dagsformen är..............

Hej på er :)
Nu rackarns är det nära härdsmälta.
Från typ 10 till 175 % action, det har varit lite mycket nu :/

Men i helgen och igår så hjälpte vi min fosterbror att flytta in i nya lägenheten. Känns bra att veta att han är där och har läget under någorlunda kontroll ! Får hoppas att han hittar sakerna bara, annars får han väl ringa och se om jag minns var jag ställt dem :)

Men som sagt har varit mycket på en gång. Allt kring vanvårdsutredningen / sedemera ersättningsnämnden. Vilket får alla känslor och tankar från barndomen att komma upp till ytan.
Sen besöket från min inte alltför ömma mor....
Och oron för att min älskade fosterbror ska ha det så bra som möjligt. Kort sagt mycket splittrat nu.

Igår när jag kom hem från brodern, så hade min mamma ringt.
Ringde upp fast jag kände att jag nog inte orkade egentligen. Skulle ha lyssnat på min magkänsla där, blev inte så lyckat.
Början var väldigt bra ,hon lät positiv :O
Men sen så halkade hon in på den gamla vanliga vägen. Och med lite öl så blev det inte alls så trevlig stämning. Sade flera gånger att jag inte orkade prata om de ämnen hon ville prata om. Men hon gav sig inte, och till sist orkade inte heller jag vara tyst. När jag inte själv är i balans , orkar jag inte behandla henne som ett barn. Då säger jag mina sanningar till henne med.
Fan man blir så djävla trött efter alla år med samma tjat :(
Och hon är så inne i sin egen smärta att ingen annan har rätt att känna något. För ingen har lidit så mycket som henne.
Nu vet jag att hon verkligen haft ett helvete när hon växte upp. Och att hon fått gå igenom alltför många dödsfall etc.
Men jag har även träffat på de som haft det ännu värre.
Försökte säga att man inte kan mäta och bedöma varandras smärta. För det är ju så att alla orkar olika mycket. För dem som inte råkat ut för mycket i livet , kan en första sak som händer smärta lika mycket , som det smärtar någon som haft ett liv fullt med motgång.

Men det går inte att prata på riktigt med henne. Hon har alla sina åsikter klara, och tar bara in sina känslor. Sen säger hon att det är jag som är så.....

Tack och lov är jag inte där , ännu i allafall. Kan faktiskt ännu bortse från mina egna bekymmer och känslor. För att hjälpa andra som har det tufft. Tack och lov har jag ännu empati. Hoppas det så förblir <3

Idag ska jag hålla mig hemma och plocka lite , så man "kommer ikapp" Och viiila :) Samt med spänning springa och kolla posten sen när den kommer. Vi väntar med spänning på beskedet från ersättnings nämnden :D

Sköt om er därute i cybern !

Kramizzar <3

Varit iväg....allmänt kaos och ja........

Igår körde jag min mamma till bussen...
Grät när hon åkte som vanligt. Att det fortfarande efter snart 42 år på denna jord, finns en liten flicka inom mig som lider vid varje avsked ? !
Att jag känner sån smärta , när vi faktiskt aldrig fått det där bandet man får när man bor ihop.
Jag vistades ju bara ytterst korta och sporadiska stunder med min mamma. Och detta endast under de första åren i mitt liv. Under resten av uppväxten / och i vuxen ålder har det varit mycket sparsamt med besöken.
Även denna gång var det en berg & dalbana av känslor.
Nu var jag själv i stor obalans, och min mamma ännu värre än vanligt. Då hennes stora kärlek försvann förra hösten blev hon alldeles ifrån sig. Och först nyligen har hon börjat få upp huvudet över vatten ytan.

Ni kan tro att vi fick problem större än vanligt att hitta balans i förhållandet nu. Jag är ju just nu inte tillräckligt stark för att ge henne den uppmärksamhet hon vill ha. fast å andra sidan, jag tillbringade hela nätterna och det mesta av dagen med henne. Vad mer jag kunnat gjort vet jag egentligen inte. Men det var bitterljuvt hela detta besök. Vill ju så gärna ha kvar den enda kontakt jag har med henne. Men det kostar så mycket psykiskt var gång att man är slut totalt fullständigt slutkörd..

Förutom hennes humörsvängningar, så är vi ju som två fåglar på en varsin grenbit. Som förgäves försöker ta oss till samma gren. Vilket inte går då grenen är kapad och inympad på så många andra ställen.

Men hur det än är så älskar jag min mamma, även om jag inte känner henne. Och trots att jag vet hennes brister ( hon har lärt sig en del av mina med då )
Jag ställer mig åter frågan, hur mina 2 äldsta barn kunde vända mig ryggen, bara för att de fått höra saker ? För det första borde de känt mig väl. Efter alla år jag varit den som stod dem närmast och tog det mesta ansvaret för dem. Och för det andra borde väl ändå deras band till mig ha blivit starkare än mitt och min mammas ?

För att återgå till måndagens ämne, nej inget svar ännu från nämnden. Hoppas det kommer svar ändå under nästa vecka !

Och för övrigt så borde jag väl lägga mig nu, vi hjälper min bror att flytta grejerna som packats till nya lägenheten. Och dit ska vi imorgon igen...

Ta hand om er och era nära
Kramizzar till er därute i cybern <3

Ok nu är det gjort då....

I måndags var vi till Ersättningsnämnden. Jag och min bror, min sambo körde. Som tur var ! Aldrig att jag fixat det själv..
Mina farhågor om bemötandet var , tack och lov ogrundade.
Vi fick ett varmt och mycket fint mottagande tycker jag. Och de som satt med vid samtalet var alla fem + 1 kontaktkvinna MYCKET medkännande och varma. 

Däremot så fick vi ju inte gå in tillsammans. Då var jag nära tårar för första gången den dagen. Vi hade ju stärkt varandra med att vi skulle vara den andres stöd. Jag hade tänkt att jag skulle låtsas att jag pratade med bara honom om det känts jobbigt att tala om alla smärtsamma saker med dessa främlingar..

Sen när man kom in och vi gått igenom de första formaliteterna så kom det ju fram att de helst ville höra om bara åren fram till 1980 ( eller hela 80 var ju med) Då blev jag igen gråtfärdig, då man ju inte vet exakt vilket år en del saker hände. Och de flesta av de svartaste åren var efter 1980 då den familjen flyttade längre ut på landet och kunde verka utan insyn. Då fick vi jobba varje ledig stund. De kunde i princip göra vad de ville med oss där. Då de få som hade insyn valde att blunda......

Nu blev det lite kaos igen då alltså. Rent av lite panik där faktiskt. Men fick relativt fattat fram att jag först ville ta upp det faktum att jag under mitt första dryga år, ca upp till 1 1/2 års ålder blivit bollad mellan 11 ställen. När jag kom till mitt andra fosterhem, var jag såpass traumatiserad att jag inte kunde gråta.
Utan jag stod bara still i min förtvivlan och grät inombords typ ( ungefärlig beskrivning, av min dåvarande fostermor i papperen )
i det hemmet hade jag det bra som jag minns det.
Så då hoppade vi snabbt fram till det stället där jag vanvårdades.
Det var inte särskilt svårt att bli den lilla flickan i minnet, efter de gråt nära stunderna jag redan haft och de sömlösa nätter jag haft.
Nu hamnade jag pang bom i sitsen jag var som 6 åring då jag kom till mörkret och den ständiga rädslan som var närvarande de följande 12 åren. Med tårarna sprutande försökte jag berätta hur det var, olika exempel för att de skulle förstå hur det var att vara ett litet chockat barn på detta mitt helvete på jorden.
Snart blandades åren ihop och jag visste snart inte hur jag skulle säga eller tänka.Då sade ordföranden att ; berätta du din historia vilka år det än är. Vilket gjorde det lite lättare. men i nuläget kan jag ju inte påstå att jag känner att jag minns vad jag sade. Allt var kaos känslor strömmade ihop med tårarna. Och till slut sade de att nu var det nog nog för mig. Då de märkte hur jobbigt det var. Själv visste jag inte ens om jag fått fram allt. Började i vanlig ordning be om ursäkt för hur jag var, vilket de inte sade att jag behövde. så tog vi i hand och jag gick ut. Där klappade jag om min bror och började gråta igen.
Frågade honom om hur han kände det. Och vi kom snabbt på att det var en viktig sak till han behövde berätta. Han fick komma in igen. Sen snabbt ut för ett välbehövligt bloss. Innan vi letade upp bilen och började resan hemåt igen.
Jag ringde upp min kompis som skulle hjälpa mig med vår hund och hämta yngsta sonen efter skolan. Hon är en ängel, tack för att du finns <3
Jag satt där och pratade med henne, och plötsligt när jag tittade ut. Så såg jag en moske som jag kände igen.Nu var vi ju plötsligt på min mammas gata ! Oj jag körde visst fel sade sambon då. ( tror det var genomtänkt jag ) Och nervig som jag blev så avslutade jag samtalet och så hittade vi fram dit där min mamma bor. Skulle ringa men i mitt tillstånd mindes jag inte hela riktnumret, hamnade inte rätt alls. Så fick gå upp med mitt trasiga jag och knacka på med bultande och ett mycket skört hjärta. Hon öppnade och vi var välkomna in ! <3
vi har ju haft ett år utan att jag vetat om hon skulle vilja prata med mig mer. Jag tog mod till mig att ringa henne för nån vecka sedan. Så hon visste att vi åkte till Stockholm i måndags, satt visst och tänkte på oss när jag knackade på.
Nu var det tänkt som en snabb visit. Och när jag såg att hon inte mådde bra så kändes det inte alls bra. Jag mår alltid dåligt ändå när jag lämnar henne. Fast vi aldrig haft den vanliga mor / dotter relationen. Så jag sade fy vad jobbigt att åka nu så snabbt. Nån av oss sade (minns ej vem) att följ med oss  ! Och hon svarade inte med bakut som hon brukar inför snabba beslut utan ; ja varför inte ? Gissa om jag blev förvånad ? Brukar behövas ex antal samtal, och mycket tid för sådana beslut.
Så nu är hon med hemma hos oss. Och jag försöker vara det stöd hon så väl behöver samtidigt som jag vill finnas för min bror som är sjuk. Och min hela flock faktiskt samtidigt som jag känner mig som en liten flicka i upplösnings tillstånd själv...

Men nu är iallafall resan mot ersättning snart klar i denna fas. Bara att invänta beskedet. Vilket jag halvt om halt måste räkna med att jag blir utan nu då min värsta misshandel sekdde efter den "magiska gränsen"

Men vet ni jag lever, jag gör faktiskt det ännu. Och litet bra känns det att kunna finnas och vara ett stöd för de få "mina"
Man får ju en känsla av mening då om man kan hjälpa nån man bryr sig om eller nån annan <3

Sköt om er därute till nästa gång !

Kramizzar till er i cybern

Fy så jobbigt nervöst

Nu jäklar i min lilla låda då :P
Nu är det bara timmar till vi åker mot Stockholm.
Och här sitter jag övertrött...
Att sova är nog inte att tänka på.
Brodern sover , som väl är <3 
Tanken var att vi skulle träffas redan igår för att i lugn och ro gå igenom minnen, så att de hamnar lite mer uppe vid ytan.

men bidde inte riktigt så då...

Först började stressen med att min sambo kom på att han inte visste var plånboken var, efter massa letande här hemma. Kom vi på att den nog var kvar i lastbilen. Han åkte igår för att reka , men kom ju inte in. Lite nervigt tills han ikväll kunde komma in på området och se att den verkligen var där :)

En sak löst.

Min bror hade besök av tjejen och massa andra, men just tjejen mådde inte alls bra, så det blev att han skulle komma runt 12 på söndag, men hon mådde fortfarande dåligt så vi avvaktade, dessutom gick hans bil sönder. Så vi gjorde upp att jag skulle hämta honom istället. Kom dit mellan 16-17 tjejen mådde fortfarande inget vidare. Vi avvaktade och jag fixade lite åt min bror då han är svårt sjuk i MS och dessutom är mitt i en flytt som går av stapeln den 3 juni. Runt 18 nån gång satt vi och pratade allihop, då plötsligt tjejen sade ojoj nej typ, och började krampa för oss. Min bror blev ju rädd förstås . Men jag har själv haft det samma plus att jag ju har utbildning. Så visste att det mest var att avvakta och se till att hon inte skadade sig. Hon var som tur var i soffan , och jag kunde vända henne lite och hålla/ palla upp huvudet lite så det blev lättare att andas medans det klingade av.
Under tiden ringde min bror ambulans. De kom så fort att jag inte ens hann flytta bilen. Mycket proffsigt tog de hand om läget, och tog henne med sig till sjukhus. Min bror blev givetvis uppriven av detta. Vilket inte förbättrade den stress som redan är inför mötet med Ersättningsnämnden , senare idag numera ( klockan är ju 02:31 ) Men så kom vi iväg och fick litet mat i oss här hemma hos mig, och satte oss och pratade lite. sedan han lade sig har jag i huvudet försökt gå igenom samtalet jag tror jag ska ha imorgon.
Är det inte lustigt att det alltid flyter så bra när man för "imaginära" samtal ? :)
Superdupernervig det är jag det !
Men blir skönt när det ät gjort !

Något positivt inträffade både igår och idag förresten, min mellan son kom igår för att köpa glass med minstingen, och det blev att de var här ett tag innan de kom överens att lillebror skulle följa med redan igår till Pappa. jag blir så lycklig bara av dessa små stunder med mina två äldsta barn. Det är som en stor gåva att få umgås och bara titta på dem, de har ju blivit så stora bara <3

Döm om min förvåning när jag under dagen fick se de två yngsta komma cyklandes förbi !
Stod och tittade efter dem lycklig att få se 2 av mina 3 barn på mors dag <3 Sen ännu större bonus då de mellanlandade här för att tanka glass och vätska :)
Hel känner jag mig bara när jag har mina barn hos mig. Nu fick jag glädjen att vara 2/3 delars hel om så bara för några timmar. Tack för det <3 Älskar er mina fina söner nu och för alltid vad som än hänt, eller kommer att kunna hända

Nu mina vänner är det bara att hoppas på fler guldkantade ögonblick :)

Och att mötet idag går som det ska.

Återkommer nog med mina tankar och åsikter om detta :)

Ta hand om er därute <3

klockan tickar.... Hjälp :O

Hej på er i det fina vädret :)

usch så nervigt nu..
På måndag bär det iväg till huvudstaden, för intervju av ersättningsnämnden då. 
Är livrädd för att inte få fram rätt saker under denna halvtimme.

Men den jag pratade med på telefon sade att det var så att om man gjort vanvårdsutredningen så ställde de frågor man skulle svara på. Hoppas på det, och att jag inte är blockerad i minnes banken ... För det är ju så, åtminstone funkar jag så , att jag av försvarstaktik antar jag . Lägger undan en del minnen , som dyker upp ibland. Och i vissa perioder om det ät mycket blir jag nollställd. Får bara inte hända på måndag.

men som sagt kom vanvårdsutredningen fram till att det fanns ett otal punkter där jag blivit vanvårdad, så skulle det väl rent ut vara skamligt av Ersättningsnämnden att negligera dem helt ??

Imorrn kommer brodern hit , vi ska göra även denna resan tillsammans. Precis som vi satt inlåsta i Helvetet ihop med våra olyckssystrar / Bröder

Även om vi inte är släkt så har vi band som gör att vi hör ihop och bryr oss om varandra än idag.
Min fosterbror som är lite äldre än mig, var min stora och faktiskt enda trygghet under de år jag ingick i boskapen i firma HB Bråten

Ta hand om er och de nära er därute <3 kramizz

Mycket tankar nu när man ska till Ersättningsnämnden..

Är så många tankar huller om buller nu...
Nytt och gammalt i en salig , eller snarare osalig röra.
Hoppas bara att det inte blir helt tomt i skallen på måndag när det är dags för intervju med Ersättningsnämnden !
Idag har jag skickat ett mail till förvaltningschefen i Sunne Kommun. faktum var att tre av de som kommit bort från det "hemmet" vi gemensamt genomled försökte berätta hur det var där. Responsen var genomusel ! De pratade med en Karin Nyström, som bara kallade dit fosterföräldrarna Harriet & John Björn och satt och höll med dem. Hur som helst så efterlyste jag nu anteckningar om detta samtal. Vilket jag tror är obefintliga från scratch, har under alla år känt att de borde stoppas från att ha fler barn där. Tror inte det hjälper att det nu är dottern som har hand om firma Bråten HB ( deras namn på oss och djuren när vi var där )
Mitt hjärta värker för alla stackars barn som idag sitter hjälplösa utan medel att kunna berätta och få hjälp i olika olämpliga hem i detta land ! Tack och lov finns det några bra med. Men ett enda olämpligt hem är och förblir ett för mycket !!
De måste bort så är det bara !
Även de barn som far illa tillhör detta land, även de har en oomtvistad rätt att växa upp till starka och friska vuxna !!
Inte behöva komma ut kuvade och trasiga. Med sår som aldrig läker !

3 Mirakel har jag fått uppleva. Inte alla förunnas det. Mina mirakel bestod av 3 fina ljuvliga bebisar som jag fick äran att låna för en kort stund av deras liv. De gav mitt liv den mening jag så länge sökt. jag fick ge och ta emot den obegränsade kärlek som kan finnas mellan en mor och hennes barn. jag fick uppleva deras första leende, deras första försök att krama mitt finger, fånga en slinga av mitt hår. För att inte tala om den ljuvliga känsla första gången de strävade och klarade av att få upp sin lilla hand och stryka min kind

  Eller den första gången dera blick sökte och fångade min <3

Alla dessa gånger man bara satt och såg på dem med den där smått drömlika känslan, detta är för fint för att vara sant .. Den oändliga kärlek och beskyddarinstinkt som kommer naturligt med en liten baby  Är så lycklig över att just jag fick dessa tre fina killar. Alla tre en del av mig. Det bästa som kan hända en människa enligt min uppfattning. Men också det som kan skada en mest. De håller ditt hjärta för alltid. Och i mitt fall är det nog bara de som kan krossa det fullständigt. Men så länge jag lever ska jag älska er av hela mitt sargade hjärta  Och vårda de minnen jag har, alla leenden ni gett mig. Alla vackra kärleksgåvor jag fått. Och de gånger ni sagt ; mamma jag älskar dig  allt detta som gjord mitt liv till ett liv värt att leva. Tack mina älskade barn för att ni kom till just mig   

Snart dags nu

Redan den 22 maj imorgon.
Närmar sig den 27 e med stormsteg. Skulle ha förberett mig , hade jag tänkt.
Men har varit fullt upp. Hjälper min bror lite med flytt, och ja tiden går som bekant fort.
Antingen man har kul eller ej faktiskt :)

Hoppas verkligen det går bra för oss nu på måndag.
Tur man har en gullig sambo som kan ställa upp och köra oss. Och en kanon kompis som kan hjälpa med sonen och hunden <3

Ser inte mycket fram emot ersättningsnämnden utfrågning precis. Men oj vad skönt när det blir klart sen !

Otroligt mycket snurr nu. Snart den 27..

https://www.facebook.com/pages/R%C3%B6ster-f%C3%B6r-Barn-Voices-for-Children/124080591101751?fref=ts

här är en sida på facebook ni borde kolla in.

Bra med allt och alla som vill förändra, så vi inte blir fler som växer upp som trasiga vuxna. Utan de verktyg som behövs för att klara sig ute i stora, och tyvärr kalla världen.

Minns när jag plötsligt stod ute i kylan.
Blev utkastad strax före studentexamen, då jag var 17. Från det fosterhem jag visserligen längtat bort ifrån.
Men ensam i världen utan den grundläggande livskunskap. Och även utan den minsta lilla självkänsla. Kändes världen alldeles för stor och kall för mig.
Antar att man kan likna det med hospitalisering, har läst om de som drar sådana paralleller. Vi som bodde i det här hemmet var så hårt hållna. Inte för att det gick att följa reglerna alltid. De var ju beroende av hennes dagliga humör. Men man behövde / kunde aldrig fatta egna beslut. Våra dagar var endast en lång räcka tröstlöst arbete. Med mer eller mindre glåpord / stryk

Normalt socialt kontaktnät hade man ju heller inte. Vi fick knappt umgås med någon, och andra människor hölls på lagom avstånd så de inte skulle få för stor insyn.

Å andra sidan , de som såg vad som skedde gjorde ju heller inget.


Därför kanonbra med denna och andra organisationer som arbetar för att de som idag har det svårt ska få det bättre.
Mitt hjärta värker för de stackare som nu sitter placerade på olämpliga hem. Och inte vågar ta mer än en dag i taget. Av rädsla att gå under helt om de skulle se ännu längre fram på sin tid i ett rent helvete. har varit där , så jag vet känslan.

Har sedan jag varit barn önskat att få hjälpa minst ett barn som har det som jag hade det. Hoppas kunna göra det men de har konstiga kriterier i sina bedömningar. Har man inte kanon ekonomi så går det inte. Fast å andra sidan är det också ett framsteg. den sista familjen jag bodde hos hade oss bara för pengarna, vi och djuren = HB Bråten

Annars sitter jag och skriver igen nu. Allt måste ju ligga så nära ytan som möjligt nu när jag ska till ersättningsnämnden.
känns så onödigt för övrigt att behöva gå igenom detta igen. Jag gjorde ju vanvårdsutredningen som många andra, menar de att den påkostade utredningen inte skulle duga ???

Jajja sköt om er så gott det går därute, så ses vi <3

Fan så jävla nervigt nu...
Den 27 är det dags för ersättningsnämnden.
Då ska vi på 30 min få fram alla de saker som hände som gör att vi har fräckheten att klaga nu.. Ja precis så känns det !
Att vi som skulle vara så förfärligt glada att vi hade nånstans att bo , har fräckheten att klaga över hur vi behandlades...

Fortfarande är tydligen samhällets inställning densamma som på 20,30 40 talet ?? !! 
Det anmärkningsvärda är att Sverige gärna är med och pekar på andra länder som behandlar sitt folk däribland barnen illa. Bistånd skickas och stora pekpinnar används mot dessa andra länder ! Och sedan det sätt de behandlat vanvårdsfrågan på. Andra länder har skött den med större respekt och snabbare .Plus att de betalat ut summor som mer liknar ett skadestånd. Och inte ett hån. 250000 är inte ens ett års förlorad arbetsinkomst !
Många är vi som blivit så skadade och förstörda både till kropp och själ . Att vi tvingats bli sjukskrivna med dålig ekonomi som följd. Detta är ju knappast självvalt? ! Tvingas man jobba hårt redan som barn blir kroppen förstörd ! Och bryter de ner en människa psykiskt behövs mycket hjälp för att kunna fungera normalt , som andra. Men vi blev alla utslängda i samhället utan skyddsnät. Förväntas klara oss själva som så många gånger förut. Och inte heller i fortsättningen förvänta oss något av livet. För vi är för alltid bara fosterbarnen  / barnhemsbarnen som ska hålla käft och ta det vi får .....
Jaja får åka dit och se vad det blir av det hela...
Hur som helst är det äntligen vår , och vissa dagar orkar man njuta av det med . Längtar verkligen efter att få må bra en gång i livet. Har fått 3 underbara gåvor i mitt liv dock även om de bara var till låns. Utan mina 3 barn skulle livet aldrig haft någon mening <3

Några tänkbara ord om svårigheten med att vi människor inte föds med en display i pannan med dagens status...
En förhoppning om större förståelse från andra medmänniskor vore något att önska för framtiden...

Hej på er i våren äntligen börjar vintern släppa sitt tag !

En text jag hittade på nätet , kan vara något att sträva efter ?
Detta med styrka , att orka nästa steg med. Fast man egentligen inte orkade det förra...
Ja vissa dagar får man vara nöjd och stolt , bara man tagit sig igenom dem. Mitt mål nu är att kanske kanske den dag kommer när jag känner att lusten till livet finns igen trots allt som tagits från mig , som gjorde det värdefullt. Eller snarare som gjorde att jag kände mig värdefull som människa. Kanske jag en dag känner ett eget värde igen och tycker att jag tillför mina käraste något. Och inte som idag bara känner att jag förstör ?
Alla har vi våra demoner i garderoben, men jag är ofantligt trött på mina. Skulle önska att det bara var att slänga ut dem. Men de ska tydligen bearbetas, jag kan bara inte komma på hur jag ska kunna leva med den mängden jag fått mig tilldelad under alla dessa år. Har gått med i en grupp nu med likasinnade. vet ju av egen erfarenhet att ingen som själv inte gått igenom liknande till fullo kan förstå hur det känns. Då kan man få plumpa kommentarer som " ryck upp dig nu" eller tänk på hur det påverkar den och den, tänk inte så mycket....

ja finns ju en uppsjö där med råd / kommentarer som snarare stjälper än hjälper. En kram ,eller jag finns här alltid ! Är bra mycket bättre åtminstone för min del.

Kram på er ni som behöver en <3
På återseende :)

hello everyone :)

Idag sitter jag och tänker på hur trött jag är på min lokala Coop affär, har länge känt att en del av dem är direkt otrevliga. Inte alla .Tack och lov men för många.... Dessutom har jag och flera med mig känt att sortimentet haltar. Många har sen flera år redan bytt och väljer att åka den milen , som det är till nästa Coop.
Nu överväger jag detsamma. Det var den lilla sista grejen som fick vågskålen att tippa över. Skulle upp på morgonen i fredags och köpa bröd. Vi har en försäljare som kommer med supergott färskt bröd på torget varannan Fredag. Då tänkta jag kila in på Coop och köpa några paket cigg samtidigt. det var en av surtanterna som öppnade, försent och grinig som vanligt då..
Hon ställde sig i spelkön, och jag var först i vanliga kassa kön. jag skulle kolla vilka ciggaretter jag skulle ha. men det syns ju inte utifrån vad de har så man får böja sig som värsta gummimannen fram över bandet och försöka se. Varför har de vänt så man inte kan se och ta de paket man vill ha ??
Då kunde de åtminstone sett till så man ser utifrån vad som finns och priset på de olika askarna ! Jag brukar ta en av de billigare, då redan de är hutlöst dyra. Skulle ta fram de jag vill ha, hittade ett och kollade efter ett till. Då kommer kassörskan fram och snäser vi vill inte att ni rör dem själva ! ni får inte ta själv. 
Då brast det för mig efter alla irritationsmoment med varor som kostade mer än prislappen sade, och varor som inte fanns, oviljan till att vara serviceinriktade mm. jag brann till och sade ; Nehej Ursäkta då , lade asken jag hunnit ta ner på bandet och sade du får vara så snäll och lägga tillbaka den då, jag kan handla på annat ställe ! Och så gick jag, till saken hör att densamma dagen innan. Kom ( troligen från rast ) med en ihoprullad tidning hemmets veckotidning för övrigt, som hon helt fräck bara lade tillbaka på hyllan. Hur kul är det för kunderna att få köpa begagnade tidningar ?? 
För många år sedan var jag inne i tygaffären här på orten ( stängd nu ) Och dök som jag alltid gör först ner i stuvlådan. Brukar börja där för man kan hitta något litet och få uppslag och ideer till resten av köpet där ( jag funkar så iallafall ) affärsinnehavaren stod i telefonen , och sade då högt och tydligt ja nej det är bara en kund som kollar i styvlådan vi kan fortsätta. det var också en sån som behandlat sina kunder snorkigt. Så då brann det också och jag handlade aldrig mer där! Däremot tog jag ut pengar och åkte till närmaste tygaffär ( en mil drygt ) och handlade tyg för närmare tusenlappen. mycket på den tiden..
För övrigt fick jag mycket bra bemötande av personalen på Cosmos i Forshaga, de har alltid varit trevliga när jag varit där, serviceinriktade , precis som garnaffären här. vet inte alla affärsinnehavare hur viktigt det är med positivt bemötande av kunden ? man ska känna lust att komma tillbaka snart när man lämnar affären, inte vilja komma därifrån så snart som möjligt !
Ros till Gunbritt på garnaffären här och personalen på Cosmos <3

Sen till en helt annan femma : Nu har de tydligen betalat ut till de 15 första i ersättningsnämnden, och en hade fått avslag..
Undrar jag hur bedömningen görs ? Som sagt sägs det att de ska gå på kroppsspråk bla. känner mig personligen lite oroad över hur jag som inte kan förklara rätt för doktorn ens, ska kunna förklara och visa med rätt kroppsspråk för dem ? Jag har alltid haft väldigt svårt för att göra något när nån ska iaktta hur jag gör det. inte ens de jag känner väl kan jag göra det inför utan obehagskänslor... återstår att se hur detta kan gå.
Annars är livet, jaa hur fasiken är det egentligen nu ? Man kan säga att jag kravlat runt i en botten lös mörk grotta en längre tid nu och inte haft varken karta och kompass för att hitta ut ur den.
men har bestämt mig, som vanligt egentligen, för att jag måste för min yngste sons skull och djuren jag har finnas kvar, hoppas att den dagen kommer då jag vill för egen del med.. att jag en dag får en del av svaren på de frågor jag funderar över. Och finner mig värdig detta jordeliv....
Faktum är ändå att nu efter medicin bytet känns en viss ändring, jag hade i vanlig ordning inte funderat över just de frågor doktorn ställde när han ringde på den bokade tiden :) men efteråt så funderade jag, och känner att det nog visst är en förändring där. Skulle nog ha bett om detta bytet tidigare ?
Sen får man hoppas att det personliga livet kan få tillbaka sitt lugn igen, jag vill kunna leva i lugn och ro , med någon som accepterar mig som jag är, även om jag flera av årets / veckans dagar inte orkar göra allt det som jag gjorde innan min kropp sa stopp. jag vill kunna känna att jag är värdefull för någon även om jag behövt vila och ändå är så trött att jag bara orkar det nödvändigaste och sitter vid datorn för att hålla tankarna i schack !

ja mer om allt och inget nästa gång :) 

take care everyone :)

Vår ! Ersättningsnämnden igång...tankar..åsikter

Tack och lov att våren närmar sig nu...

Denna vinter har varit på tok för lång och mörk. Kämpar med det mesta nu så lite sol och värme kan bara göra livet drägligare.

Ersättningsnämnden är igång ( äntligen )
Och papper etc inskickade, fick samtal här att de vill ha en intervju . Det tycker jag är konstigt egentligen . Då jag genomgick den bekostade vanvårdsutredningen. Och de har svart på vitt där om vad de kom fram till. men har läst att de även ska läsa in kroppsspråk etc. det komiska i kråksången är väl att det i vanlig ordning sitter människor där som inte har egen erfarenhet av det som vi varit med om. Och kroppsspråk ? Som en person skrev : Jag har hela livet fått kämpa för att orka fortsätta, men visar inte allt detta utåt. hur ska de kunna se på oss hur vi känner det / kände det när vi på de mest fantasifulla sätt blev utsatta för sånt som inte ens filmer visar... ??
Får se fram i Maj vad man tycker efteråt..

Något att sträva efter ?

Hej vänner <3
Nu kommer jag att skriva här igen.
varför ska man inte kunna ha en blogg och uttrycka sina tankar om man nu så vill ? Sjuka människor finns ju alltid.
Jag har bestämt mig för att skita i dem och fortsätta här.
önska att det kan hjälpa andra och efterlyser likasinnade att samtala med här :)

Granskar och godkänner för att undvika dem som vill förstöra dock.
Kampen kommer att fortsätta , för att hitta en utväg ur denna mörka tunnel jag gått vilse i. Har ju än så länge de som är beroende av mig.
Annars vete tusan, om man orkat...
Hur hittar man styrkan när all mening försvunnit ? När allt man gjort visar sig vara meningslöst, när ens barn bara tror på det andra säger. Istället för att plocka fram de egna minnena av det som var vårat?
Trots allt fanns jag och bara jag oftast där för dem . Det var jag som visste hur de mådde, vilka drömmar och julklapps/ fördelsedags önskningar de hade...

Men men som mamma får man inte göra fel eller ?

På grund av sjuka människor. Kommer jag att blockera denna ett tag.
Tyvärr för jag inte ville blocka de läsare jag ville skriva till !
Måste skydda mig och mina barn mot dessa..

Varför lär man sig aldrig ??

Inte tänka, inte känna fyy faan vad ont det gör !

Och så skrev jag till mina barn, fast jag vet att det inte hjälper.
Men men nu vet jag nog att det inte är någon ide. Grämer mig bara ...alla dessa år. Alla dagar av saknad. 
Andra som har varit i samma situation som mig säger att det kommer att lösa sig när de blir äldre... Visst hellre det än aldrig !
Men går ju aldrig att få tillbaka den här tiden. Jag förstår inte att vi inte kunde ha delat på umgänget. Hjälpt varandra att få barnen att förstå att vi skiljde oss från varandra inte dem ?
Jag hade då inte tänkt att jag skulle förlora mina barn, när jag till slut gjorde slag i saken vi borde gjort ganska långt före det.
Faktum kvarstår ju, vi blev inte bra för varandra. Och jag tror nog att vi båda mår bättre nu på varsitt håll. men barnen skulle väl inte behövt välja bara en av oss ??

massa tankar....

Hej igen
ja idag kom den som ett brev på posten egentligen...

Min trogne följeslagare Ångest
Det är ett mönster har jag kommit fram till nu. Den senaste tidens känslostormar, ja allt möjligt har ju hänt nu . samtidigt med :P

Här händer ju inte så mycket annars menar jag. Så klart man känner av det..
Sen slog det mig i och med allt som hänt nyligen att man lämnar ut sig själv mycket på detta sättet. men jag tänker som så att vi är flera som sitter i våra "gistna ekor" , där vi ibland liksom tappar årorna och får ro med det vi har till hands.

Livet är ju inte för någon egentligen den skira drömmen som Hollywood filmerna visar......
Utan består av fler törnen än rosor.
Och jag kan ju stå för allt jag skriver så länge det är sant !
Dessutom är det ju mest tankar , om än det ena och än det andra.

Men återigen har jag fått uppleva sanningen i frasen : Det är lättare att vara arg, än att vara ledsen..
För när man är ledsen strålar all energi bara ur en på nåt sätt. Men blir man arg , då kan man få saker gjorda. Tack vem som än gav oss adrenalin :)
För trots att livet i sig är jobbigt nu, kan jag inte när jag ser / hör sånt som händer mina nära , och skadar dem. Jag kan bara inte låta bli att rycka ut i mina , kanske inte direkt hjälteinsatser :D
Men åtminstone försvarsmur, och visa att den de ger sig på inte är ensam. Konstigt att jag kan kräva andra människors rätt till respekt och värdig behandling, när jag aldrig kunnat , när det gäller kräva det för egen del. jag har lärt mig att ta för mig som vuxen, visst . Men inte på alla områden. Då skulle man inte låta sig bli överkörd gång på gång. Men jag kan bara inte kräva min rätt , när det t.ex. skulle drabba oskyldiga på vägen dit....
jag kan det inte alltid annars heller. En del saker sitter där som ett mantra , kommer nog aldrig att ta sånt som andra tar för givet, som nåt som även gäller mig. Det där inpräntade att inte ha samma betydelse, värde som andra . Har nog helt enkelt blivit en sanning ? Puh detta är också bra för själen , som att prata med en vän, även om ingen läser :) Om ni gör det dela gärna med er.
Vill du inte posta det här kan man säkert låta bli det med. kanske kan skriva ändå ? jag vet hur det är de perioder man känner sig helt ensam i världen, har varit där. Hade tur bara som hittade min hamn till slut. För trots att det stormar , även på vår plats så har vi en något bättre och stadigare "båt" tillsammans . Än den gistna jag hade själv :) Det är också en "lisa" för själen. Att hitta någonstans att lägga ankar. Där man vågar hoppas att båten ligger kvar.Är ju så härligt med, att slippa bråk och annat. Vi har det så lugnt och skönt egentligen. Bara lillan då ( katten ) men man kan inte låta bli att le , även om hon nyss haft ner den käraste blomman med den käraste krukan. Hon är ju bara heelt oemotståndlig där hon sitter högst upp i gardinen, eller var hon nu bestämde sig för att gå denna gång <3
Djuren har så många gånger hjälpt mig genom svårigheter. Även om jag sen jag blev sjuk , har dåligt samvete även för dem , för sånt man velat göra. Men faktiskt inte orkar alla dagar, men jag tror nog att de mår bra med oss. Annars skulle ju inte de vara trygga och harmoniska ? Mycket bra även för min minsting. Speciellt efter att hans bröder försvann ur vardagen. Han blev ju ensam . Och förstod inte alls vad som hände och varför. 
" Dom lämnade oss , mamma sade han. Dom lämnade oss allihopa" Det var en lång period som han fick panik, bara jag skulle ut med soporna. Men när vi fick hem första katten , som senare följdes av en collie, och ytterligare en katt...

ja det hjälpte enormt ! människan och djuret kan verkligen må bra av varandra <3

Haha nu slog det mig att jag tydligen måste skriva målande idag. Mycket beskrivningar här :) är extremt trött faktiskt, då blir det som det blir . Ska nog lägga mig och vila sen när gubben min och rörmokarn är klara med sitt. Och jag hämtat mitt minsta gull , från skolan. Allt är så mycket enklare om man inte är illamående av trötthet också :) kunde ju som vanligt inte somna förrän vid 4-5 i morse.

Minns egentligen inte vad jag hade för plan när jag skulle börja skriva , jag bara skriver jag .

Sköt om er raringar :)
så ses vi kanske här igen..

TIISTEL :( fy hur kan nån göra så ??

 Nu är jag ARG ( igen )
Hörde på nyheterna nu om mannen som fick 8 år för sitt 
köp av tjänsten att få andra att utsätta små barn i Fillipinerna
för de hemskaste övergrepp :( 
8 ! år !! Barnens straff = LIVSTID..................
Hur är man funtad som kan göra / medverka till att sånt sker ??
Sånt här är bland det värsta jag vet ! Hatar allt maktmissbruk. 
Men de mot de mest försvarslösa, som ger de längst kvarstående skadorna. De gör mig riktigt illamående arg ! Han betalade EXTRA om det de gjorde på hans beställning tillfogade smärta !!
Uppriktigt sagt, så tycker jag att sådana borde antingen buntas ihop på en ö nånstans , där de bara kan förgripa sig på varandra.
Eller varför inte tillämpa gamla testamentet ? Ge dom sin egen medicin? det kanske skulle hjälpa att få känna den rädslan, smärtan , och totala hopplösa hjälplöshet det innebär, när man är utlämnad till en person, som har makten att göra precis vad han / hon vill med dig................

För säkerhets skull får jag tillägga att detta är vad jag tycker i ilskan nu och varje gång sådant här kommer fram. 
Men man kan ju inte sänka sig till förövarnas nivå!
Fast ett svidande kännbart och mer rättvist , straff DET tycker jag borde vara en SJÄLVKLARHET !!

Vad tycker ni ?

en grundläggande längtan hos oss alla egentligen ?

Detta måste jag bara dela..........
Med en tanke på alla som känt sig oälskade genom barndomen.
fick hugg och slag istället för kärlek och omvårdnad.

Detta var min , och säkert många andras högsta önskan som barn. Och egentligen kära läsare , är det väl en önskan alla levande varelser har ? Att älska få , bli älskad. Att det spelar roll att just DU finns.............

Var rädda om er själva och era nära där ute ! Skicka ett leende eller ge en hjälpande hand. kanske det betyder allt för din medmänniska ?

Några ord att ta med sig..

Parental alienating

Vet ni vad ?
hade skrivit ett inlägg och skulle publicera här...
men kände att det borde läsas av flera ,
 då jag inte har så jättemånga som följer min blogg så inser jag att det inte hade hänt här :) 
Så jag sände den till en veckotidning istället. För eventuell publikation under deras "egna berättelser"
vet sen tidigare att det inte får ha varit publicerat innan då.
Så jag får väl omformulera mig lite ,
 för eventuella läsare "inne hos mig" :)

Faktum är att jag är extremt upprörd just nu då jag tvingas se en nära person gå igenom en uppslitande separation- bli uthängd på facebook- och få se sitt barn bli utnyttjat i ett grymt spel om ensam vårdnad ! Det skickas komprometterande lögner om den utsatte föräldern och alla som står honom nära till höger och vänster. Ingen urskiljning alls om det som sägs/ skrivs är sant eller inte...
Som den som följt mig vet så har jag egen erfarenhet av en skilsmässa som sköttes på ett för barnen för Djä..igt sätt ( om ni ursäktar) Jag och mina 2 äldsta barn har förlorat många värdefulla år och därigenom gemensamma minnen. Bara för att deras far visste att det var det bästa sättet att skada mig på !

Det värsta är att de berövats tron på att deras mamma älskar dem.
Att de för mig är allt , alltid har varit det och kommer så vara till den dagen jag dör...

Att se detta hända fast ännu lite värre då ( mitt ex behövde inte ansöka om egen vårdnad , jag har i alla år försökt vänta ut stormen och hoppats få tillbaka nåt av det vi hade. Jag ville inte vara en av alla dem som stod och drog i sina barn och bråkade så det blev outhärdligt för dem) fast med facit i hand vet jag inte om jag gjort rätt. Inget har ju förändrats. Känns som det aldrig kommer göra det heller...Den stora lögn ( som jag inte är helt säker på vad den består av ) har tydligen blivit en sanning nu.
Och har tagit den roll jag hade som deras mamma förut. jag är helt enkelt utbytt som läget är nu. till en ny och yngre version. Av både pappan och 2 av barnen :Z

Men som orsaken idag var för att återgå.. 
Så gör det ont att se vad hon gör mot sitt barn framför allt !
Jag vet att han älskar och vill vara med båda sina föräldrar, som de flesta barn vill. Det är ju aldrig barnens fel att de vuxna inte kan leva med varandra längre ! 
Men ALLTID förlderns ansvar att se till sitt barns bästa !!

Mitt yngsta barn har jag hela tiden uppmuntrat att vara hos sin far och bröder, även när han sett något av det som gjorts mot mig och blivit besviken och velat dra sig undan. Jag har då förklarat att oavsett vad som hänt mellan pappan och mig, så är han alltid hans pappa och att det är en helt annan sak. Och att jag vill att han för sin egen skull ska ha så många som möjligt i sin "flock"

vad tycker ni ? Visst svider det när man inte fått samma hänsyn åter, men för att kunna leva med mig själv har jag inte kunnat göra annat.....

Funderar på om man skulle skapa en "tråd" om parental alienating som det så fint heter. För jag tror, eller rättare sagt så vet jag ju... Jag och mina barn är tyvärr inte ensamma om att utsatts för detta.....

Kan lova er alla att jag önskar inte ens min värsta fiende att få veta hur det känns !!

Skäms ni som hanterat vanvårdsbarnens ersättningsfråga !!!

Man känner sig ganska så sviken egentligen....

Inget nytt egentligen som det oönskade barn man alttid varit. Men man tycker ju att ämbetsmän, vilken sort de än må vara ska stå för sina löften ! Alla vi som deltagit i vanvårds utredningen från "scratch" vet ju också hur turerna gått fram och tillbaka.
Men ett löfte var att den ersättning som skulle ges som skadestånd skulle vara "oantastbar" från alla andra myndigheter !!

Det hade varit bra om man kunnat göra upp med sina fordringsägare istället för att allt går till ockerräntor...

Eller om man kunnat spara dem och ha dem som nödpengar, vi har ju som regel inget skyddsnät omkring oss vi maskrosor !
Utan står solo om något händer.
Sen (återigen ) Vill jag understryka att ersättningen är skamligt låg !!

I Norge fick de i snitt 1,2 miljoner !!!

250000 :- är inte ens ETT ÅRS förlorad arbetsinkomst !!!!

Tistel till er som känner er träffade :(

Göran Johanssons blogg: Mycket twittrande, lite bloggande

Göran Johanssons blogg: Mycket twittrande, lite bloggande: Det är rätt länge sedan jag skrev något här. Men twittrandet, minibloggandet, har ökat i intensitet. Det är nog ett tecken på att jag har et...

hej på er :)

i helgen var vi och hälsade på brodern , var på tiden !
Jag läste även ut Torka aldrig tårar del 1 kärleken. Inte ofta jag brukar gilla läsandet av en bok jag sett filmatiseringen av. Men denna gång var det helt ok :) speciellt karaktären Paul , vilken härlig människa han verkar varit <3
får nog se till att skaffa de andra 2 med när de kommer ut. Både nr 2 sjukdomen och nr 3 döden ska ju komma detta året :)

Sen har jag återigen på börjat skrivandet av en av mina tänkta böcker. Förra datorn kraschade ju. och nu har jag ju på ett sätt "ångan uppe" och minnet någorlunda i kopplat , för den boken jag tänkte skriva som en vittnes utsaga om hur det kan vara att vara fosterbarn även nu i "modern" tid. Lite om mina teorier om hur och varför med men framför allt hur det var.
Kan ju vara terapeutiskt med har jag hört, att skriva om sina demoner :) Sen kan det hjälpa någon, som kanske varit eller är i samma gistna båt. Eller öppna ögonen på nån som arbetar med detta, för det är ju så att även ett fosterbarn är värt att behandlas
om än inte som ens eget barn så minst efter barnkonventionens regler ! vad är det egentligen som gör att en del inte kan handskas med makten om de får den ? Vad är det som hos vissa triggar igång elakhet och grymhet istället för beskyddaren när de träffar de svagaste ???
Och hur i He...vete kan de som har ansvar för försvarslösa stoppa dem direkt i vargens käft utan att ens bry sig om att titta hur det går, prata med barnen, kolla psyket hos den som får barnet i sin vård ??

Många frågor har man :)

puuh äntligen klart..

Hej i natten / godmorgon :)
nu har jag då äntligen fått ordning på mina papper och fyllt i blanketten , kopierat en massa :p.
Och så skönt det var att få klistra igen allt och känna att de var kirrat ! Det var närmare en kilo tungt. Inte konstigt att det kändes kaotiskt innan man fick lite ordning på det hela :)

Nu ska det bli MYCKET intressant att se om denna av regeringen tillsatta nämnd ( ersättningsnämnden ), godkänner vad samma regering tillsatta "vanvårdsutredare" ( Utredningen om vanvård i den sociala barnavården ) kom fram till !

Om så inte blir fallet måste det vara väldigt svårt att försvara alla år och pengar det gått åt för att göra den första !
En sak som är svår för oss utsatta är ju att de vill ha bevis. Hur ska man kunna få fram dem ? Skulle vilja se ett enda exempel där förövaren rapporterar in sina illgärningar med dag datum och handling ! Samt kanske vidimering av det hela ? kanske 2 personer som bevittnar t.om. ? Absurt i mitt tycke....

sen tyckte jag att deras övrigt kommentar i häftet man fick med var lite magstark ! Hoppas den inte skrämmer någon som har rätt att söka, bara för att han / hon inte kan bevisa det vederbörande säger.... Citat ; Övrigt
En ansökan om ersättning kommer sannolikt ofta att innehålla uppgifter om att någon har begått övergrepp eller andra klandervärda handlingar mot sökanden. Det är viktigt att dessa uppgifter är sanna. den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt kan nämligen under vissa omständigheter dömas för förtal. För att inte dömas för förtal måste den som lämnat uppgiften kunna visa att uppgiften var sann eller att han eller hon hade skälig grund för den. ; slutcitat

Eller vad tror ni ? Visst kan detta skrämma någon som redan egentligen är alltför rädd för att våga ens berätta för någon. Och hot om straff om man inte kan bevisa !! vem sjutton kan bevisa övergrepp som hänt i barndomen, så länge de inte lett till att man hamnat på sjukhus vill säga och sanningen där kommer fram.
tyvärr är det sällan det händer....är man för skadad hålls man bara utom synhåll för andra till inget längre syns utanpå...

Som bekant har ingen av oss människor fötts med display i pannan där det står hur "dagsläget" är....

jaja sånt är det livet för fler av oss, tur att yttrande friheten finns !
Inte helt fel att få skriva av sig lite :) Imorgon ska ( senare idag ) jag nog besöka min fosterbror. Det var ett tag sen nu. han var min skyddsängel i det sista och värsta fosterhemmet .
Han var oxå en sån bror som ställde sig i kön på torget en fredags- / lördagskväll och pekade ut de lösgodisar jag hade önskat mig att få med. Love you bro <3 för detta och mycket annat jag har att tacka dig för !

japp det var allt för denna gång ta hand om er <3

kramizzar till nästa gång

hej i natten eller närmare bestämt God morgon :p

Oops vad tiden gick fort !
Inte ens haft särskilt kul faktiskt :) Har alltså inte sovit en blund inatt, min kära sambo somnade bland min tron av täcken filtar och massa kuddar, och då kan jag inte sova minsann :)
Och går det över den magiska "sömnighetsgränsen" då blir det inget sova. Under gårdagen "öppnade" då ersättningsnämnden, jag försökte författa ett tillägg till det brev jag skrev vid det tillfället . med allra största sannolikhet kommer jag på nåt som jag borde ha haft med där när jag fått blanketterna , hittat alla papper jag ska skicka, och slutligen då postat det hela ...

Jag ringde faktiskt St Lukas också. 
Mitt (visserligen innan) Nyårs löfte framför allt inför mig själv var ju att jag skulle ge det en chans till. Och våga mig på att söka den hjälp som finns att få. Funkar inte så bra längre ju när allt förlorat sin "glans" och man inte ens klarar att gå till doktorn fast man behöver det.
I och med att det gamla kommer upp till ytan igen med, så kan det nog passa bra att inleda kontakt nu. Är jobbigt att rota i dessa ännu variga sår även om man inte är under isen..

Får jag säga det själv ( och det får jag ju faktiskt :D )
så tycker jag att jag varit rätt så duktig !

Slog mig också så trevligt ordet faktiskt lät just idag , detta orde var ett av dem jag blev förbjuden att använda, när jag som liten Södertäljetjej kom till Värmland . Oj vilka problem jag hade med att lära mig värmländska snabbt :) Men men det hade nåt gott med sig, tror det kan vara därför jag lätt anammar nya dialekter eller olika språk..

Så nu har man lite kaos rot kvar bland alla papper, och ska invänta blanketterna och klura ut vad man ska skriva där. Sen får man se , vad de goda politikerna tycker att min barndom och mitt vuxenliv är värt, om de tycker att det gjorde något att man blev utsatt för både psykisk och fysisk misshandel, övergrepp etc.
mycket intressant ska det bli indeed. Redan ligger det på skam nivå jämfört med hur andra länder hanterat detta. 
slutar aldrig att förvånas över att de så skamlöst kan peka på hur andra länder sköter sina missförhållanden. När det inte sköts bättre här. ta bara den löjligt låga summan. Andra länders barn var värda det tredubbla minst (i snitt)

Som sagt blir ju intressant, blir detta ytterligare ett svek ? 
får man förfoga över ersättningen eller kan den direkt tas av tex. Kronofogden ? Detta var ett av löftena i arbetets gång med ersättning. Pengarna skulle inte kunna utmätas, och skulle vara skattefria. Extra intressant blir det även att se om vi som genomgått regeringens dyra utredning , och fick flera punkter utpekade som vanvård. om vi får ersättning ? Kommer de att godkänna utredningens jobb ?

Som sagt var mycket intressant kan det bli detta......

på återseende eventuella läsare <3 kramizzar till er 

och på återseende :D

2012 : överdrifternas år ?

Detta är något jag flera gånger under året har funderat över, kan ju börja med hen debatten, hur kan man ens komma på något så dumt ? Barnen har väl tillräckligt mycket ändå att fundera över och komma tillrätta med i livet ? Att ta ifrån någon deras könstillhörighet istället för att lära dem vara stolta över den är i mitt tyck att likna med barnmisshandel ! Ingen av oss vet hur dessa barn kommer att må sen i vuxen ålder eller kanske redan i tonåren, då de flesta ändå har bekymmer med sin sexualitet innan de fått testa och komma fram till var de står... man kan bara giss vad resultatet av denna dårskap kan leda till ..............

Sen har vi denna eviga debatt om svart och vitt

negerbollar får inte kallas det , utan ska vara chokladbollar.

vadå ? Negro betyder egentligen svart, när man hela tiden plockar in rasistiska värderingar i allt, ja faktiskt letar efter dem, i Tintinböcker , Pippi böckerna har ju med mörkhyade ( kurredutt ön ex ) ja vart hamnar vi då tillslut vi förstorar något (som visserligen är ett problem när det används som skällsord) men ingen hade reagerat på det om det bara är en beskrivning av en godsak exempelvis....

Finns det ingen logik längre ? Visserligen har jag alltid nästan skämts t.o.m för att Sverige är "landet lagom" men här skulle jag vilja efterlysa lite lagom faktiskt :) Har levat många år i ett förhållande, där exet kunde gå i taket om man köpte löfbergs lila istället för Gevalia ( hans hockeylag hade gevalia som sponsor ) kunde bli världens liv om någon tyckte färgen röd var fin för det var enligt honom "sossarnas" färg...........herregud rött är rött , blått är blått man får väl för faen skilja på tomma påsar och de med innehåll ??

Som ni kanske märkt är jag lite trött på överdrifter idag ? :)

För övrigt så har jag ju inte tid med detta då jag borde leta rätt på alla papper jag behöver för att ansöka i vanvårdsfrågan, men vill tillägga att idag kom en annan hemsk verklighet ikapp mig ; ser inte acceptabelt gammal ut ens utan glasögon längre deppigt... slängde en glimt mot spegeln och oj vad besviken jag blev när det slog mig :) Minns när jag fick dessa glasögon 2006 el 2007 , på nåt mysko sätt hade min syn reducerats till 30 % sambon fick uttryckliga order att inte låta mig köra bil innan jag fått dem av den optiker jag hade, haha inte konstigt att jag var som en "laura" i trafiken innan jag såg ju inte skyltarna förrän jag passerade dem, tur jag knappt körde bil ! Mycket var roligt att "återupptäcka" när jag sen fick mina glasögon :) Men ack vilken chock jag fick när jag såg mig i spegeln första gången :O såå gammal jag blivit...

och nu som sagt har det kommit till stadiet utan glasögon med :)

Bara att tugga i sig antar jag, 41 år inte 19 

på återseenade eventuella läsare ta hand om er till nästa gång :)

Nytt år nya krav, något mindre förväntningar :z

Hej igen nytt år nu...
Man kan ju hoppas det för något gott med sig :)
Imorgon är det äntligen dags för nämnden att träda i kraft, den som ska ge oss vanvårdade möjlighet att söka ersättning.Blir intressant att se hur detta funkar nu då. Vi som gjort statens egna utredning om vanvård borde ju bli godkända när de i sina referat kunnat visa fler exempel på vanvård ? Bevis är ju mycket svårt att visa upp. ingen av våra plågoandar dokumenterade ju precis vad de pysslade med, istället för att som uppdraget var att ta emot oss och vårda och akta oss som om vi varit en del av deras familjer. Istället blev vi utsatta för både det ena och det andra, visserligen fanns det vittnen till en del av det... men de var ju tydligen fega ynkryggar som inte vågar agera ! Nu sitter jag dessutom med ett tidbestämt ultimatum från en närstående . haha om det vore så enkelt 2 månader från idag då ska allt vara rosenrött..har ju för fan försökt hur många gånger som helst att få riktig hjälp ! Nu har det tyvärr gått så långt att själva tanken på att uppsöka en läkare framkallar ångest ! Klarar inte av den känslan man får när de bemöter en med ett slags förakt och misstro. Så utlämnad som man är när man blottar sina svagheter, borde de alla fått veta att de ska behandla sina patienter med varsam "hand" Lär de inte ut etik och moral till läkare och sjuksköterskor ? på min tid ingick det iallafall i undersköterska/ skötare utbildningen...
jodå sitter här just nu och försöker få ordning på de papper som behöver bifogas ansökan, jösses så mycket det  har blivit sen det startade runt 2006... blir helt yr bara av att bläddra i buntarna :)

Samtidigt som nyss nämnde aviserar sitt ultimatum, jag vet ju redan att inte heller det han sa var sant, allt för många gånger har jag fått mottaga hot om separation, om jag inte blir bättre ( gör något ) har försökt som sagt men har inte energi till något längre, hjärtat strejkar vid minsta ansträngning eller känslomässig påfrestning. Och denna förbenade rygg som gjorde sitt när jag var barn, för att inte tala om lederna, annars brukar man åtminstone kunna skingra tankarna med stickning eller korsord. Får höra att jag bara sitter vid datorn eller sover... en sanning med viss modifikation, jag får ta mycket pauser från det fysiska, då jag inte kan diska en hel disk en utan att ryggen "brinner" jag behöver också den gemenskap jag kan få i de olika chatrum jag är i. Och sen förstås får man lite spänning ibland i bingorummet :) Men jag förstår ju att en del tror att man inget annat gör. Bara sonen som ser. Men nu alltså har jag fått en tidsfrist på när min livsgnista måste vara tillbaka, oj vad bra pedagogik en del har :) Jämför min sjukdomsbild med alkoholism dessutom hur det gick ihop fick jag dessvärre inget svar på ( som vanligt )

Göran Johanssons blogg: Snart startar ersättningsnämnden

Göran Johanssons blogg: Snart startar ersättningsnämnden