ser det just då.
Nu brukar jag ju analysera det mesta. Och jag kan faktiskt inte komma fram till varför han blev arg på mig. Jag sade iallafall när vi pratade den sista gången att visst det är ditt beslut, vill du inte att jag ska hjälpa dig med räkningarna så gör jag inte det. men jag tänkte komma med Elvis. Fick bara en fnysning till svar. Ändå hade vi pratat om detta. Jag visade honom på mönstret och vilken bild det var, innan jag köpte garn och började. Det var ett kort som inte var från hans bästa period. Han var lite "plufsigare" sådär. Då var han jätteglad, och såg fram emot att få den. Jag skulle ge honom den. för att jag ville göra honom glad. Han har ju ms, och anledningen till att jag försökt att hjälpa honom är att jag vet att han inte kan själv. Och så har jag varit orolig då man aldrig vet hur fort försämringen går. Med den typ av ms han har. Ville göra det lilla jag kunde för att sätta små guldkorn i tillvaron. Men tydligen gjorde jag något dumt en av gångerna...
Nu hänger han där Elvis, och jag blir lite ledsen var gång jag tittar på honom. dessutom vågade jag inte packa undan tavlan, säkrare att ha den på väggen tills jag har sålt den. vilket jag försöker göra just nu.

Är det inte konstigt egentligen ? Mycket av det man får vara med om som man har lättare eller svårare att ta. Detta att aldrig få utföra det man drömt om är tungt. Nästa steg nu blir väl att sälja de färger jag köpt. Då jag i våras gjorde iordning ute på altanen för att måla där under sommaren. detta blev ju också ratat. Slutade med att jag inte använde altanen under sommaren. Jag och flera andra trivdes jättebra där. Men inte heller det dög. Skulle ändras. Skulle tas bort saker. Framför allt det hörn jag tänkt måla i. Eftersom jag inte kan ha mina målar saker framme inne heller. Så får jag väl sälja dem med. Ännu en sak som grusas.
Så synd att folk inte kan förstå hur viktigt det kan vara för en kreativ person, att få pyssla med de olika saker man mår bra av. Istället känner jag nu hur jag återigen dör en smula för varje dag. Jag som var så lycklig när jag fick tillbaka lusten att uttrycka mig genom handarbete , målning etc.
Allt sånt är ju onödigt och meningslöst. Har jag fått höra, de senaste åren.
Varit mycket klagomål. När jag för att jaga bort ångesten, skaffat mig projekt att tänka på och som kan ta bort de mörka , andra tankarna.
Hur kan någon tro att jag ska må bättre om det som gör mig lycklig tas bort bit för bit ?? Istället känner jag bara att jag dör en smula varje dag. Ett tomt och dött hem, är allt annat än jag !!

ojoj nu var det läänge sedan :/

Hej på er därute :)
Känns som om jag inte skrivit här sedan i vintras :p
Har varit mycket och rörigt på sista tiden. sedan har jag knappt använt datorn heller, ter sig naturligare att slänga iväg lite tankar, om man redan sitter med den uppe :)
Håller på med stickningen för fullt, stickar till baby nu, så mysigt med dessa småplagg ♥ Stickar även en vanlig filt, och så en illusionfilt med kanin från Woolly thoughts den senare är snart klar mönstret var på 360 varv, så tog sin lilla tid. Nu stickar jag en kant runt, så är det bara att fästa trådarna och sy ihop hörnen sedan. Efter det ska jag göra sparkbyxor, sockor. Och en Elvis Presley tavla till min bror, i illusionsstickning. Från samma ställe som filten.
Får hoppas att jag kan bli lite bättre på att dela med mig här till er igen. Men har varit så rörigt att jag inte ens velat skriva ner det ..
Sköt om er därute så länge ♥ och njut av sommaren som äntligen är här !

Denna talar för sig själv..

Tog rakt i Hjärtat ♥
Stämmer så bra, med min och andra i min båts situation. Även om många av oss idag är "fria" Så är vi för alltid fångar i vårt inre.........

Livstidsstraff kallar jag det..   Vad skulle du säga ?

Mmm kanske en dag ?? .............

O kanske kommer man dit en dag ? Att sakta börja känna sig helare .... ?
Undrar vem man kunde varit om inte ? Undrar ännu mer , vem jag kommer att bli...
Upp känns som den bästa vägen nu, men vart går man för att komma dit ??