Detta är vad många barn även i dagens samhälle får drömma om, många är vi som både i nuläget och förr sattes i omöjliga situationer vi inte förstod. Ingen brydde sig om att kolla hur vi mådde, eller snarare så brydde de sig inte, fick de bara betalt så var vårat ansvar att följa de från dag till dag omöjliga nyckesregler. <som de facto inte gick att lyda, då det alltid var fel , hur man än gjorde, Tack och lov finns det någre få som vågar trots att de är rädda för att räcka till, att ta hand om ett av oss maskrosbarn. För jag tror att det är just de som är de bästa för uppgiften, hur många av oss har inte kännt den oron, när vi stod i begrepp att få vara egna barn+ jag gjorde det verkligen, nu kom min önskade förhoppningar om att hålla som supermamma på skam men tack vare att man har sitt samvete försöker man åtminstone rätta till sina misstag. Där jag bodde sista och längsta placeringen, fick vi barn aldrig en ursäkt. en kram som tröst var inte heller nåt som serverades. Hugg och slag, ständig psykning, gav oss istället ärr för livet som nog tyvärr aldrig kommer läka helt.

Detta och mina egna tillkortakommanden i krissituationer , är vad som jobbat i min skalle idag, man trodde så mycket när man satt där och väntade på att helvetet skulle vara slut, men inte mycket blev som man ville, tack vare hårt barnarbete i mitt fall, och djupt skada självkänsla, har livet istället blivit en hinderbana av saker man velat men inte kunnat göra

men men de påstår att efter regn kommer sol :) Jag ska ta mig upp ur detta dike med, kanske inte imorrn eller nästa månad, men en dag. Kunde jag överleva i ett fosterhem med instutions fasoner, borde jag göra det nu, nu är jag iallafall fri :)  Skötom er alla i cybern, ta vara på alla era nära och kära, för ni har där en rikedom som fler av oss bara kunnat drömma om <3 kram i natten