Vilken djungel jag har skaffat mig :) Och länk gratis mönster dragspelssockor

Gav mig på ett kanske alldeles för stort projekt igår kväll.
Hoppade på erbjudandet att synka Adsense och adwords.
Inte enkelt. Så skulle jag skriva annons för min sida. Inte enkelt det heller, man hade bara visst antal ord. Ingen aning om jag själv skulle känna att: Oj intressant där måste jag kolla in. Kollade in i min nya djungel igen nu på morgonen. Då visade det sig att den inte var godkänd. Vad jag tolkade det som, kan det bero på att jag använde ord som Knitpro och Knittingroom. Resultat = fick ta bort en del så det blev ännu tristare :(
Speciellt Knitpro produkterna har en speciell plats i mitt skapar hjärta♥
Sen tror jag att jag precis som att jag gillar tanken på alla böcker jag har i bokhyllan. Lockas av att samla på mig Knitpro saker Har i stort sett alla storlekar på strumpstickorna,klarar inta att sticka med metall sen jag provade dessa i trä. Blir ju kallt. Fick tag på en jättebra mönsterhållare från Knitpro med Knitpro Magma mönster hållare. Jag köpte min hos Hobbii den var billigast där, av de sidor jag tittade på. Kanske finns billigare nån annanstans. Men jag rekommenderar denna starkt ! Man kan fälla ihop den när den inte används. Den har en stor och tre små magneter som håller mönstret på plats. Den stora är bra för att flytta rad för rad, så tappar man inte bort sig i mönstret :)
Har även rundstickorna Symfonie Då jag tyckte de var så fina
Har knäckt några av dem tyvärr men går att byta ut.
Så klumpig man känner sig när man reser sig och sätter handen och tyngden rakt på stickan :/

Nu är frågan om jag får nåt vettigt gjort idag ? Har suttit mycket vid datorn denna vecka. Känns som för några år sedan :) Fast nu när jag får besök varje dag när de kommer med medicin, så känner jag att jag borde plocka lite. Hann och bli lite extra rotigt , när jag var inlagd drygt sex veckor. Och har inte haft energi att ta tag i det ordentligt. Det har jag ju inte nu heller, men om jag tar lite varje dag. Så kanske det blir ok nån dag ? Idag tänkte jag tvinga mig själv att gå ut till förrådet med saker som inte behöver vara i lägenheten. Och sånt som egentligen ska till tippen. Hade jag haft bil så kunde ju det ha åtgärdats. Borde tvinga in mig själv i Duschen idag med. Man blir verkligen trött på att leva så här ! Min Ptsd och ångest hjälper mig att vara rädd för allt möjligt, de gör mig mer och mer låst då jag har så många saker jag inte klarar/vågar göra längre. Kommer bli en stor utmaning om jag får möjligheten att gå till tandläkaren med tandvårdsstödet. Efter att jag blev dåligt behandlad där hör de till min "hjälp inte dit" lista Jag kan inte utföra många ärenden samtidigt heller, då sätter ångestattackerna igång. Åter skulle detta vara bättre om jag hade bil. Då kan man avbryta och åka hem. Det går ju inte om man åker med nån annan. Buss är inte att tänka på ens.

Så har jag min trogna plågoande depressionen....

Den gör mig förlamad, gör varje sak till ett stort berg att bestiga. Den gör att jag glömmer äta, kamma mig och ibland glömmer jag bort när jag duschade sist :( Jag duschade varje dag förut. Fast då var det förstås inte i Antarktis jag behövde duscha. Denna lägenhet är så fruktansvärt kall. Men för att vara lite positiv, så kan jag ibland tvinga mig att göra en del saker. Jag har haft flera år som inte ens det gått. Då var det svårare. Och detta med att glömma, tänk så många gånger jag gått till affären, kommit hem och upptäckt att jag glömt kamma håret sen jag duschjade dagen innan :) Då följde jag ett tips att man skulle kamma när det torkat lite. Nu kammar jag mig när jag duschat.

Japp får se vad som blir gjort idag. Har ju en del stickprojekt med 

Här en länk till dragspelssockorna gratis mönster:)

https://stickaboo.files.wordpress.com/2014/10/dragspelssockor_se.pdf

Mönster

Här kommer två bilder på mönster 

Jag laddade ner gratis från Norrslöjd 

Skriv här eller mail om ni inte hittar länken från tidigare idag :)gratis nedladdning av massa mönster ♡♡♡♡

Gjorde testet  för hur  mobilvänlig  min blogg är 97%
Extremt nöjd lite stolt över mig själv. Har ingen aning om hur det
gick till : )

Leverans tider i forntiden

Tänkte dela några av de mönster jag laddade ner förut
Men fick inte till det :)
Kan ju dela en vacker målning och ännu vackrare konstverk på andra bilden ♥
Det skulle jag vilja kunna.
Idag har för övrigt varit en jobbig och rörig dag.
Efter senaste inläggningen bestämde de att jag ska ha medicin tilldelning...
Idag kom det hem blanketter där jag ska fylla i min ekonomiska situation.
Kan kosta upp till 3000 /månad med de två utdelningarna och eventuell extra vb
De pengarna har jag ju inte. Undrar förresten om det ska kosta när det är påtvingat ? Hade 28 dagars tvångsintag på sjukhuset och det kostade inte. Eftersom detta inte heller är frivilligt borde det gå genom en annan kanal.
Återstår att se vad detta blir. Får försöka bli av med detta.
Annars förutom pappers letande och kopiering till kommunen, så har jag skickat in papper om tandvård med. Har så ont nu varje dag. Hoppas kunna få bort smärtan i alla fall. Det stör mig djupt att min hemkommun inte hjälpte mig innan det gick så här långt. En av mina fostermödrar var så idiotisk att hon stoppade in en träslev i munnen på mig ett flertal tillfällen. När jag fick epileptiska anfall. Den var bara flisor på skaftet. Det är ju allmänt känt att man inte ska stoppa nåt i munnen på den som krampar. På grund av risk för tandskador.
jag kontaktade min hemkommun för många år sedan då jag kom på att de borde haft försäkring på oss fosterbarn. Pratade med ett par personer, de skulle höra med sin jurist och ringa upp.  Väntar fortfarande på det samtalet...
Var mellan 15-20 år sedan nu :)

Vilket påminner om en lite roligare sen leverans: För runt 13-14 år sedan blev jag uppringd av thorn. De hade ju uthyrning av tv , vitvaror etc. nu hade de för en kort tid tydligen haft möbler med. Jag blev lockad att tacka ja till förmånligt pris av tre bokhyllor i mahogny. De skulle sluta med möbler.
Dagen efter hade jag tänkt igenom saken och kom fram till att de 8000 var en hiskelig summa totalt. Ringde då och sa att jag ångrat mig. Det gick inte fick jag höra. Efter kontakt med KO så återkom jag med önskemålet.
Då fick jag höra att det var försent nu. De var nämligen redan på väg.
Allt eftersom åren gått har jag blivit mer och mer undrande till vilken sort av transportmedel de använder. Hyllorna har nämligen inte kommit än...

Gratis mönster

Här hittade jag en sida Norrslöjd som har samarbete med Viking av Norway
De delar en hel del mönster fritt som nedladdningsbara filer

https://www.norrslojd.se/

Blir säkert ännu en "farlig" sida att logga in på. Finns ju så mycket fina garner ♥ ♥

Vilken lättnad :)

Idag fick jag ett presentkort från svenska kyrkan ♥ ♥
Hade i princip tomt på allt. Fått hushålla med en halv toarulle under helgen. Och låtsas att jag gillar den muslin och naturella yougurten jag fick. Samt inte att förglömma veckogammalt bröd :)
känns jättebra ! Och kattmat kunde jag köpa med, var lite orolig över hur länge den skulle räcka. Skönt som sagt,inte helt tomt nu. Sen hade jag turen att få pantflaskor av en vän. Nu har jag råd att köpa frimärken till det jag ska skicka också :) Nu ska jag försöka få ihop en beskrivning av tillvaron och vilka behov som finns. Sen bör jag nog rensa en del till har sex veckors post och diverse oinbjudet skräp och damm. Det är jätteskönt med solen som äntligen kommit ! Men hjälp :O
man ser ju hur mycket man borde städat....
Får väl ta av mig glasögonen om det blir för illa,och ta på dem först i skymningen ;)

Överleva till vilket pris, dragspels sockor

Hej därute ♥

Återigen ett bra tag sen sist. Blev så förvånad idag när jag tittade in och såg att det varit flera som varit inne och läst. Ska dela mer av mina projekt och tankar framöver :) Trodde ingen kollade ändå, kändes lite halv genant sådär att skriva och skriva för sig själv liksom :)

För nuvarande sitter jag och letar i djungeln av fonder där man tydligen ska kunna söka hjälp. De allra flesta är för människor födda och boende på helt andra orter än mig. Har precis varit inlagd igen för 5:e gången senaste året.

Kom hem förra fredagen. Kan inte påstå att jag känner mig särskilt uppåt.

Men har ju tid att fundera på saker och ting. Nu har jag tänkt på vad som skulle kunna behöva ändras på för att livet ska kännas lite lättare och ljusare.

Mycket kan jag inte påverka såklart , men kanske något. Om jag hade en bil så skulle jag kunna ta mig till affären, på läkarbesök etc. och så skulle jag kunna ta med hundarna ut i skogen. Vi skulle kunna hälsa på någon av de få som ändå finns. Om jag hade råd att gå till tandläkaren, skulle jag kunna äta lättare OCH slippa ha ont varje dag. Dessa saker tänkte jag kolla om det finns nån fond som jag har rätt att söka till. Livet är så tillräckligt jobbigt utan dessa hinder.

En stor sak vore att byta bostad, men har man skulder får man inte hyra nästan någonstans.... :/

Flera har sagt till mig att prova genom socialen. Men de har egentligen inget sånt längre. Och i de fall det förekommer får man inte ha djur.

Så sitter här och funderar på vad sjutton jag kan göra. Har lagt ut lite saker till försäljning kanske vill nån köpa.

Bil, bostadsbyte och gärna tandvård. 

Kanske kan det lösa sig med de tre sakerna ?

Min största smärta och saknad får jag bara överleva. Finns ingen väg ur detta.

Försöker sticka lite för att ha något annat att tänka på. Blev tröjor och sockor inne på psykiatrin.

Nu håller jag på med denna

 och en poncho i detta garnet fast i rosa/lila nyans

Stickar även dragspels sockor i en lila nyans sandnes mini alpakka

och så har jag några mönstersticknings sockor i Nordlys på G

Sån tur att jag byggde upp så stort lager med garn för några år sedan ! ♥

Delar grundmönster på skaft till dragspels sockorna här:

(Jag har använt sandnes mini alpakka sticka 2,5-3 27 m 10 cm)

Masktäthet:
22-28 m/10cm

Material:
Ca 100 gr sockgarn, 420 m
Stickor 2,5 mm
Stoppnål

Förkortningar:
am – avig maska
rm – rät maska

Stickbeskrivning
Strumporna stickas från skaftet och ner.
Lägg upp 66 maskor (antalet maskor bör vara delbart med 6).
Fördela maskorna på 4 stickor.
Sticka ett 2 cm långt resårskaft enligt följande: *1 rm, 1 am, upprepa från * varvet ut.

Sticka sedan enligt följande :
Varv 1-3: *3 am, 3 rm, upprepa från * varvet ut.
Varv 4-6: alla maskor stickas aviga
Varv 7-9: *3 rm, 3 am, upprepa från * varvet ut.
Varvet 10-12: alla maskor stickas räta

Upprepa varv 1-12 nio gånger.
Sista varvet på skaftet: sticka ihop var 5:e och 6:e maska varvet ut (10 minskningar, 56 m)

Nu borde du ha 56 maskor på stickorna, 14 maskor per sticka (passar sock storlek nr 38/39). Resten stickar du i slätstickning (alla räta maskor) enligt basbeskrivningen som du kan hitta här:

http://www.jarbo.se/beskrivningar/?item=&kategori=&plagg=110&kvalite=1&stickor=1&virknalar=&designer=&inspiration_nr=&teknik=1&patterns_lang=&lang=s&btn2=S%C3%B6k

Lycka till ♥

Här en lånad bild av just dragspels sockor 

Kan inte dela egna nya bilder just nu telefonkortet tomt :)

Mina älskade hundar ♥

                       
 Har ju 2 katter o två hundar ändå, här från i somras då min lilla baby Archie kom till familjen. Saknar dem ♥ Ska bli skönt att ha dem nära mig igen

Läget just nu

Livet är en konstig berg o dalbana kan man tycka..

Nu sitter jag på ett sjukhus och skriver,varit här i 3 veckor igår.
Har ju som jag delat innan mått extremt dåligt en längre period.
För fyra veckor sen satt jag med brev skrivna, med instruktioner för de som var kvar. Alla tabletter i en burk framför mig.
Nu visste jag verkligen hur jag skulle göra, lördagen fick jag känslan att jag kanske hade ett val till. Gick då till min förra sambo, försökte för vilken gång i ordningen, prata med honom. 
Söndag visste jag att jag bara hade ett val.
Var tvungen att planera så att det skulle passa med djuren. Invänta rätt tidpunkt. Så skulle bara vila nån timme. Försov mig ...
Då var ögonblicket borta. Hann prata med nån vän, och under följande vecka tog jag ju tabletter ur min burk. Och lördagen därpå så berättade jag om min plan förra veckan. Blev körd till akuten. Nu varit inlagd 3 veckor som sagt.
Lite frustrerande att vara här under storhelgerna, händer inte mycket i behandlingen då. Fast nån ångest över jul o nyår hade jag inte.
De helgerna betydde bara nåt när barnen var små.
Imorgon planerar jag att åka hem, inte helt stark o redo, men faktum kvarstår ju därute, oavsett hur länge jag är här. Är totalt ensam på obestämd tid, kanske resten av livet. Kan inte påstå att den tanken får mig att känna att jag vill leva.
Men är stabilare än när jag kom in.
Fått nya mediciner som ska hjälpa genom en slags stabilisering av måendet.
Slippa ångest vore jätteskönt efter alla år med daglig sådan, lite känsla av att leva vore också helt underbart, vill inte bara överleva, utan känna att jag lever.

Lite tankar

Hej igen :)

Har suttit och tänkt på detta med ljuspunkter i livet. Tänkte på de få personer som kan ge en människa så mycket genom att bara vara goda.
Har inte så många, men de jag mött har gett mig en viss styrka. Och tror jag även format mig till en viss del. Utan dem tror jag att jag varit så skadad , att jag inte kunnat känna något, eller gett till exempel mina barn, den ömhet och närhet de behövt. Säger inte att jag var felfri där. Många dåliga samveten, då man inte räckt till och gjort rätt. Man får ju tyvärr leva med sina misstag.
Men jag har ändå kunnat samspela och fått den kontakten, som de behöver redan från de är bebisar. har läst om dessa som inte ens kan tolka barnets första leende på rätt sätt. En mamma tyckte att babyn hånlog. Hur skadad är man då ?
Minns ju själv värmen när de första gången höll om mitt finger. Första ögonkontakten, då vi såg varandra i ögonen, och de kunde hålla kvar blicken. Den kärleken man kände från början, som bara förnyades och blev större och större tills man nästan sprack. Tänk när de första gången sträckte upp sin lilla hand och strök mig på kinden. Eller höll i mitt hår. Denna kontakt tror jag inte jag varit förmögen till utan de få åren jag hade hos min bra familj.
För att återgå till andra ljus punkter som barn och senare i livet från andra människor :
mitt första exempel på de som gett mitt liv ljus, är min andra fosterfamilj. mitt minne därifrån är att jag hörde till familjen. Jag visste inget annat då, blev en chock när de sagt att jag skulle flytta. förstod inte vad det innebar förrän de var borta. Och aldrig hämtade hem mig igen. Gick i andra terminen av förskolan då.
Men där hörde jag till. Där fick jag tröst och kärlek. Någon läste sagor och sjöng för mig på kvällen. När Trollmor har lagt sina 11 små trollbarn och bundit fast dem i svansen.... Den betyder fortfarande mycket för mig ♥ När jag var rädd på nätterna flyttade de in sängen så jag hade den bredvid deras.

Allt detta tog slut i nästa familj. Första gången jag var rädd på natten och sökte tröst , fick jag veta att det inte var något man fick där. Skäll och bortskuffande istället. Mörkret jag minns att mitt liv mest har inneburit , minns jag mer tydligt från och med att jag kom dit. Sen finns det några få ljusglimtar under de åren.
Men alltid i form av andra människor. Min ena fosterbror var en stor trygghet.
Men såna där tillfällen då man behövt uppmuntran, och kanske positiv feedback då det gått bra. Fanns aldrig från dessa foster föräldrar. För att ta ett exempel, så hade jag en gång vunnit en jogg på en mil cirka, Lite lustigt detta, för jag trodde att jag var vilse då jag inte såg någon annan :) När jag kom i mål visade det sig att det berodde på att jag var först :p
Men när jag kom hem , glad över denna vinst och skulle berätta, var reaktionen : noll. På sin höjd en suck. Som tur var hade de besök där då. och de blev glada för min skull och gav mig en ljusglimt som jag än idag minns med värme.
I mellanstadiet hade jag en lärarinna som försökt lyfta mig hela tiden. Då hade jag ganska bra sångröst. Hon försökt ge mig självförtroende genom att ge mig chans på chans att få visa vad jag kunde, hon lät mig till och med vara med i en film vi gjorde på skolan. Hon lät mig sjunga själv i olika uppsättningar vi hade. Och skulle visa upp för de familje medlemmar som kom på dessa event. men jag var så otroligt blyg och rädd för att visa min svaghet, så det gick nog inget vidare. Sjöng så tyst att kören överröstade mig :) Sen hade jag ju bara henne som trygghet i skolan. var extremt mobbad ett tag där. Blev jagad på rasterna, så jag fick springa fort och låsa in mig på toan. De tyckte att det var kul att försöka trycka ner mitt huvud i toan på den tiden. Blev alltid sist vald i exempelvis brännbollen. Ååh måste vi ha henne med i vårat lag....
Detta trots att jag faktiskt var bra på att både slå långt och springa fort.
Det var pojkarna som gav sig först. Jag brukade vara med dem och spela fotboll och bandy på rasterna, till slut. På vintern gjorde vi snögrottor. Några av killarna var där på sin lediga tid och jobbade med dem också. Då de bodde nära skolan. Minns när vi lekte vem som kunde ta sig in i grottöppningen på "fulaste viset" Tyvärr så gjorde jag det så tokigt att jag fastnade där :p Gick in med baken först, dubbelvikt. Och så satt jag där då. Några sprang för att hämta fröken. ( var fortfarande den fina fröken som jag minns med värme ) Hon kom med en skyffel och en tekopp. Som jag fick dricka medan hon fick gräva loss mig. Satt så hårt fast att det inte gick att dra :) Detta var ju en besvikelse såklart för de killar som länge jobbat med grottan. Känner mig fortfarande ledsen för deras skull.
Hon var rolig denna fröken. tror inte det gör något att nämna hennes namn då jag ju bara har gott att säga om henne. Hon hette Annalisa Ranunger. En gång kom hon till skolan hårdsminkad, parfymerad och med en ill rosa peruk :D det var för att demonstrera dels mot att vi tjejer börjat använda parfym och starka hår sprayer. Hon och säkert någon av eleverna var ju allergisk. sen var hon av en lite äldre generation, hon hade varit lärare till många av elevernas föräldrar. Hon tyckte säkert att det var något tidigt och ganska onödigt att vi i trean fyran redan började experimentera med detta :)
Hon var varm och rolig. Regler javisst , men ett stort hjärta.
Sen har jag ljuspunkter i vuxen ålder med, dessa som lyft mig och hjälpt mig att hålla mig flytande under svåra tider. En vän som jag alltid kunnat prata med som intalade mig att jag inte var fel, eller tokig. Hoppas och tror att vi hjälpte varan under småbarnstiden. men även att hon betydde stort mycket mer för mig i överlevnads synpunkt än jag för henne ♥
Hade även en otroligt varm och snäll svärfar. han är en av dem som aldrig säger elaka saker till sina medmänniskor, utan istället letar efter positiva saker att säga. Tack för att du fanns där ♥ tack för att du finns i mina barns liv ännu !
Hade även i mitt nuvarande förhållande, en lika fin och varm svärmor ♥ Redan första gången vi träffades var hon och ena systern och köpte en present, och vad finare var, så sade hon välkommen i familjen ♥ ♥ Det betydde så otroligt mycket för mig. dessa ord hade jag aldrig hört förut. och jag kände även att hon verkligen menade det.hon var så varm och snäll , gjorde allt för sin familj. Tyvärr kunde vi inte träffas så ofta. Eftersom de bodde 180 mil ifrån där vi bodde. Och hon gick bort för drygt 1,5 år sedan. Hon var en av dessa människor som världen blir så mycket fattigare utan. ♥ ♥

Detta är några av mina viktigaste personer i livet. Då nämnde jag inte mina barn. Som är i egen division. De gav mitt liv en mening. De var min enda anledning att finnas här, och de var min första riktiga familj. Min första egna "flock"

Syltasockor Projektet just nu Mönster

SYLTASOCKOR :

Lägg upp : Barn 50 m, ungdom 55 m, vuxen 60 m

Mönster delbart med 5

Sticka ca 8 varv resår.

Mönster:

Varv 1 : 4 räta 1 avig v ut

Varv 2 : 3 räta 2 aviga v ut

Varv 3 : 2 räta 3 aviga "

Varv 4 : 1 rät 4 Aviga "

Varv 5 & 6 : Avigt

Varv 7 : 4 aviga 1 rät

Varv 8 : 3 aviga 2 räta

varv 9 : 2 aviga 3 räta

Varv10 : 1 avig 4 räta

Varv 11 & 12 Rätstickning

Upprepa till önskad längd, avsluta med lite resår eller några varv slätstickning.

Foten : Minska till det mask antal som passar garnet , och fotstorlek. sticka häl och fot efter mönster som passar ditt garn :)

 Man får ju dela med sig , håller just nu på med 2 par olika syltasockor. Roligt mönster att sticka !

projekt , tankar,mönster babysockor som sitter kvar

 Foträta babysockor som sitter kvar på små bebisfötter

Bäst resultat med tunnare garn ex, 2,5- 3 i stick storlek

1. Lägg upp 40 maskor
2. Sticka resårstickning på 2 stickor 2 räta och 2 aviga i ca 5 cm.
3. Fördela maskorna på 4 stickor och börja sticka runt.
4. Sticka ihop maskorna 2 och 2 så det blir en rät och en avig.
5. Dessa maskor stickas i 1 cm
6. Öka maskantalet till 40 maskor genom att sticka 2 maskor i varje maska.
7. Sticka 1 varv med 2 räta och 2 aviga.
8. HÄLEN stickas fram och tillbaka på 1:a och 4:e stickan
Sticka slätstickning i 2 cm.
9. Börja på ett rätvarv: sticka 11 maskor, 1 ödhpt 1 rät. Vänd arbetet. På nästa varv : lyft den första maskan, sticka 3 aviga, 2 aviga tillsammans 1 avig vänd.
Sticka som vanlig avmaskning en maska mer, ta ihop där det är ett "gap" sen förra varvet
Fortsätt till det är 12 maskor på stickan
10. dela de 12 maskorna till 6 st, på varje sticka. Börja sticka runt. Plocka upp 6 maskor på var sida om hälen.
Kan vara snyggt om man sticka resår stickning ovanpå foten
11. Efter 2 varv börjas det med minskning för hälkilen.
På sticka 1 och 3 sticka tills det är 3 maskor kvar, 2 maskor tillsamans 1 rät.
på sticka 2 och 4 : 1 rät 2 maskor tillsammans. I början av stickan. upprepa 3 gånger vart annat varv. Du har nu 38 maskor.
12: Sticka från hälkilen räknat ca 5 cm. När jag gjorde till nyfödd passade 4- 4,5 cm bättre
13. Avmaska för tån: sticka 1 och 3 : sticka tills 3 maskor återstår, 2 maskor tillsammans i bakre maskbågen 1 rät.
Sticka 2 och 4: 1 rät 2 tillsammans i början av stickan.
upprepa varje varv. tills du har 8 maskor , drag tråden genom maskorna.
Fäst trådarna.

ovan : Lite baby sockor jag stickat till barn i Rumänien

                          Ett baby set jag hjälpte en bekant att göra

                      Stickat till en ny liten flockmedlem ♥

                  Bild på allt som kom i lådan för vidare transport mot Rumänien.
                  Till hjälp för de fattigaste i Europa. Känns fint att kunna hjälpa några                   ändå ♥ ♥


Annars är det både upp och ner här får jag säga, hoppas så på ett bättre 2015, mot hur åren innan varit ! Lite lugn och ro, och en smula trygghet, vore en stor förbättring till att börja med ! Är lite nöjd ändå. För i och med att jag fick lite måste bli klar känsla med de projekt jag gjort. Fick jag konstigt nog tillbaka lite skaparlust. konstigt egentligen, då jag brukar reagera tvärtom. Om jag bara kan låta bli att påverkas av sura miner , och kommentarer så kanske jag kan ha lite för mig nyttiga projekt. Mår så mycket bättre när jag har sånt att tänka på istället för all denna ångestframkallande. Vanliga trista verklighet.
kram på er i cybern ♥ ♥ ♥
Har även unnat mig lite knitpro stickor från Knitting room. Som jag sagt tidigare, så bara älskar jag dem ! Kan nästan inte sticka med andra nu.

Handarbete för välgörenhet, ny baby i "flocken"

Nu har jag fullt upp måste jag säga :)
Kan inte sova ens, stickar för fulla muggar sånt som ska till Rumänien.
Det är Facebook gruppen Handarbete för välgörenhet jag hittat detta på.
Till de fattigaste i Europa. Ofattbart att det finns människor som lever utan el och vatten. Hål i väggen i det skjul de bor i. Inte ett par varma skor när de ska ut etc.
Dessutom nekas de jobb. Hur kan man ens överleva på det viset.
Tänker på alla stackars barn som lever i detta ♥
Tyvärr fick jag inte reda på detta förrän i förra veckan, att det skulle gå en transport dit menar jag. Har plockat ihop lite urvuxna jackor och annat i klädväg.
Ska skicka med lite tyg och mönster. Det är några kvinnor som håller på att lära sig att göra saker. Så att de sen ska kunna sälja och få inkomst. Sen stickar jag på filtar, sockor, ska även försöka hinna med lite vantar. Funderar på att sy ett par filtar med utav en större mjuk filt jag köpt till annat.

Sen har jag ju en ny liten baby att sticka till med ♥
Har förmånen att få vara med på ett hörn med sambons nya barnbarn.
Så underbart att få hålla en så liten igen ♥ ♥
mm lite att göra har man. Men känns bra att göra något som hjälper andra, att veta att man gör skillnad på riktigt för några ändå

2015

Nytt år..
Oskrivet och okänt, kan innebära allt. Hoppas på ett bra år för dig som läser, och självklart hoppas man ju själv på positiva händelser emellanåt under året :)
Brukar ta ett tag innan man vänjer sig med det nya året. Minns när man hade checkar när det handlades, tog upp till 3 månader vissa gånger innan det nya satt där :P
Projekt nu i tankarna är , först att göra klart de hjälmmössor jag har på G, raggsockorna till sonen. Sen har jag tänkt prova dubbelstickning, sticka Marilyn illusion tavlan. Och virka lite amirugumis, mm..

Vi får se vad det blir mer under 2015 ♥

Gott Nytt 2015 ♥ ♥

Rea :)

http://www.knittingroom.se/butik/default.asp?url=avdelning.asp&dept_id=SE-214

Delar en rea  dekal här gå in på länken och fynda ♥

Årets tavlor

 Den första ett försök att beskriva min ångest och en del av det som gjort mig till den jag blivit..

 Den andra den första gången jag blev över given.Det över korsade huset, symboliserar att jag låstes ute från min egen familj, i händer på människor som godtyckligt kunde göra som de ville.
På gatan beskriver hur utsatt och ensam jag blev för resten av livet. De kunde faktiskt lika gärna lagt mig på gatan, så hade jag sluppit det andra hemska, och alla andra avsked..

 Den tredje Symboliserar det värsta avskedet som barn, min bästa familj efter åren med barnhem , sjukhus och bollande totalt 11 gånger mitt första år. Efter den otrygga tiden kom jag till dem. Kunde inte gråta då jag kom dit. Där fick jag vara barn, hade syskon och föräldrar där, de var min enda familj under min barndom. Men så andra terminen i Förskolan tog det slut. Deras röda saab åker därifrån, kvar står jag, sjunker redan ner i det helvete jag ska utstå i 12 år framåt. Demonen symboliserar fostermamman, vars grymhet fick oss att vara konstant rädda och ihop krympta som människor, vi som inte ens var värda lorten under skorna...

Lägg till bildtext

Förresten..

Har varit lite kreativ i tanken ändå, ska prova dubbelstickning nu, och sticka marilyn tavlan. Tog lite stopp när jag hade för många lovade saker på g.
Nu är åkpåsen i pippimönster klar och överlämnad, ska snart fyllat av ett supersött litet gossebarn ♥ vilken dag som helst nu.
Stickar raggsockor åt mellansonen, har några hjälmmössor på gång. Garn i över flöd. Men vet ni vad jag gjorde en natt i förra veckan ? Tittade in hos knitting room och beställde knitpro rundstickor i större storlek än jag hade.
Och arn till det jag tänkte ha till dubbelstickningen. Fast sitter även och tycker att jag skulle kunna laborera med dessa och annat garn och olika metoder. Och få fram en egen designad sorts plagg. En av de ideer jag hade i början av året som kom av sig i allt annat som var. Vi får väl se vad det blir :)
Blir ni sugna att gå in till knittingroom och kolla finns det direkt länkar här :)
Har handlat fyndpaket innan som jag var jättenöjd med. Och mina fina stickor som är så sköna att sticka med ♥ Sen har de bra pris på akrylgarn sofie, köper man 10 st blir det bara 14 :- st

Nytt år nya tag

Inför det nya året kan man bara hoppas det blir bättre ♥
Året som gått har  varit både bra och dåligt.
Bra för att jag återfått en av mina 3 delar av ♥
Fått tillbaka min mellanson, på så sätt att vi har viss kontakt och lite av det vi förr hade. Något annat kan jag knappast hoppas på, då han snart är vuxen och helt naturligt är på väg mot egna nya mål :) Men med 2 av mina 2 barn i min närhet, känns livet lite lättare ändå. Saknas en del, men läkt lite detta år. Samtidigt har det varit ett helvetiskt jobbigt år med. Har kämpat med denna ångest, depression och PTSD
Som jag dragits med, och som hotat att förgöra mig alltmer för varje år.
I början av året var det riktigt illa. har fått terapi och provat nya mediciner. Några av dem funkade inte alls, och var gång man byter eller ändrar dos så blir det mycket värre innan det förhoppningsvis blir bättre. Och så har jag inte alltid förståelse från min närmaste krets. Som tror att jag bara tänker på negativa saker, att jag är lat etc. De som vet vad detta handlar om vet också hur förlamande detta tillstånd kan vara. Man kan till en viss gräns tvinga sig själv att göra saker. Men sen när inte heller det går, så går ingenting. All negativ respons, får dig bara att känna dig mer värdelös, och som en belastning för andra. Har kämpat även med detta, att känna att jag behöver leva för att jag annars skulle såra de som betyder mest. En dag kanske jag känner att jag vill leva igen. Har försökt hitta lusten att göra saker, som jag fått rådet att göra. Blev som en livlina detta. Dels för att lindra ångesten. och även som ett sätt att uppskjuta det jag tänkte att jag borde göra. Jag skulle bara göra det och det och några andra saker innan jag avslutade allt. Det mest skrämmande var att jag fick bättre och mer hållbarare planer på hur jag skulle göra. Sen slog det mig att även om jag var dålig för alla människor runt mig. Så visste inte mina djur hur dålig jag var. Och då jag är rädd för att de skulle hamna hos fel människor. Blev detta en anledning att vara kvar.
Sen sade min terapeut lite om hur hårt det skulle vara för mina barn om jag försvann. Jag tänkte en del på det. Önskar det fanns utrymme för mina kreativa behov. Får man göra saker, och kanske få positivt sagt om dessa så blir det meningsfullt. Men om det bara är i vägen och fel, och anses som onödigt göra.
då man ska städa etc. tappas lusten och glädjen, mina planer som jag fick då kreativiteten kom tillbaka, börjar som så mycket annat jag drömt att dö ut. Det är just det som är en stor del med. Att man slutar drömma för att det inte är någon ide, när man ändå aldrig får genomföra dem. Jag kan inte på grund av min rygg och leder städa och greja i trädgården etc, förutom kortare stunder. Detta får mig att känna mig dålig, ännu värre då när man hör att man ska känna det, att man bara är lat. Jag vill få vara mig själv snart. 43 år nu, och aldrig fått vara den jag vill, vill omge mig med saker som talar till mig, inte ett tomt och enhetligt hem.
Ja vi får se vad detta nya år för med sig. Kan ju vara så att en del vänder nu. Min terapeut säger att jag ska stå upp för mig själv, ta plats.
Men om jag gör det kallas det tjafs :/ Får jobba på det tror jag, samla kraft och mod att bara vara mig. Något som är i en helt annan riktning då, har sålt nästan alla mina miniatyrer, och mitt konstnärs set. Nu även symönster.
Jaja får ta plats med mina andra färdigheter.

Ja detta var lite om året som gått och ännu mindre om förväntningen inför det nya. En numera ovan känsla börjar smyga sig på ändå i vissa aspekter. Har ett litet hopp om vissa viktiga personer igen. Det var ju när jag för drygt 2 år sedan förlorade hoppet, som jag även förlorade grunden jag stod på. Det är verkligen sant det som säger: det sista som överger människan är hoppet.
Därifrån har vägen varit extremt tuff, för mig och även de i min närhet.

Undrar vad ni begrundar från det gamla året, och vad ni hoppas inför det nya ?

Hur det kan bli egentligen..

Hej där :)

Vet inte om jag sagt det här, men har ju sedan jag var liten. Alltid önskat mig ett dockskåp. Det jag gillat mest med dessa är ju de små sakerna. Så när jag fick mina skadeståndspengar ( vanvården) bestämde jag mig för att jag skulle köpa mig ett sådant. Fick tag på ett vanligt Lundby. Men det skulle göras i ordning, skaffade tapeter osv. men de blev aldrig av att jag fixade klart det. Har ingen riktigt bra plats att vara på med sådant pyssel, blir surt om man har något framme. Så har haft lite saker framme en period, i ett väggskåp jag har. Blir ju inte som jag tänkte. Och då jag i flera år var med i miniatyrklubben, så har jag samlat på mig en del. Hade även köpt en gammaldags affärsinredning. Rokoko möblemang, annat smått och gott utöver de månatliga paketen.
Men så för ett tag sen, blev jag så trött på att höra klagomål på mina saker, så jag tog ner varenda sak ( pynt , tavlor etc. ) Allt utom mina garner är nu bortställt.
Fy så dött det känns :(
Trist när man inte kan ha nåt av det man mår bra av att ha omkring sig framme. Jag är inte så noga med att det är "enhetligt" som en del andra. Heller inte trendberoende. Vet vad jag gillar, och omger mig gärna med helt olika saker. Då jag tycker det är fint i sig, och varje sak fyller en plats. Och får mig att må bra, bara genom att man kan titta lite extra på dem ibland.

Men åter igen, drer jag tillbaka mina rättigheter. Har fått rådet av min terapeut att : ta min plats i tillvaron och göra sånt jag mår bra av. För min egen skull.
Men man orkar inte med att höra att man bara gör sådant man tycker är roligt, att det är fel på sakerna för att de inte passar andras smak. Så nu har jag bestämt mig för att sälja av en del miniatyrer. Något vitrinskåp eller ett stort äldre dockskåp lär jag ju aldrig få. Det svider lite att sälja dem. Men som så mycket annat svider det att se dem ligga där med. Åter en dröm jag drömt som i och med detta blir en ouppnåelig sådan.

Ska även sälja min illusions stickade Elvis Presley.
Den gjorde jag åt min fosterbror. Han har alltid varit ett stort Elvis-fan.
Jag slet verkligen med att få den klar. Ser lite dåligt så det var kämpigt med det svartvita. Men så för ett tag sen, blev han arg på mig. Jag hade försökt stötta honom med en del saker. Försökt finnas där när han exempelvis skulle göra sånt som att flytta. Nu hade vi kommit överens om att jag skulle komma en gång i månaden minst. För att vi tillsammans skulle få in räkningarna åt honom.
Dagen innan jag skulle komma denna gången. Så ringde han och sa att jag inte skulle komma. Jag hade tyckt gången innan att han lät annorlunda. Nu gjorde han absolut det. Så frågade om jag gjort något som han var arg på, är ju lätt att rusa iväg och trampa nån på tårna, även om man inte ser det just då.
Nu brukar jag ju analysera det mesta. Och jag kan faktiskt inte komma fram till varför han blev arg på mig. Jag sade iallafall när vi pratade den sista gången att visst det är ditt beslut, vill du inte att jag ska hjälpa dig med räkningarna så gör jag inte det. men jag tänkte komma med Elvis. Fick bara en fnysning till svar. Ändå hade vi pratat om detta. Jag visade honom på mönstret och vilken bild det var, innan jag köpte garn och började. Det var ett kort som inte var från hans bästa period. Han var lite "plufsigare" sådär. Då var han jätteglad, och såg fram emot att få den. Jag skulle ge honom den. för att jag ville göra honom glad. Han har ju ms, och anledningen till att jag försökt att hjälpa honom är att jag vet att han inte kan själv. Och så har jag varit orolig då man aldrig vet hur fort försämringen går. Med den typ av ms han har. Ville göra det lilla jag kunde för att sätta små guldkorn i tillvaron. Men tydligen gjorde jag något dumt en av gångerna...
Nu hänger han där Elvis, och jag blir lite ledsen var gång jag tittar på honom. dessutom vågade jag inte packa undan tavlan, säkrare att ha den på väggen tills jag har sålt den. vilket jag försöker göra just nu.

Är det inte konstigt egentligen ? Mycket av det man får vara med om som man har lättare eller svårare att ta. Detta att aldrig få utföra det man drömt om är tungt. Nästa steg nu blir väl att sälja de färger jag köpt. Då jag i våras gjorde iordning ute på altanen för att måla där under sommaren. detta blev ju också ratat. Slutade med att jag inte använde altanen under sommaren. Jag och flera andra trivdes jättebra där. Men inte heller det dög. Skulle ändras. Skulle tas bort saker. Framför allt det hörn jag tänkt måla i. Eftersom jag inte kan ha mina målar saker framme inne heller. Så får jag väl sälja dem med. Ännu en sak som grusas.
Så synd att folk inte kan förstå hur viktigt det kan vara för en kreativ person, att få pyssla med de olika saker man mår bra av. Istället känner jag nu hur jag återigen dör en smula för varje dag. Jag som var så lycklig när jag fick tillbaka lusten att uttrycka mig genom handarbete , målning etc.
Allt sånt är ju onödigt och meningslöst. Har jag fått höra, de senaste åren.
Varit mycket klagomål. När jag för att jaga bort ångesten, skaffat mig projekt att tänka på och som kan ta bort de mörka , andra tankarna.
Hur kan någon tro att jag ska må bättre om det som gör mig lycklig tas bort bit för bit ?? Istället känner jag bara att jag dör en smula varje dag. Ett tomt och dött hem, är allt annat än jag !!

Elvis i Illusions stickning :)
Gjordes egentligen åt en särskild person. Men av någon anledning skar det sig där. En dag kanske jag får veta varför..
Nu ska jag nog sälja denna. Gjorde den i alla fall.

Dessa båda önskar jag att jag kunde göra ♥

Men en dag kanske. Nu har jag tyvärr tappat den skapar lust jag återfick i början av året. Tror inte att jag ens kommer att fixa detta med julpynt i år.
Jag önskar verkligen att jag idag varit en annan person. Att jag hade kunnat vara den supermamma jag velat. Att de människor jag mött i livet , och släppt kunnat älska mig som jag är. Istället ska jag hela tiden göras om. Fattar ingen att man bara en begränsad tid kan leva så ? Och att mad ständig värk i både kropp och själ. Inte klarar det en frisk person kan ???
 Hela mitt liv har varit så kan bara inte mer nu :(
Tyvärr kan jag nog inte heller återta min plats i livet, som jag fått rådet att göra. Jag vet helt enkelt inte hur man gör. Ska ta min rättmätiga plats. Men hur gör man det, när man hela livet har fått veta , att man inga rättigheter har ??
Och nu ska jag tydligen ut härifrån igen. Sen undrar vederbörande varför jag inte kan känna trygghet utan behöver få veta vissa saker emellan gångerna jag ska flytta då. Kan inte mer nu. Snart ger jag verkligen upp. Vad i helvete spelar nånting för någon roll ?
Har jag tur så kan jag börja känna lust inför skapandet igen, det tar bort mycket tankar på annat.

Denna hårda värld

idag tänker jag på, hur tiden och olika händelser får oss att ändra uppfattning om andra människor och saker. Jag kommit att ändra uppfattning och känsla gentemot någon jag kände mig ofantligt sårad av.  Trodde inte att jag nånsin skulle göra det. Men nu när tiden gått, så känner jag bara att jag vill denne person allt gott. Och om behovet finns kommer jag alltid att finnas där. oavsett vad som hänt har vi en historia bakom oss, saker och år som binder oss samman. Med även goda minnen såklart. Visst är det underligt var gång man kommer på sig med att man radikalt ändrat uppfattning , som i detta fallet långt före tanken slog mig. Att detta var fallet ?

Sköt om er alla därute i zybern ♥ ♥