Innan mörkret kom

Mellan ca ett tom. 6 års ålder bodde jag i en bra familj.
Tror att tiden med dem varit min räddning.
Utan de åren tror jag det skulle ha varit svårt att känna empati och kärlek.
Jag kunde ha blivit en kall och bitter människa.
När jag kom till denna familj var jag skadad av att inte fått anknyta till någon.
Flyttades 11 gånger under mitt första år. När jag kom till denna familj kunde jag inte gråta, utan stod bara tyst.
Hade viss kontakt med dem även efter jag blev flyttad till värmland.
 De var min livboj.
Men när de åkte den gång de körde mig till värmland, så kom mörkret.
Som tur var kunde jag fortfarande drömma om saker då. Så satte stor tilltro till framtiden. Att bli fri från detta onda och mörka hem. Så väntade på att bli vuxen.

Orkar inte gräva mer idag, nu sticka lite och sedan vila kanske. Blivit så trött igen. Och haft en del ont i magen. Man blir ju lite orolig att magsåret blivit sämre. Men måste vänta till 22/8 på nästa gastroskopi. Lite nervigt denna gång. Om såret inte blivit bättre nästa gång heller ska de ta en biopsi.
Det vet man ju hur det kan sluta. 

tanke dag

Här sitter man igen då. Andra dagen med tung ångest och total brist på ork.
Ska väl sätta på tv:n snart och försöka sticka lite. Ibland hjälper det litet. Om inte annat så tar en inspelad Morden i Midsomer eller Lewis bort ett par timmar.
Fast just precis nu, är det jag behöver sällskap av en människa att prata med.
Har försökt ringa lite jobbiga samtal idag. Men inte lyckats lösa något av det som var tanken. Öppenvården innebär ännu mer väntan. Och stor oklarhet på nåt resultat. Fick läkarintyg från min husläkare idag i alla fall. Så kunde posta några fond ansökningar. Hoppas mycket på dem. Skulle kunna förändra mycket i min motiga vardag. Sen har jag försökt ringa hyresvärden. Utan resultat igen.
Varken telefon samtal eller sms funkar. Har varit så under en längre tid nu. Så börjar ju undra. En av mina grannar, som jag dubbelkollade nummer med, säger att hon inte haft problem när hon ringt.
Behöver verkligen byta bostad. Och det finns en tom i huset bredvid. På övervåningen. Skulle kännas tryggare att bo en trappa upp. Och troligen skulle det vara lite varmare än i denna lägenhet. Dessa sockor är ändå extremt fina ♥
Är en tjej från Finland som gjort dem. Var tvungen att dela med er.

Blir det bättre ?

Vaknade 05 i morse :Z
Mycket onödigt.Blir en lång dag :)
Innan jag lade mig igår fick jag ett positivt meddelande från Tradera.
Någon hade lagt bud på min auktion med 4,5 kilo ullgarn :)
Hoppas på nåt mer bud såklart. Men jättebra med bud.
Har fler ute så hoppas få sålt lite. Ska försöka få ihop till en lite billig bil. Är tanken, men jag har ju aldrig pengar så det räcker en vanlig månad så tar nog tid det. mitt namn på tradera är marquerite ifall nån blev nyfiken och vill kolla ;)
Nu till även denna dagens stora fråga : vad ska jag /borde jag göra idag ?
Vid första "rökpasset" var det självklart att jag skulle ta ut det jag skulle burit ut i förrådet igår. Tanken satt kvar ganska stadigt. Skulle ta med nyckeln ut när jag gick med hundarna. Bära bort soppåsarna och låsa upp förrådet.
Sen skulle jag bära när jag kom tillbaka.Tittar ut , och allt är vitt !
Väldigt onödigt det med. Har inte varit ute med sopor eller till förrådet.
Fast tänker att jag ska idag. Vore en lättnad att slippa skämmas över det, och så blir det ju mer plats. Lite dåligt samvete fick jag med. Soffan jag fick av en vän förra året står där med snö på sig. I höstas hade jag inte plats i förrådet. Lånade ut det ett tag. Och sen när det blev tömt ,har jag tänkt på att be om hjälp att bära ut den. Men glömmer hela tiden. Bara dynorna inte blir mögliga.
Så trött på alla biverkningar en depression ger. Blir inget liv kvar. Igår och som det verkar även idag var/blir det en mörk dag. Att leva med ständig värk, ha ångest och ptsd. Som gör att man reagerar så starkt på saker som händer att man bara blir räddare och räddare. Och på det denna djupa depression.
Har inte skrivit om det här förut. Men i vinter har jag försökt tre gånger att ta mitt liv. Men blev ambulans färder och sjukhus av det. Sen blev det av misstag fel igen. Jag tänkte ta 6-7 sömntabletter. Det var kvällen innan "nya"pengar på konto :) Så jag tänkte lägga mig tidigt. Så jag kunde gå och handla när jag vaknade. Sen helt plötsligt står jag där i telefonen. Pratar med en kompis om en massa konstiga saker antar jag. För hon åkte hit och ringde ambulans. Det visade sig att jag tagit mer än jag trodde. Minns bara de 6-7 jag tog. Sen ingenting.
Sa till dem allihop att jag bara skulle gå och lägga mig nu. Men blev ambulans och senare tvångsintag. Detta för att jag försökt ta mitt liv innan, tror att de inte trodde på mig när jag sa att jag bara skulle sova denna gång.
Saken är tyvärr den, att jag fortfarande inte kan se nån framtid. Vad ska jag med alla dessa tomma dagar till ? Både kropp och psyke gör mig smått handikappad som det är nu. Så finns inte mycket som man kan göra heller.
Hoppas verkligen på detta med en bil.Den borde ta bort lite av isoleringen ändå. Att kunna handla själv. Åka till nåt ställe som är roligt för hundarna. Att kunna hälsa på någon. En sån där dag när man inte vet var man ska ta vägen. Ensamheten dödar mig , bit för bit varje dag.