Hej :)
Har ni nån gång börjat prata med nån och känt att, det här stämmer så himla bra ? Har fått en ny bekantskap som jag tror kan bli en givande vänskap ♥ Kul när man har gemensamma intressen och förstår vad den andre menar utan 2 - 3 olika försök att förklara , innan man ser ljuset gå upp för den andre, inte många som brukar förstå mig ♥
Annars har jag som ni kanske märkt gått på högvarv här, skaparmässigt. Slog mig idag att jag faktiskt för första gången på jätte länge verkligen har lust att göra alla dessa saker som poppar upp i skallen numera, hoppas det kan fortsätta. Fast känner även att jag fortfarande är lite för skör för stressen , även om den är positiv ! Hoppas man kan få bli någorlunda frisk en dag, och bara kan slappna av och vara. Här och nu, det skulle räcka för mig, skulle nog reta gallfeber på gubben ♥ men vara mer än jag tidigare vågat drömma om för egen del. Har verkligen varit en inte bara "blå" period, utan riktigt nattsvart. Som jag skrev tidigare så var enda vägen upp , och ja jag tror jag börjat klättra lite nu. Även om min stege är något ranglig och saknar en del pinnar. Så pekar den uppåt ändå :) Och glad är jag idag, som sagt verkar ha börjat lära känna en ny vän, och idag kom mellansonen ♥ ♥ Han skulle iväg och döma en match, och bussen gick inte som han trodde, så han kom och frågade mamsen om jag kunde skjutsa :)
Självklart kunde jag det, och vet ni alla dessa små stunder jag får med honom nu äntligen,läker bit för bit en del av mitt hjärta som nog faktiskt på riktigt brast, när jag under så många år alienerats inför mina 2 äldsta barn. Allt har gjorts mot mig som bara går , tror jag...
Det är nog inte för inte, som jag har posttraumatisk stress liknad vid den de får som levt i krigshärjade länder. Först en barndom som kantats av misshandel både fysisk och psykisk, och alla dessa gånger man blev bortvald / bortkastad till nytt "hem" För att sedan i vuxen ålder hamna i ny misshandels situation, ( mest psykiskt)som det tog många år innan jag blev stark nog, fast jag var en spillra, och arg tillräckligt för att få kraften att lämna...
Ja trots allt som hänt under åren så är det som kunnat skada mig så svårt att jag , knappt klarat fortsätta överhuvudtaget varit förlusten av den nära relationen , med alla mina barn. Det är den som tagit hårdast. Därför känns det underbart nu när jag får dessa små stunder med även mellansonen ♥
lilleman har jag haft hos mig hela tiden tack och lov ! Annars hade jag nog inte suttit här idag och sagt :
Fan så skönt ♥ ♥ Äntligen har jag på riktigt lust att göra något igen, är en konstnärs själ så behöver verkligen detta för att känna innehåll i vardagen, är man sjukskriven, så blir dagarna extremt långa ibland. Kan ju inte kroppsligen göra för mycket med min kassa rygg. Och nu så , bara jag stickat klart sockorna så ska jag sätta tänderna i lite skuggstickning ♥ ♥ kolla här så häftigt
http://woollythoughts.com/
får så klart börja med nåt enklare först, har ( igen ) varit inne i garnaffären ( mitt mecka ♥ ) och skulle ha några billiga garner att testa lite med, hittade detta och lite till :P ( självklart ) Kommer hem , kände mig så dum, för har ju redan garn så det räcker här hemma. Men bli så märkligt glad bara av att insupa alla härliga färger, och tänka på vad man skulle kunna göra av det. Har verkligen varit min räddning denna gång att jag kan sticka , och ibland ( vid härdsmälta ) läsa en dag, eller bara sova halva dagen. För att sakta komma ur dett h-vete och nu, lagom till våren, kunna gå ut och verkligen känna solens varma strålar, höra fåglarnas kvitter, se eller höra nåt, och bara le nästan fnittra till lite till o med ♥ Tack who ever, som styrt mig till just idag, tack föratt jag fått lite lust tillbaka, nu snart kanske jag lyckat få fatt i hoppet igen ? Och då ni, då är jag på banan igen :)
Kramizzar till vi ses igen, kliar det i era fingrar efter nytt garn ?
Kolla in här ; http://www.valaine.se/module.php?module=Order_Affiliate&file=status.php&key=1a98d092dc66bfce6974e885d
Dessa ska jag göra i ett melerat varmt färgat garn ♥
Har ni nån gång börjat prata med nån och känt att, det här stämmer så himla bra ? Har fått en ny bekantskap som jag tror kan bli en givande vänskap ♥ Kul när man har gemensamma intressen och förstår vad den andre menar utan 2 - 3 olika försök att förklara , innan man ser ljuset gå upp för den andre, inte många som brukar förstå mig ♥
Annars har jag som ni kanske märkt gått på högvarv här, skaparmässigt. Slog mig idag att jag faktiskt för första gången på jätte länge verkligen har lust att göra alla dessa saker som poppar upp i skallen numera, hoppas det kan fortsätta. Fast känner även att jag fortfarande är lite för skör för stressen , även om den är positiv ! Hoppas man kan få bli någorlunda frisk en dag, och bara kan slappna av och vara. Här och nu, det skulle räcka för mig, skulle nog reta gallfeber på gubben ♥ men vara mer än jag tidigare vågat drömma om för egen del. Har verkligen varit en inte bara "blå" period, utan riktigt nattsvart. Som jag skrev tidigare så var enda vägen upp , och ja jag tror jag börjat klättra lite nu. Även om min stege är något ranglig och saknar en del pinnar. Så pekar den uppåt ändå :) Och glad är jag idag, som sagt verkar ha börjat lära känna en ny vän, och idag kom mellansonen ♥ ♥ Han skulle iväg och döma en match, och bussen gick inte som han trodde, så han kom och frågade mamsen om jag kunde skjutsa :)
Självklart kunde jag det, och vet ni alla dessa små stunder jag får med honom nu äntligen,läker bit för bit en del av mitt hjärta som nog faktiskt på riktigt brast, när jag under så många år alienerats inför mina 2 äldsta barn. Allt har gjorts mot mig som bara går , tror jag...
Det är nog inte för inte, som jag har posttraumatisk stress liknad vid den de får som levt i krigshärjade länder. Först en barndom som kantats av misshandel både fysisk och psykisk, och alla dessa gånger man blev bortvald / bortkastad till nytt "hem" För att sedan i vuxen ålder hamna i ny misshandels situation, ( mest psykiskt)som det tog många år innan jag blev stark nog, fast jag var en spillra, och arg tillräckligt för att få kraften att lämna...
Ja trots allt som hänt under åren så är det som kunnat skada mig så svårt att jag , knappt klarat fortsätta överhuvudtaget varit förlusten av den nära relationen , med alla mina barn. Det är den som tagit hårdast. Därför känns det underbart nu när jag får dessa små stunder med även mellansonen ♥
lilleman har jag haft hos mig hela tiden tack och lov ! Annars hade jag nog inte suttit här idag och sagt :
Fan så skönt ♥ ♥ Äntligen har jag på riktigt lust att göra något igen, är en konstnärs själ så behöver verkligen detta för att känna innehåll i vardagen, är man sjukskriven, så blir dagarna extremt långa ibland. Kan ju inte kroppsligen göra för mycket med min kassa rygg. Och nu så , bara jag stickat klart sockorna så ska jag sätta tänderna i lite skuggstickning ♥ ♥ kolla här så häftigt
http://woollythoughts.com/
får så klart börja med nåt enklare först, har ( igen ) varit inne i garnaffären ( mitt mecka ♥ ) och skulle ha några billiga garner att testa lite med, hittade detta och lite till :P ( självklart ) Kommer hem , kände mig så dum, för har ju redan garn så det räcker här hemma. Men bli så märkligt glad bara av att insupa alla härliga färger, och tänka på vad man skulle kunna göra av det. Har verkligen varit min räddning denna gång att jag kan sticka , och ibland ( vid härdsmälta ) läsa en dag, eller bara sova halva dagen. För att sakta komma ur dett h-vete och nu, lagom till våren, kunna gå ut och verkligen känna solens varma strålar, höra fåglarnas kvitter, se eller höra nåt, och bara le nästan fnittra till lite till o med ♥ Tack who ever, som styrt mig till just idag, tack föratt jag fått lite lust tillbaka, nu snart kanske jag lyckat få fatt i hoppet igen ? Och då ni, då är jag på banan igen :)
Kramizzar till vi ses igen, kliar det i era fingrar efter nytt garn ?
Kolla in här ; http://www.valaine.se/module.php?module=Order_Affiliate&file=status.php&key=1a98d092dc66bfce6974e885d
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar