Hösttankar

Hösten här, vad gav sommaren...
Framför allt en live tur med berg och dalbana i känslor. En insikt om hur skört livet är.
Vilket jag egentligen redan visste, men ibland så blir man påmind på ett lite brutalare sätt..

En ljusglimt i mörkret fick vi för 9 dagar sedan, jag och min son Victor åkte då och hämtade en underbar kattflicka, hon som är sköldpaddsfärgad, den svarta kissen är min älskling Nizze som tyvärr inte finns här längre. Hoppas denna nya lilla bebbe får vara frisk, så vi får ha ett långt liv tillsammans !

På en av bilderna ser ni även mitt mormorsrute projekt, det skulle bli en babyfilt, men blev alltför stort och dyrt, för att sälja som jag tänkt på typ Tradera :) Jag kan ju aldrig bara göra något av det jag har, utan följer alltid grundiden om jag bara kan, vilket resulterade i att det blev allför stort och att jag när jag bara skulle ha lite mer garn slutade med att jag köpte massa mer för över 500:-
Men relativt nöjd blev jag ändå :)
Nu håller jag på med att sticka sockor och en limegrön kudde, detta blev också lite för dyrt, hade sett 2 nystan som bara kostade 20:- och fick en ide om vad jag skulle göra med dem, slutade med att jag köpte 4 till gröna i 2 andra nyanser med, då blev summan helt plötsligt 250 :- :) Och här fick jag frångå gruniden att göra limefrukt, för jag fick inte till ett bra mönster, gör istället så att jag varvar och växlar mellan dessa 3, får se hur det blir. Färgen är underbar och garnet är lurvigt och mjukt ändå :)

Skönt att ha lite projekt att syssla med då livet i sig är lite upp och ner, vet ej hur jag och min sambo kommer att ha det i framtiden, han verkar vara trött på det mesta nu och katten vi hämtade hämtade vi utan att han ville det, han tyckte att vi haft sån otur förut. Och säger att jag inte kan ta hand om dem ändå, fast där håller jag inte med , vi har bara olika bråttom att göra saker, och han är inte som jag sjukskriven, så han orkar ju göra mer fortare. Sen gillar han inte att jag spelar heller, vilket är fel förståss. men han tror jag spelar mer än jag faktiskt gör.

Och i morse fick jag samtal från min exman,(mina barns far då) Och han berättade att min äldste son ligger på IVA ! Vilken käftsmäll man får när man hör något sånt ! Sen visade det sig att det var sonen själv som ringt, då kan man ju slappna av lite då han ju inte kunnat ringa om det varit riktigt illa.
När jag tänkt lite på det hur jag skulle göra etc. Min sambo hade ju den enda just nu "farbara" bilen till jobbet, så jag kunde ju inte åka till sjukhuset. Så då ringde jag, fick då veta att han blivit flyttad till MAVA nu. Och att han bara skulle vila lite, äta och få en axel röntgad. Vilken lättnad !
Det är verkligen frustrerande när barnen blir stora och man inte kan skydda dem längre ! Och mina 2 äldsta har ju dessutom skurit av min möjlighet, då de har valt att bara vara hos sin pappa. Även om det är pga att han har skrämt dem till det från början. Så har det nu blivit en vana. De ringer knappt aldrig, och jag har ringt otaliga gånger och fått luren i örat. Jag har nu kommit överens med den äldste om att jag inte skulle ringa så ofta då han inte vill det. Men har understrukit att jag alltid finns här om och när de vill det.
Konstigt nog blir det inte lättare med åren. Gått 6 år nu sedan jag fick nog och ville skiljas. Och han infriade sitt enda hållna löfte, att se till att jag aldrig få se mina barn igen. I stort sett har jag knappt gjort det. Från att aldrig ha varit ifrån dem, så förlorade jag allt på en gång med dessa 2. Jag har ju vår yngste son kvar tack och lov ! Men hålet efter de andra finns ju alltid där. Min mening med livet har sen jag fick första barnet varit just dem.Kanske inte var den bästa mamman, efterssom jag blev sjuk, och inte kunde göra allt jag ville göra. Men det var jag som var där, och som visste hur de mådde och vad de ville och vad som hände i deras vardag. Då fick jag själv göra allting. Som sagt stort hål....Och stor frustration nu när man bara får vara på avstånd. Men så är det att vara förälder, man ska finnas men inte kräva något :)

Och jag är tacksam för alla de år jag ändå fick med dessa mina skatter, som gav även mitt liv en mening <3