Fan är snart 42 år, inte omyndigförklarad. Jag har min förbannade rätt att ta egna beslut nån enda gång i livet.
Har genom åren blivit extremt överkänslig för när personer vill styra och bestämma över mig och mina beslut.
Behöver inte vara någon Einstein för att räkna ut varför...
Hela livet har jag varit i främmande människors händer, fått tassa runt på tå för att inte förarga, man ska ju vara så glad att man överhuvudtaget värderas såpass högt att man får bo hos någon alls som fosterbarn.
Som sexåring placerades jag i ett alternerat fängelse/arbetsläger.
Kan inte kalla det något annat faktiskt, även om tanken var att det skulle vara ett hem så var det bara 12 års helvete, med en otroligt sjuk fostermor, och inte så oskyldig men inte alls så grym, snarare undflyende fosterfar...
Som vingklippt tonåring är det ju inte så svårt att räkna ut att jag lätt fastnade i ett destruktivt förhållande. Det hade säkert kunnat vara bättre om jag inte varit så rädd för att säga emot.
Nu fick jag inte klä mig som jag ville, inte sminka mig. Kunde inte gå till tandläkaren när jag behövde det. Då jag inte hade föräldrar som betalade för det. Fick inte ta av "hushållskassan" till det inte, konstigt detta med hushållskassan. Det var ju bara mina pengar som var gemensamma....
Hur som helst, nu tål jag inte längre att bli behandlad så.
Har pengar men blir styrd, vill ha resten överfört nu så man kan känna att man har dessa ( eller det som är kvar ) av det som jag faktiskt fick som kompensation för att jag blev vanvårdad slagen , och misshandlad på alla möjliga vis.
Mina pengar ! Jag ska inte behöva redovisa ett öre av dem egentligen !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar