Nu är det bara timmar till vi åker mot Stockholm.
Och här sitter jag övertrött...
Att sova är nog inte att tänka på.
Brodern sover , som väl är <3
Tanken var att vi skulle träffas redan igår för att i lugn och ro gå igenom minnen, så att de hamnar lite mer uppe vid ytan.
men bidde inte riktigt så då...
Först började stressen med att min sambo kom på att han inte visste var plånboken var, efter massa letande här hemma. Kom vi på att den nog var kvar i lastbilen. Han åkte igår för att reka , men kom ju inte in. Lite nervigt tills han ikväll kunde komma in på området och se att den verkligen var där :)
En sak löst.
Min bror hade besök av tjejen och massa andra, men just tjejen mådde inte alls bra, så det blev att han skulle komma runt 12 på söndag, men hon mådde fortfarande dåligt så vi avvaktade, dessutom gick hans bil sönder. Så vi gjorde upp att jag skulle hämta honom istället. Kom dit mellan 16-17 tjejen mådde fortfarande inget vidare. Vi avvaktade och jag fixade lite åt min bror då han är svårt sjuk i MS och dessutom är mitt i en flytt som går av stapeln den 3 juni. Runt 18 nån gång satt vi och pratade allihop, då plötsligt tjejen sade ojoj nej typ, och började krampa för oss. Min bror blev ju rädd förstås . Men jag har själv haft det samma plus att jag ju har utbildning. Så visste att det mest var att avvakta och se till att hon inte skadade sig. Hon var som tur var i soffan , och jag kunde vända henne lite och hålla/ palla upp huvudet lite så det blev lättare att andas medans det klingade av.
Under tiden ringde min bror ambulans. De kom så fort att jag inte ens hann flytta bilen. Mycket proffsigt tog de hand om läget, och tog henne med sig till sjukhus. Min bror blev givetvis uppriven av detta. Vilket inte förbättrade den stress som redan är inför mötet med Ersättningsnämnden , senare idag numera ( klockan är ju 02:31 ) Men så kom vi iväg och fick litet mat i oss här hemma hos mig, och satte oss och pratade lite. sedan han lade sig har jag i huvudet försökt gå igenom samtalet jag tror jag ska ha imorgon.
Är det inte lustigt att det alltid flyter så bra när man för "imaginära" samtal ? :)
Superdupernervig det är jag det !
Men blir skönt när det ät gjort !
Något positivt inträffade både igår och idag förresten, min mellan son kom igår för att köpa glass med minstingen, och det blev att de var här ett tag innan de kom överens att lillebror skulle följa med redan igår till Pappa. jag blir så lycklig bara av dessa små stunder med mina två äldsta barn. Det är som en stor gåva att få umgås och bara titta på dem, de har ju blivit så stora bara <3
Döm om min förvåning när jag under dagen fick se de två yngsta komma cyklandes förbi !
Stod och tittade efter dem lycklig att få se 2 av mina 3 barn på mors dag <3 Sen ännu större bonus då de mellanlandade här för att tanka glass och vätska :)
Hel känner jag mig bara när jag har mina barn hos mig. Nu fick jag glädjen att vara 2/3 delars hel om så bara för några timmar. Tack för det <3 Älskar er mina fina söner nu och för alltid vad som än hänt, eller kommer att kunna hända
Nu mina vänner är det bara att hoppas på fler guldkantade ögonblick :)
Och att mötet idag går som det ska.
Återkommer nog med mina tankar och åsikter om detta :)
Ta hand om er därute <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar