Tror det var en Amstaff, ej säker men..
Hon sprang fram till den iallafall, och då hon varit vaksam mot henne sen hon gjorde utfall, då grannarna hade en hundvalp och jag satt med ryggen emot och pratade med valpen. Så kände hon att hon behövde vakta. Hon har inte litat på denna Amstaff tik sen den händelsen. Det är den enda hunden eller levande väsen över huvud taget som vår Alice skäller mot.
Så var hon olyckligtvis ensam och hade chansen att springa fram / eller snarare kände hon kanske ansvaret. Men det var den andra som högg Alice. Alice höll henne om nosen, när vi kom. Känns ju mer som att hon sade till att hon skulle ge sig, eller höll kanske till vi kom med förstärkning ?
Tyvärr var det nåt pucko som kände sig tvungen att hämta en bräda, och bända / slå med. Tydligen förekom även sparkar ! ?
Undrar varför de inte hämtade oss direkt ??
Måste ta reda på mer utförligt vad som hände så jag vet. Är så orolig för lilla gumman, örat hänger och hon har varit så låg idag.
Troligen beror det på adrenalin kicken hon fick igår , och förhoppningsvis kommer hennes öra att bli bättre igen. Men lugn blir jag nog först när jag prata igenom det i lugn och ro med nån vettig som såg. Och så ska jag ta henne till veterinären ändå för årets sprutor. Då kan ju hon se lite på henne och säga vad hon tror. Vi såg ju direkt att det inte var någon ide att åka akut igår.
Utan jag har istället pysslat om henne och sett till att hon fått lugn och ro och positiva grejer som ben osv. För att inte förstärka något. Känns ju bra att hon gjorde rätt i den situationen, men så olyckligt att det skedde över huvud taget :(
Livet är nog tamejfan en enda käft smäll ändå...
Vi föds med en obeskrivlig smärta, både hos mor och det stackars barnet, som först kläms och sedan kastas ut i det kalla obegripliga. för att som alla andra stappla fram i livet . Gå några steg , snava resa sig igen. Åka på knockout igen resa sig....
Ja faktum är att livet består av olika "ups and downs" Det gäller nog bara att veta och ta vara på upp perioderna. Så man inte drunknar när nästa våg kommer och för en ner i djupet igen.
Inte för att jag hamnade i botten igår. men jösses så rädd jag blev ! Var precis som när något av barnen slog sig. Innan man fått se hur det gick. Den rädslan, den är fruktansvärd. Hon hade blod i pälsen, örat hängde och så kunde hon inte hålla huvudet ordentligt. Hon går fortfarande med det på sned, antar att det gör ont. När jag duschade henne förut idag, kunde hon inte skaka på sig efteråt stackarn :(
Och inte var det fint väder idag heller. Och även om det så varit hade hon inte kunnat vara ute i solen i koppel. Då hon har ont .
Så jag har fått hålla på att torka med handduk, hårfön etc.
Men nu sover hon gumman, och jag kanske måste det med snart. För jag var uppe till 05:00 imorse, då jag ville se hur det gick med henne.
Ta hand om er och era nära nu. Både två och fyrbenta <3 Livet är bra skört ändå, igår hade jag nog tur ... Kan nästan inte tänka tanken på hur illa det kunde ha gått.
Kramizz på er därute i cybern <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar