Hej vänner <3
Nu kommer jag att skriva här igen.
varför ska man inte kunna ha en blogg och uttrycka sina tankar om man nu så vill ? Sjuka människor finns ju alltid.
Jag har bestämt mig för att skita i dem och fortsätta här.
önska att det kan hjälpa andra och efterlyser likasinnade att samtala med här :)

Granskar och godkänner för att undvika dem som vill förstöra dock.
Kampen kommer att fortsätta , för att hitta en utväg ur denna mörka tunnel jag gått vilse i. Har ju än så länge de som är beroende av mig.
Annars vete tusan, om man orkat...
Hur hittar man styrkan när all mening försvunnit ? När allt man gjort visar sig vara meningslöst, när ens barn bara tror på det andra säger. Istället för att plocka fram de egna minnena av det som var vårat?
Trots allt fanns jag och bara jag oftast där för dem . Det var jag som visste hur de mådde, vilka drömmar och julklapps/ fördelsedags önskningar de hade...

Men men som mamma får man inte göra fel eller ?