Hur ska man hitta styrkan att våga fortsätta leva, att våga fortsätta lägga sitt redan brustna hjärta i händerna på fler människor ? Och är det rätt ens att fortsätta om man som jag tydligen bara förstör andra människors liv ? Nu har vi ett nytt år. Detta år ska då äntligen ersättningen till oss vanvårdade betalas ut, vågar man hoppas ?? Kommer det att lindra såren i själen ? kanske, om det ändå blir som en bekräftelse att det som hände alla oss var fel, att det i själva verket är oaccetabelt att behandla barn så, ja då kanske en bit av hjärta kan läkas litet :)
Annars är jag i en slags omöjlig limbo nu, där jag inte vet vad och hur jag ska göra. har på något sätt blivit apatisk. Då jag vet hur lite det jag gör och har gjort betytt, och att det istället tydligen bara varit fel. Frågan som hela tiden återkommer ; ska man orka fortsätta ?
Förr hade jag en slags överlevnads längtan och en slags styrka som gjorde att jag aldrig gav upp, hur hemskt det än var, nu har jag bara ett tomrum. Undrar och hoppas nog egentligen att åtminstone en del av det kommer till baka.......
på återseende cybervänner take care <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar