Om det var så jätteklokt att välja det temat, jag valde till utställningen ?
Det gör så ont, ångesten blir återigen starkare ,
och är nu typ hela dagen igen :(
Valde att göra saker med teman som för mig symboliserar varför jag mår som jag gör idag. Ergo bilder jag infogar i stickat, eller målar som för mig säger detta. Inte säkert att en annan betraktare ser det samma. Det vore konstigt om alla kunde det. Men har märkt att de som själv varit där jag är / eller är fortfarande. Har mycket lättare att se saker ur mitt perspektiv. Tur jag har några i min närhet ♥ För det är svårt om man bara omges av oförstående...
Visade igår min målning för 2 olika personer ( förutom att jag delade här då, och på ett par art sidor på face )
Och den person som borde stå mig närmast, förstod inte alls, med vilken smärta jag målat denna bild. vad det symboliserar för mig.
All den smärta och minnen av åratals misshandel, och utnyttjande, som jag målade in i den bilden...
Sårar mycket med kommentarer som kladd, och andra skämtsamma meningar. Kan ju nämna att jag efter jag först blev ledsen, tände till ordentligt över dessa hånfulla kommentarer.
Hade velat ha stöd från den person som ska stå mig närmast. Nu har jag märkt att jag blir mer och mer försiktig med vad jag delar om mitt inre. Det var inte det jag hoppades på, när jag sökte och fann vad jag trodde var något annat. Fortfarande är han den ende för mig, men jag skulle verkligen behöva hans stöd. har hela livet fått kämpa ensam, vill inte vara ensam i ett till förhållande..
Ja ni ser hur jag blir :(
Som ett avskalat träd utan skydd för vind och väder, naken och sårbar.
Att gräva i sina fortfarande efter alla dessa år, så ömma och infekterade sår. Är inte det bästa jag kan göra. Men hoppas att jag om jag nu måste klara mig själv, kan bli av med lite smärta på sikt om jag plockar ut den och fäster på papper etc. ?? Kan man det
Blev lite orolig igår, då jag märkte att det blev såpass illa igen, trodde det värsta klingat av lite. Men det ligger bara under den tunna ytan tydligen.
Ska nog inte måla idag, om det inte bara händer då. Lite ruskigt egentligen.
Skulle plocka bort symaskinen och göra plats för att inventera bland mina små virkade fjärilar, blommor etc. ville se vad jag mer skulle göra innan jag ska prova att göra några smycken. ( behövs tillskott till kassan nu )
Men helt plötsligt satt / stod jag där och skissade på denna bild, började färglägga, med diverse olika. Slutade med att jag målade den med vatten färg.
fast jag undrar hur man gör när den blitt så skrynklig, kan man lägga skydd över och stryka lite lätt tro ?
Jaja, men nu ska jag försöka sticka lite på strumporna, som jag fick dra upp igår, då jag först tappade markören och stickade för långt, sen tappade maskor, och inte alls kunde få till det för att kunna fortsätta.
Stickade nästan tillbaka till dit jag var innan felet.
Det gör så ont, ångesten blir återigen starkare ,
och är nu typ hela dagen igen :(
Valde att göra saker med teman som för mig symboliserar varför jag mår som jag gör idag. Ergo bilder jag infogar i stickat, eller målar som för mig säger detta. Inte säkert att en annan betraktare ser det samma. Det vore konstigt om alla kunde det. Men har märkt att de som själv varit där jag är / eller är fortfarande. Har mycket lättare att se saker ur mitt perspektiv. Tur jag har några i min närhet ♥ För det är svårt om man bara omges av oförstående...
Visade igår min målning för 2 olika personer ( förutom att jag delade här då, och på ett par art sidor på face )
Och den person som borde stå mig närmast, förstod inte alls, med vilken smärta jag målat denna bild. vad det symboliserar för mig.
All den smärta och minnen av åratals misshandel, och utnyttjande, som jag målade in i den bilden...
Sårar mycket med kommentarer som kladd, och andra skämtsamma meningar. Kan ju nämna att jag efter jag först blev ledsen, tände till ordentligt över dessa hånfulla kommentarer.
Hade velat ha stöd från den person som ska stå mig närmast. Nu har jag märkt att jag blir mer och mer försiktig med vad jag delar om mitt inre. Det var inte det jag hoppades på, när jag sökte och fann vad jag trodde var något annat. Fortfarande är han den ende för mig, men jag skulle verkligen behöva hans stöd. har hela livet fått kämpa ensam, vill inte vara ensam i ett till förhållande..
Ja ni ser hur jag blir :(
Som ett avskalat träd utan skydd för vind och väder, naken och sårbar.
Att gräva i sina fortfarande efter alla dessa år, så ömma och infekterade sår. Är inte det bästa jag kan göra. Men hoppas att jag om jag nu måste klara mig själv, kan bli av med lite smärta på sikt om jag plockar ut den och fäster på papper etc. ?? Kan man det
Blev lite orolig igår, då jag märkte att det blev såpass illa igen, trodde det värsta klingat av lite. Men det ligger bara under den tunna ytan tydligen.
Ska nog inte måla idag, om det inte bara händer då. Lite ruskigt egentligen.
Skulle plocka bort symaskinen och göra plats för att inventera bland mina små virkade fjärilar, blommor etc. ville se vad jag mer skulle göra innan jag ska prova att göra några smycken. ( behövs tillskott till kassan nu )
Men helt plötsligt satt / stod jag där och skissade på denna bild, började färglägga, med diverse olika. Slutade med att jag målade den med vatten färg.
fast jag undrar hur man gör när den blitt så skrynklig, kan man lägga skydd över och stryka lite lätt tro ?
Jaja, men nu ska jag försöka sticka lite på strumporna, som jag fick dra upp igår, då jag först tappade markören och stickade för långt, sen tappade maskor, och inte alls kunde få till det för att kunna fortsätta.
Stickade nästan tillbaka till dit jag var innan felet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar