massa tankar....

Hej igen
ja idag kom den som ett brev på posten egentligen...

Min trogne följeslagare Ångest
Det är ett mönster har jag kommit fram till nu. Den senaste tidens känslostormar, ja allt möjligt har ju hänt nu . samtidigt med :P

Här händer ju inte så mycket annars menar jag. Så klart man känner av det..
Sen slog det mig i och med allt som hänt nyligen att man lämnar ut sig själv mycket på detta sättet. men jag tänker som så att vi är flera som sitter i våra "gistna ekor" , där vi ibland liksom tappar årorna och får ro med det vi har till hands.

Livet är ju inte för någon egentligen den skira drömmen som Hollywood filmerna visar......
Utan består av fler törnen än rosor.
Och jag kan ju stå för allt jag skriver så länge det är sant !
Dessutom är det ju mest tankar , om än det ena och än det andra.

Men återigen har jag fått uppleva sanningen i frasen : Det är lättare att vara arg, än att vara ledsen..
För när man är ledsen strålar all energi bara ur en på nåt sätt. Men blir man arg , då kan man få saker gjorda. Tack vem som än gav oss adrenalin :)
För trots att livet i sig är jobbigt nu, kan jag inte när jag ser / hör sånt som händer mina nära , och skadar dem. Jag kan bara inte låta bli att rycka ut i mina , kanske inte direkt hjälteinsatser :D
Men åtminstone försvarsmur, och visa att den de ger sig på inte är ensam. Konstigt att jag kan kräva andra människors rätt till respekt och värdig behandling, när jag aldrig kunnat , när det gäller kräva det för egen del. jag har lärt mig att ta för mig som vuxen, visst . Men inte på alla områden. Då skulle man inte låta sig bli överkörd gång på gång. Men jag kan bara inte kräva min rätt , när det t.ex. skulle drabba oskyldiga på vägen dit....
jag kan det inte alltid annars heller. En del saker sitter där som ett mantra , kommer nog aldrig att ta sånt som andra tar för givet, som nåt som även gäller mig. Det där inpräntade att inte ha samma betydelse, värde som andra . Har nog helt enkelt blivit en sanning ? Puh detta är också bra för själen , som att prata med en vän, även om ingen läser :) Om ni gör det dela gärna med er.
Vill du inte posta det här kan man säkert låta bli det med. kanske kan skriva ändå ? jag vet hur det är de perioder man känner sig helt ensam i världen, har varit där. Hade tur bara som hittade min hamn till slut. För trots att det stormar , även på vår plats så har vi en något bättre och stadigare "båt" tillsammans . Än den gistna jag hade själv :) Det är också en "lisa" för själen. Att hitta någonstans att lägga ankar. Där man vågar hoppas att båten ligger kvar.Är ju så härligt med, att slippa bråk och annat. Vi har det så lugnt och skönt egentligen. Bara lillan då ( katten ) men man kan inte låta bli att le , även om hon nyss haft ner den käraste blomman med den käraste krukan. Hon är ju bara heelt oemotståndlig där hon sitter högst upp i gardinen, eller var hon nu bestämde sig för att gå denna gång <3
Djuren har så många gånger hjälpt mig genom svårigheter. Även om jag sen jag blev sjuk , har dåligt samvete även för dem , för sånt man velat göra. Men faktiskt inte orkar alla dagar, men jag tror nog att de mår bra med oss. Annars skulle ju inte de vara trygga och harmoniska ? Mycket bra även för min minsting. Speciellt efter att hans bröder försvann ur vardagen. Han blev ju ensam . Och förstod inte alls vad som hände och varför. 
" Dom lämnade oss , mamma sade han. Dom lämnade oss allihopa" Det var en lång period som han fick panik, bara jag skulle ut med soporna. Men när vi fick hem första katten , som senare följdes av en collie, och ytterligare en katt...

ja det hjälpte enormt ! människan och djuret kan verkligen må bra av varandra <3

Haha nu slog det mig att jag tydligen måste skriva målande idag. Mycket beskrivningar här :) är extremt trött faktiskt, då blir det som det blir . Ska nog lägga mig och vila sen när gubben min och rörmokarn är klara med sitt. Och jag hämtat mitt minsta gull , från skolan. Allt är så mycket enklare om man inte är illamående av trötthet också :) kunde ju som vanligt inte somna förrän vid 4-5 i morse.

Minns egentligen inte vad jag hade för plan när jag skulle börja skriva , jag bara skriver jag .

Sköt om er raringar :)
så ses vi kanske här igen..