Jag blir så ledsen , och framför allt trött på. Att man inte kan ha ideer och bolla med , och genomföra dem längre... Vill hemskt gärna fixa i min lilla hörna här, men när jag tänker på hur jag vill ha det. Och hur jag ska fixa det, blir det genast överhettat i lilla hjärnan. Det är väl en utopi , men drömmer om att en dag få tillbaka förmågan, att gå till arbetet, komma hem och städa fixa mat. Och pyssla som de flesta friska människor kan. Detta är ju inte kopplat till min numera diagnostiserade posttraumatiska stress syndrom, ångest och djupa depression. men att min rygg är trasig och axeln, samt att jag har så ont i mina leder att jag bara vill gråta ibland. Gör definitivt inte saken bättre !
Ibland när jag tillåter dem inta en plats i mina tankar, så hatar jag verklige de som utnyttjade oss i så hårt arbete, när vi var små. Både jag och 2 av mina olycksbröder kom till mardrömsfosterhemmet, som verkar det , alla glömde. Där placerade de oss bara, betalade och ifrågasatte ingenting. De fick betalt för att tvinga oss att arbeta till vi stupade, neka oss mat när vi var hungriga. Att aga och hålla oss under konstant panik /flykt beredskap. Förr så var det, man var tvungen att ha antennerna på hela tiden, hann man inte först till sitt dåvarande rum och låsa om sig. Då var det kört. Då kunde hon komma in och slå dig, dunka huvudet i väggen slänga runt saker etc. vilket hon ville den gången..
Vi lärde oss att alltid ha något på insidan av dörren så vi snabbt kunde låsa. Hon stod utanför och skrek att man skulle öppna, men så länge hon inte kunde peta ut det jag hade på insidan kunde hon inte låsa upp. Denna ständiga rädsla och beredskap , får jag dubbelt nu. Mina panikattacker bottnar där, min kropp strejkar med med trasig disk i ryggen . För att inte tala om att hon förstörde mina tänder, då jag av rädsla fick Epilepsianfall och hon storidioten satte en träslev i munnen på mig ! Mina tänder fullkomligt började ramla sönder redan i 20 års åldern. Hon tvångsmedicinerade mig med under många år,kan även det ha påverkat tandhälsan. En tandläkare frågade en gång, om jag var missbrukare !! Jag som knappt mer än 3-4 ggr / år smakar cider... Numera är jag tvungen att medicinera mot värk , ångest o depression. men detta är ju i samråd med läkare. För att man ska klara sig hjälpligt i vardagen.
Men ja jag hatar verkligen de som kunde sko sig på oss barn, bygga upp en förmögenhet , och sitta där med sina feta arslen ( ursäkta språket ) Och numera njuta av sitt liv, som om de inget ont gjort. Dottern har numera tagit över "familjeföretaget" Undrar om fosterbarnen inår HB bråten ännu ? Vi och djuren ingick där på min tid, som boskap gick jag i 12 helvetiska år...
Tror det är en omöjlig dröm , men jag skulle ge mycket för att kunna vara som innan jag blev sjuk, ryggen kan de inte fixa, så det får jag tyvärr acceptera, men snälla rara någon, som styr över folks öden, kan jag inte få bli bättre psykiskt,kan jag inte framför allt få lära mig ett sätt att leva med att jag och mina 2 äldsta barn, berövades möjligheten till kontakt under så många år.
Kan jag bara återfå lusten att leva igen ?
Är oerhört tacksam för att jag nu fått min kreativa sida att vakna, att jag känner för att göra saker igen, nu spökar rösten att det är meningslöst, men jag säger emot ! ♥ Säger även emot andra som tycker att jag mest gör onödiga saker. För jag måste för min egen och för mina barns skull hitta vägen tillbaka till ljuset, detta är min dröm.
Och idag hoppas jag kunna ordna så jag har en mysig plats att vara på utan herr förskräcklig ångest, som vill förstöra hela tiden..
Kramizz tills nästa lite kortare inlägg kanske :)
Ibland när jag tillåter dem inta en plats i mina tankar, så hatar jag verklige de som utnyttjade oss i så hårt arbete, när vi var små. Både jag och 2 av mina olycksbröder kom till mardrömsfosterhemmet, som verkar det , alla glömde. Där placerade de oss bara, betalade och ifrågasatte ingenting. De fick betalt för att tvinga oss att arbeta till vi stupade, neka oss mat när vi var hungriga. Att aga och hålla oss under konstant panik /flykt beredskap. Förr så var det, man var tvungen att ha antennerna på hela tiden, hann man inte först till sitt dåvarande rum och låsa om sig. Då var det kört. Då kunde hon komma in och slå dig, dunka huvudet i väggen slänga runt saker etc. vilket hon ville den gången..
Vi lärde oss att alltid ha något på insidan av dörren så vi snabbt kunde låsa. Hon stod utanför och skrek att man skulle öppna, men så länge hon inte kunde peta ut det jag hade på insidan kunde hon inte låsa upp. Denna ständiga rädsla och beredskap , får jag dubbelt nu. Mina panikattacker bottnar där, min kropp strejkar med med trasig disk i ryggen . För att inte tala om att hon förstörde mina tänder, då jag av rädsla fick Epilepsianfall och hon storidioten satte en träslev i munnen på mig ! Mina tänder fullkomligt började ramla sönder redan i 20 års åldern. Hon tvångsmedicinerade mig med under många år,kan även det ha påverkat tandhälsan. En tandläkare frågade en gång, om jag var missbrukare !! Jag som knappt mer än 3-4 ggr / år smakar cider... Numera är jag tvungen att medicinera mot värk , ångest o depression. men detta är ju i samråd med läkare. För att man ska klara sig hjälpligt i vardagen.
Men ja jag hatar verkligen de som kunde sko sig på oss barn, bygga upp en förmögenhet , och sitta där med sina feta arslen ( ursäkta språket ) Och numera njuta av sitt liv, som om de inget ont gjort. Dottern har numera tagit över "familjeföretaget" Undrar om fosterbarnen inår HB bråten ännu ? Vi och djuren ingick där på min tid, som boskap gick jag i 12 helvetiska år...
Tror det är en omöjlig dröm , men jag skulle ge mycket för att kunna vara som innan jag blev sjuk, ryggen kan de inte fixa, så det får jag tyvärr acceptera, men snälla rara någon, som styr över folks öden, kan jag inte få bli bättre psykiskt,kan jag inte framför allt få lära mig ett sätt att leva med att jag och mina 2 äldsta barn, berövades möjligheten till kontakt under så många år.
Kan jag bara återfå lusten att leva igen ?
Är oerhört tacksam för att jag nu fått min kreativa sida att vakna, att jag känner för att göra saker igen, nu spökar rösten att det är meningslöst, men jag säger emot ! ♥ Säger även emot andra som tycker att jag mest gör onödiga saker. För jag måste för min egen och för mina barns skull hitta vägen tillbaka till ljuset, detta är min dröm.
Och idag hoppas jag kunna ordna så jag har en mysig plats att vara på utan herr förskräcklig ångest, som vill förstöra hela tiden..Kramizz tills nästa lite kortare inlägg kanske :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar