Varför lär man sig aldrig ??

Inte tänka, inte känna fyy faan vad ont det gör !

Och så skrev jag till mina barn, fast jag vet att det inte hjälper.
Men men nu vet jag nog att det inte är någon ide. Grämer mig bara ...alla dessa år. Alla dagar av saknad. 
Andra som har varit i samma situation som mig säger att det kommer att lösa sig när de blir äldre... Visst hellre det än aldrig !
Men går ju aldrig att få tillbaka den här tiden. Jag förstår inte att vi inte kunde ha delat på umgänget. Hjälpt varandra att få barnen att förstå att vi skiljde oss från varandra inte dem ?
Jag hade då inte tänkt att jag skulle förlora mina barn, när jag till slut gjorde slag i saken vi borde gjort ganska långt före det.
Faktum kvarstår ju, vi blev inte bra för varandra. Och jag tror nog att vi båda mår bättre nu på varsitt håll. men barnen skulle väl inte behövt välja bara en av oss ??