Grät när hon åkte som vanligt. Att det fortfarande efter snart 42 år på denna jord, finns en liten flicka inom mig som lider vid varje avsked ? !
Att jag känner sån smärta , när vi faktiskt aldrig fått det där bandet man får när man bor ihop.
Jag vistades ju bara ytterst korta och sporadiska stunder med min mamma. Och detta endast under de första åren i mitt liv. Under resten av uppväxten / och i vuxen ålder har det varit mycket sparsamt med besöken.
Även denna gång var det en berg & dalbana av känslor.
Nu var jag själv i stor obalans, och min mamma ännu värre än vanligt. Då hennes stora kärlek försvann förra hösten blev hon alldeles ifrån sig. Och först nyligen har hon börjat få upp huvudet över vatten ytan.
Ni kan tro att vi fick problem större än vanligt att hitta balans i förhållandet nu. Jag är ju just nu inte tillräckligt stark för att ge henne den uppmärksamhet hon vill ha. fast å andra sidan, jag tillbringade hela nätterna och det mesta av dagen med henne. Vad mer jag kunnat gjort vet jag egentligen inte. Men det var bitterljuvt hela detta besök. Vill ju så gärna ha kvar den enda kontakt jag har med henne. Men det kostar så mycket psykiskt var gång att man är slut totalt fullständigt slutkörd..
Förutom hennes humörsvängningar, så är vi ju som två fåglar på en varsin grenbit. Som förgäves försöker ta oss till samma gren. Vilket inte går då grenen är kapad och inympad på så många andra ställen.
Men hur det än är så älskar jag min mamma, även om jag inte känner henne. Och trots att jag vet hennes brister ( hon har lärt sig en del av mina med då )
Jag ställer mig åter frågan, hur mina 2 äldsta barn kunde vända mig ryggen, bara för att de fått höra saker ? För det första borde de känt mig väl. Efter alla år jag varit den som stod dem närmast och tog det mesta ansvaret för dem. Och för det andra borde väl ändå deras band till mig ha blivit starkare än mitt och min mammas ?
För att återgå till måndagens ämne, nej inget svar ännu från nämnden. Hoppas det kommer svar ändå under nästa vecka !
Och för övrigt så borde jag väl lägga mig nu, vi hjälper min bror att flytta grejerna som packats till nya lägenheten. Och dit ska vi imorgon igen...
Kramizzar till er därute i cybern <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar