Längesen sist, men har inte haft mood för bloggen på ett tag, nu känns det angeläget att skriva av sig lite. Har ju som jag nämnt tidigare deltagit i vanvårdsutredningen.
Varit med från start i princip. Det har varit många turer hit och dit. men en röd tråd har ( i mitt tycke) följt med hela tiden :
Vi som har varit och är placerade i barnhem fosterhem etc. Är en mindre värd grupp av människor , varför skulle det annars ha varit A: så svårt att få tillstånd en ursäkt ?
B : att ta på sig ansvaret och säga att detta var fel, nu vet jag att det varit en ceremoni, men den kändes inte som en uppriktig ursäkt, den med mest empati och som det verkade störst hjärta var Mark Lewengood, han tog sig tid att prata med och lyssna på de som var där. Annars var det mest värdelöst frånskyllande av ansvar..
C: 3 dje och egentligen det största frågetecknet för mig, Varför i hela friden är vi svenska barn
i utsatta situationer mindre värda än andra länders barn ? I andra länder har det gått mycket fortare att få detta utrett, det har betts om uppriktiga ursäkter, och getts skadestånd som är värt namnet.
Betänk gärna hur många av oss som på grund av för hårt arbete och fysisk och psykisk misshandel som gjort både kropp och själ så trasig att många av oss, inte kunnat stanna kvar i arbetslivet utan blivit sjukskrivna ( en del hann inte ens så långt som till fast arbete) Betänk då åter: Hur mycket är ett livs förlorad arbetsinkomst värd ?????
Även om vi inte till kropp och själ varit förbrukade så har det ju också pga att man ex skulle arbeta istället varit illa med skolgången, överhuvud taget så skickades många av oss ut i samhället utan de mest basala verktyg att klara oss med.
( Man skulle nästan kunna säga att inte ens hjulet var uppfunnet )
När man växt upp i instutionsliknande förhållanden under ständigt "bombhot" Aldrig fått lära sig det som är normalt för andra barn, då är det mycket svårt att ensam i hela världen klara sig när man plötsligt kommer ut i världen som "vuxen"Utan den ständiga övervakningen, och plötsligt ska fatta egna beslut, när man numera vet att man är imbecill och fullständigt oförmögen till det mesta......
4: alla dessa svikna löften...något av det värsta man vet efter alla år i fosterhem barnhem etc. är löften som ställts men inte infrias.
här i vanvårds cirkusen har vi fått löften om både det ena och det andra, först skadestånd sen inget, för att vi skulle nöja oss med 250 ?? en tredjedel av den vanligaste summan i andra länder....
Och nu det senaste ( vilket fick mig att ilskna till) det ska tydligen inte kallas skadestånd längre, utan kompensation (tror jag det var) iallafall ska detta lilla ord göra så att pengarna kan tas på en gång om man har skulder, något som var lovat för längesen att det inte skulle göras!
Sammanfattningsvis detta inlägg.... Ta erat ansvar Kommuner och Landsting !
Visa ni makthavare som handhar detta att svenska barn är lika mycket värda som andra länders barn! Lägg ett ansvar på personer som handhar dessa ärenden så kanske det blir bättre för framtidens olycksbarn ? Tänk gärna på så löjliga ni kommer att se ut nästa gång ni står med pekpinnen, och talar om för andra länder hur humana ni är och ergo de inte är.....ett samhälle som inte skyddar sina svagaste är inte ett varmt och tryggt samhälle.
Betänk gärna att detta öde drabbar både hög som låg, man vet inget om morgondagen...
skulle nog inte vilja att ditt barn eller barnbarn, eller nån som du känner skulle behöva växa upp i ständig rädsla under hugg och slag ? Och komma ut i vuxen livet som en kuvad och trasig själ ?..............................
Hoppas nästa inlägg är lite mer positivt :) Och att det kommer lite snabbare än detta
Sköt om er ute i cybern kramizzar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar