Nytt år nya krav, något mindre förväntningar :z

Hej igen nytt år nu...
Man kan ju hoppas det för något gott med sig :)
Imorgon är det äntligen dags för nämnden att träda i kraft, den som ska ge oss vanvårdade möjlighet att söka ersättning.Blir intressant att se hur detta funkar nu då. Vi som gjort statens egna utredning om vanvård borde ju bli godkända när de i sina referat kunnat visa fler exempel på vanvård ? Bevis är ju mycket svårt att visa upp. ingen av våra plågoandar dokumenterade ju precis vad de pysslade med, istället för att som uppdraget var att ta emot oss och vårda och akta oss som om vi varit en del av deras familjer. Istället blev vi utsatta för både det ena och det andra, visserligen fanns det vittnen till en del av det... men de var ju tydligen fega ynkryggar som inte vågar agera ! Nu sitter jag dessutom med ett tidbestämt ultimatum från en närstående . haha om det vore så enkelt 2 månader från idag då ska allt vara rosenrött..har ju för fan försökt hur många gånger som helst att få riktig hjälp ! Nu har det tyvärr gått så långt att själva tanken på att uppsöka en läkare framkallar ångest ! Klarar inte av den känslan man får när de bemöter en med ett slags förakt och misstro. Så utlämnad som man är när man blottar sina svagheter, borde de alla fått veta att de ska behandla sina patienter med varsam "hand" Lär de inte ut etik och moral till läkare och sjuksköterskor ? på min tid ingick det iallafall i undersköterska/ skötare utbildningen...
jodå sitter här just nu och försöker få ordning på de papper som behöver bifogas ansökan, jösses så mycket det  har blivit sen det startade runt 2006... blir helt yr bara av att bläddra i buntarna :)

Samtidigt som nyss nämnde aviserar sitt ultimatum, jag vet ju redan att inte heller det han sa var sant, allt för många gånger har jag fått mottaga hot om separation, om jag inte blir bättre ( gör något ) har försökt som sagt men har inte energi till något längre, hjärtat strejkar vid minsta ansträngning eller känslomässig påfrestning. Och denna förbenade rygg som gjorde sitt när jag var barn, för att inte tala om lederna, annars brukar man åtminstone kunna skingra tankarna med stickning eller korsord. Får höra att jag bara sitter vid datorn eller sover... en sanning med viss modifikation, jag får ta mycket pauser från det fysiska, då jag inte kan diska en hel disk en utan att ryggen "brinner" jag behöver också den gemenskap jag kan få i de olika chatrum jag är i. Och sen förstås får man lite spänning ibland i bingorummet :) Men jag förstår ju att en del tror att man inget annat gör. Bara sonen som ser. Men nu alltså har jag fått en tidsfrist på när min livsgnista måste vara tillbaka, oj vad bra pedagogik en del har :) Jämför min sjukdomsbild med alkoholism dessutom hur det gick ihop fick jag dessvärre inget svar på ( som vanligt )