Och då menar jag när man som den starkare personen använder sin makt för att förminska, såra, på alla tänkbara sätt skada den svagare. Detta kan gälla inom vården , i hemmet mellan makar, men oftast tror jag den mest bestående skadan kommer när man som barn utsätts för det..
I det värsta fosterhemmet jag bodde i , hade vi inga rättigheter, utan bara skyldigheter kruxet med dessa skyldigheter var att vi då inte visste från dag till dag vad som var tabu eller inte. Då detta berodde på den helt oömma fostermoderns humör för dagen.
En annan fruktansvärd sak som kan drabba barn, som de facto också handlar om gravt missbruk av makt. Är pedofili...
Kan säga att jag blir vansinnigt arg och illamående de gånger jag hör berättas om sådant !
Minns en annan sak som hände i det så kallade hemmet, fosterhemmet som aldrig borde ha få funnits ! Det var en granne som nämnde att han höll på med släktforskning. Då man som fosterbarn är väldigt ensam ivärlden , många gånger, så letar man i perioder efter rötter. Detta var tydligen en av dessa perioder, för jag tyckte det lät intressant. och sade att det ska jag också göra en dag. Jamen kom hem till mig sade han då, så visar jag dig...
det bestämdes att jag en dag i veckan, efter sysslorna förstås ( läs dagens arbete på gården efter skolan, alltid före läxorna )
Skulle gå dit och så skulle han visa mig hur man släktforskade. Detta var före alla hade internet, numera kan man nog beställa pdf filer , etc hem i datorn.
Första gången, visade han mig precis det han skulle. fast först fick jag smörgås och kaffe :) Han visste nog precis som alla andra , att vi inte fick mat där. Jag har hört att efter vår tid där, så rymde en pojke till grannen och bad att få mat. Stackarn så mycket stryk han måste fått då :(
Åter till släktforskningen: den andra gången jag kom så var han inte nere och öppnade som förra gången. han ropade ; kom in
jag gick in , tog av mig och han ropade igen ; kom upp så ska du få se på något. jag gick upp då, trodde det hade med släktforskning att göra. men när jag kom upp visade det sig att han satt och tittade på nån gammal film. med hästar som parade sig ! :O
Han blev tydligen väldigt upphetsad , själv av detta. Så han började göra närmanden. Jag tyckte det var så äckligt ! Jag var inte alls i den åldern, så jag ens hade börjat tänka så långt med pojkar i min egen ålder. och han var en skäggig äckelgubbe, tjock och otäck. Helt ny situation för mig. Tänk också på att jag fått lära mig att man inte får säga emot de som är starkare...
Han hann alltså komma en liten bit innan jag faktiskt tog mod till mig och slet mig lös. dagen , eller nån dag efter berättade jag vad han försökt göra mot mig. Fosterfadern sade inget , han gick ut...
Fostermodern sade heller inget , hon gick inte heller ut. Utan det var ungefär som när jag fick stryk i skolan. Innan jag blev så stark av arbete att jag kunde försvara mig. När jag berättade om hur jag hade det när jag var som värst mobbad, så sade hon heller inget. Det var alltid noll respons både på positiva och negativa saker.
det anmärkningsvärda i denna berättelse, är nog ändå vad hon gjorde nästa gång hon såg honom (grannen) Jag var uppe , och hon ropade att jag skulle komma ut. Jag gick väl dit ( man gjorde alltid som hon sa. Då sitter gubb äcklet där ! Hon tvingade mig att sitta med och dricka kaffe med den saten ! :( Inte med ett ord tog någon av dem upp detta han gjort mot mig !
Inte heller gjorde de något när han under en längre tid, alltid kom glidande med sin bil. När jag var på väg hem eller till skolan.
Under så lång tid av mitt liv , har jag fått lära mig att andra får göra hur de vill med mig. Ingen bryr sig. Det var ju sant...
Är ju egentligen fortfarande sant, vad gäller barn som är placerade. Borde vara samma ansvar och straffskyldighet på alla vårdnadshavare ! ??
Detta att man får lära sig hur maktlös man är,att man ska bara vara till lags. Som en vaxdocka som formas om efter var persons tycke...
det kan sätta sina spår. Jag kan än idag hamna i situationer, och efteråt tänka ; va fan , varför lät jag han/ hon göra så. de hade inte rätt till det. Det kan ta lång tid , tid som jag drar mig undan och "slickar mina sår" Som detta med de 2 äldsta barnen, jag hade inte behövt acceptera det fadern gjorde. Men slog mig sen att han inte hade den rättigheten. Sen ville jag försöka låta bli att bli en sån förälder som står och drar i barnen från ett håll när den andre drar till sitt. Och jag var rädd för att de skulle få ut för något om jag bråkade. Men först var jag bara förlamad av sorg. För att han berövade mig 2 av mina anledningar att leva. Är fortfarande kvar i det hopp lösa stadiet. Det var när det gått 6 år efter skilsmässan var ett faktum. som jag verkligen gick ner i avgrunden. Det är helt sant detta med att ; det sista som försvinner är hoppet...
För när jag tappade det då tappade jag sista gnistan av livslust med. Detta kämpar jag med numera . Att hitta gnistan och lusten igen.
Är så nöjd då jag fått lust att handarbeta igen ♥ När man skapar något så kan man känna glädje i det. Och man måste fokusera på det man gör, då kan man inte tänka så mycket. Och då får man flera hanterbara dagar...
Oj så långt detta blev då :)
Nu ska jag drömma om lite garn ♥
Och så ska jag gå till min godisaffär : Deje Garn & Hemslöjd , sen när hon öppnar. Har virkat mini fjärilar som jag tänkte ha till örhängen
I det värsta fosterhemmet jag bodde i , hade vi inga rättigheter, utan bara skyldigheter kruxet med dessa skyldigheter var att vi då inte visste från dag till dag vad som var tabu eller inte. Då detta berodde på den helt oömma fostermoderns humör för dagen.
En annan fruktansvärd sak som kan drabba barn, som de facto också handlar om gravt missbruk av makt. Är pedofili...
Kan säga att jag blir vansinnigt arg och illamående de gånger jag hör berättas om sådant !
Minns en annan sak som hände i det så kallade hemmet, fosterhemmet som aldrig borde ha få funnits ! Det var en granne som nämnde att han höll på med släktforskning. Då man som fosterbarn är väldigt ensam ivärlden , många gånger, så letar man i perioder efter rötter. Detta var tydligen en av dessa perioder, för jag tyckte det lät intressant. och sade att det ska jag också göra en dag. Jamen kom hem till mig sade han då, så visar jag dig...
det bestämdes att jag en dag i veckan, efter sysslorna förstås ( läs dagens arbete på gården efter skolan, alltid före läxorna )
Skulle gå dit och så skulle han visa mig hur man släktforskade. Detta var före alla hade internet, numera kan man nog beställa pdf filer , etc hem i datorn.
Första gången, visade han mig precis det han skulle. fast först fick jag smörgås och kaffe :) Han visste nog precis som alla andra , att vi inte fick mat där. Jag har hört att efter vår tid där, så rymde en pojke till grannen och bad att få mat. Stackarn så mycket stryk han måste fått då :(
Åter till släktforskningen: den andra gången jag kom så var han inte nere och öppnade som förra gången. han ropade ; kom in
jag gick in , tog av mig och han ropade igen ; kom upp så ska du få se på något. jag gick upp då, trodde det hade med släktforskning att göra. men när jag kom upp visade det sig att han satt och tittade på nån gammal film. med hästar som parade sig ! :O
Han blev tydligen väldigt upphetsad , själv av detta. Så han började göra närmanden. Jag tyckte det var så äckligt ! Jag var inte alls i den åldern, så jag ens hade börjat tänka så långt med pojkar i min egen ålder. och han var en skäggig äckelgubbe, tjock och otäck. Helt ny situation för mig. Tänk också på att jag fått lära mig att man inte får säga emot de som är starkare...
Han hann alltså komma en liten bit innan jag faktiskt tog mod till mig och slet mig lös. dagen , eller nån dag efter berättade jag vad han försökt göra mot mig. Fosterfadern sade inget , han gick ut...
Fostermodern sade heller inget , hon gick inte heller ut. Utan det var ungefär som när jag fick stryk i skolan. Innan jag blev så stark av arbete att jag kunde försvara mig. När jag berättade om hur jag hade det när jag var som värst mobbad, så sade hon heller inget. Det var alltid noll respons både på positiva och negativa saker.
det anmärkningsvärda i denna berättelse, är nog ändå vad hon gjorde nästa gång hon såg honom (grannen) Jag var uppe , och hon ropade att jag skulle komma ut. Jag gick väl dit ( man gjorde alltid som hon sa. Då sitter gubb äcklet där ! Hon tvingade mig att sitta med och dricka kaffe med den saten ! :( Inte med ett ord tog någon av dem upp detta han gjort mot mig !
Inte heller gjorde de något när han under en längre tid, alltid kom glidande med sin bil. När jag var på väg hem eller till skolan.
Under så lång tid av mitt liv , har jag fått lära mig att andra får göra hur de vill med mig. Ingen bryr sig. Det var ju sant...
Är ju egentligen fortfarande sant, vad gäller barn som är placerade. Borde vara samma ansvar och straffskyldighet på alla vårdnadshavare ! ??
Detta att man får lära sig hur maktlös man är,att man ska bara vara till lags. Som en vaxdocka som formas om efter var persons tycke...
det kan sätta sina spår. Jag kan än idag hamna i situationer, och efteråt tänka ; va fan , varför lät jag han/ hon göra så. de hade inte rätt till det. Det kan ta lång tid , tid som jag drar mig undan och "slickar mina sår" Som detta med de 2 äldsta barnen, jag hade inte behövt acceptera det fadern gjorde. Men slog mig sen att han inte hade den rättigheten. Sen ville jag försöka låta bli att bli en sån förälder som står och drar i barnen från ett håll när den andre drar till sitt. Och jag var rädd för att de skulle få ut för något om jag bråkade. Men först var jag bara förlamad av sorg. För att han berövade mig 2 av mina anledningar att leva. Är fortfarande kvar i det hopp lösa stadiet. Det var när det gått 6 år efter skilsmässan var ett faktum. som jag verkligen gick ner i avgrunden. Det är helt sant detta med att ; det sista som försvinner är hoppet...
För när jag tappade det då tappade jag sista gnistan av livslust med. Detta kämpar jag med numera . Att hitta gnistan och lusten igen.
Är så nöjd då jag fått lust att handarbeta igen ♥ När man skapar något så kan man känna glädje i det. Och man måste fokusera på det man gör, då kan man inte tänka så mycket. Och då får man flera hanterbara dagar...
Oj så långt detta blev då :)
Nu ska jag drömma om lite garn ♥
Och så ska jag gå till min godisaffär : Deje Garn & Hemslöjd , sen när hon öppnar. Har virkat mini fjärilar som jag tänkte ha till örhängen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar