hade skrivit ett inlägg och skulle publicera här...
men kände att det borde läsas av flera ,
då jag inte har så jättemånga som följer min blogg så inser jag att det inte hade hänt här :)
Så jag sände den till en veckotidning istället. För eventuell publikation under deras "egna berättelser"
vet sen tidigare att det inte får ha varit publicerat innan då.
Så jag får väl omformulera mig lite ,
för eventuella läsare "inne hos mig" :)
Faktum är att jag är extremt upprörd just nu då jag tvingas se en nära person gå igenom en uppslitande separation- bli uthängd på facebook- och få se sitt barn bli utnyttjat i ett grymt spel om ensam vårdnad ! Det skickas komprometterande lögner om den utsatte föräldern och alla som står honom nära till höger och vänster. Ingen urskiljning alls om det som sägs/ skrivs är sant eller inte...
Som den som följt mig vet så har jag egen erfarenhet av en skilsmässa som sköttes på ett för barnen för Djä..igt sätt ( om ni ursäktar) Jag och mina 2 äldsta barn har förlorat många värdefulla år och därigenom gemensamma minnen. Bara för att deras far visste att det var det bästa sättet att skada mig på !
Det värsta är att de berövats tron på att deras mamma älskar dem.
Att de för mig är allt , alltid har varit det och kommer så vara till den dagen jag dör...
Att se detta hända fast ännu lite värre då ( mitt ex behövde inte ansöka om egen vårdnad , jag har i alla år försökt vänta ut stormen och hoppats få tillbaka nåt av det vi hade. Jag ville inte vara en av alla dem som stod och drog i sina barn och bråkade så det blev outhärdligt för dem) fast med facit i hand vet jag inte om jag gjort rätt. Inget har ju förändrats. Känns som det aldrig kommer göra det heller...Den stora lögn ( som jag inte är helt säker på vad den består av ) har tydligen blivit en sanning nu.
Och har tagit den roll jag hade som deras mamma förut. jag är helt enkelt utbytt som läget är nu. till en ny och yngre version. Av både pappan och 2 av barnen :Z
Men som orsaken idag var för att återgå..
Så gör det ont att se vad hon gör mot sitt barn framför allt !
Jag vet att han älskar och vill vara med båda sina föräldrar, som de flesta barn vill. Det är ju aldrig barnens fel att de vuxna inte kan leva med varandra längre !
Men ALLTID förlderns ansvar att se till sitt barns bästa !!
Mitt yngsta barn har jag hela tiden uppmuntrat att vara hos sin far och bröder, även när han sett något av det som gjorts mot mig och blivit besviken och velat dra sig undan. Jag har då förklarat att oavsett vad som hänt mellan pappan och mig, så är han alltid hans pappa och att det är en helt annan sak. Och att jag vill att han för sin egen skull ska ha så många som möjligt i sin "flock"
vad tycker ni ? Visst svider det när man inte fått samma hänsyn åter, men för att kunna leva med mig själv har jag inte kunnat göra annat.....
Funderar på om man skulle skapa en "tråd" om parental alienating som det så fint heter. För jag tror, eller rättare sagt så vet jag ju... Jag och mina barn är tyvärr inte ensamma om att utsatts för detta.....
Kan lova er alla att jag önskar inte ens min värsta fiende att få veta hur det känns !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar