Ja allt o inget egentligen...
Tänkte förut idag på en del av de saker man ville göra i livet. med min sjukdom så har ju bit för bit försvunnit , då de blivit omöjliga att kombinera med trasig rygg , och onda leder. men en sak jag har kvar (bland en del andra nya )är den där boken jag tänkte skriva.Har på börjat en berättelse om mitt eget liv och hur det var , tankar om varför etc.
Men det är väldigt jobbigt när man ska gräva så djupt och minnas allt det som kroppen och själen försökt tränga undan, av överlevnadsinstinkt. Och sätter man sig och skriver behöver man ha massa lugn och ro, och kunna fokusera utan avbrott på just detta ( så funkar jag ) Hur som helst så tänkte jag på att det nog var mycket därför jag började skriva här. Först hade jag den bara för mig själv. Blockade helt även en stund efter jag "öppnat" den, men det berodde på en stalker , som varit ihop med en "flockmedlem" till mig. Sen tröttnade jag på det hela, och tänkte att jag har inget att skämmas för, egentligen har jag ju inte det. Har massa jag ångrar.otrolig mängd dåligt samvete, men vem har inte det ? Är nog bara ett fåtal, ofta mycket sjuuka personer. Som går genom livet utan samvete. En del av dem har jag tvingats leva med. och jag nämner inga namn, men kommer att berätta saker när de dyker upp. Och jag känner mig redo att dela dem offentligt. Vanvårdsutredningen, som i mitt tycke kunde gjorts helt annorlunda, gav os ungefär ett plåster på ett brutet ben. Ett skade stånd som kompenserat ett helt livs förlorad arbetsinkomst vore ju mer skäligt ?? med vilken rätt fick de utnyttja oss som fri arbetskraft ? Slavar i Sverige på 1980 talet !! Så levde jag och mina olycksbröder, 3 av oss från sex års ålder till vi blev utkastade långt innan de slutade ta betalt för oss. Hur kommer det sig att , det fortfarande inte läggs ansvar på dem, som handhar ärendet, och placerar i ett olämpligt hem? Och än värre varför är det inte olagligt att slå, svälta utnyttja andras barn, då man dessutom får betalt för det ??
Stör mig nåt ofantligt att vi är så många som råkat så illa ut. och att ingen på riktigt tar på sig ansvar !
i har fått våra liv förstörda genom, år av misshandel, många av oss lider av posttraumatisk stress, den som kan liknas vid det man kan få om man lever i ett krigsdrabbat land. Jag har diagnosticerats så bla. Men inte konstigt att det sätter spår när man går och är ständigt rädd. har flyktberedskap 24 / 7 eller hur ?
Tänkte förut idag på en del av de saker man ville göra i livet. med min sjukdom så har ju bit för bit försvunnit , då de blivit omöjliga att kombinera med trasig rygg , och onda leder. men en sak jag har kvar (bland en del andra nya )är den där boken jag tänkte skriva.Har på börjat en berättelse om mitt eget liv och hur det var , tankar om varför etc.
Men det är väldigt jobbigt när man ska gräva så djupt och minnas allt det som kroppen och själen försökt tränga undan, av överlevnadsinstinkt. Och sätter man sig och skriver behöver man ha massa lugn och ro, och kunna fokusera utan avbrott på just detta ( så funkar jag ) Hur som helst så tänkte jag på att det nog var mycket därför jag började skriva här. Först hade jag den bara för mig själv. Blockade helt även en stund efter jag "öppnat" den, men det berodde på en stalker , som varit ihop med en "flockmedlem" till mig. Sen tröttnade jag på det hela, och tänkte att jag har inget att skämmas för, egentligen har jag ju inte det. Har massa jag ångrar.otrolig mängd dåligt samvete, men vem har inte det ? Är nog bara ett fåtal, ofta mycket sjuuka personer. Som går genom livet utan samvete. En del av dem har jag tvingats leva med. och jag nämner inga namn, men kommer att berätta saker när de dyker upp. Och jag känner mig redo att dela dem offentligt. Vanvårdsutredningen, som i mitt tycke kunde gjorts helt annorlunda, gav os ungefär ett plåster på ett brutet ben. Ett skade stånd som kompenserat ett helt livs förlorad arbetsinkomst vore ju mer skäligt ?? med vilken rätt fick de utnyttja oss som fri arbetskraft ? Slavar i Sverige på 1980 talet !! Så levde jag och mina olycksbröder, 3 av oss från sex års ålder till vi blev utkastade långt innan de slutade ta betalt för oss. Hur kommer det sig att , det fortfarande inte läggs ansvar på dem, som handhar ärendet, och placerar i ett olämpligt hem? Och än värre varför är det inte olagligt att slå, svälta utnyttja andras barn, då man dessutom får betalt för det ??
Stör mig nåt ofantligt att vi är så många som råkat så illa ut. och att ingen på riktigt tar på sig ansvar !
i har fått våra liv förstörda genom, år av misshandel, många av oss lider av posttraumatisk stress, den som kan liknas vid det man kan få om man lever i ett krigsdrabbat land. Jag har diagnosticerats så bla. Men inte konstigt att det sätter spår när man går och är ständigt rädd. har flyktberedskap 24 / 7 eller hur ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar