Hur många av er har som jag varit placerad i Fosterhem/barnhem ?

För er som har det, så vet ni säkert att det kan vara både si och så hur man kom ur det hela, många av oss blev trasiga av vår, i många fall direkt skadliga uppväxt.Vore intressant att utbyta tankar och åsikter här eller för den som vill,per meddelande :)Själv blev jag redan som spädbarn placerad.Valsade första året runt på 11 olika ställen.Kan hända är det där man fått ryggsäcken med otrygghet ifrån ? har läst i mina papper att jag som i runt ettårsålder, inte kunde gråta, när jag kom till det fosterhem, som i mitt tycke var räddningen för mitt sargade barnhjärta,även många år efter att jag fick flytta även ifrån dem. Denna familj gav mig värme, en plats i en familj, och det kändes verkligen att man fick kärlek också, vilket borde vara varje barns, och varje människas? självklara rättighet egentligen.Åtminstone barn bör få känna denna villkorslösa kärlek ändå.....

Som sagt denna familj , räddade mig och gör så fortfarande, då deras sätt kanske inte planar ut vågskålen men ,lättar lite på tyngden av all den rädsla och otrygghet som var innan och följde efter vistelsen där.
Hur gjorde ni när det var som värst ? Vi var ganska många i den "barnfabrik" som jag blev placerad i.Vi tog och gav stöd av /till varandra. vi tog vara på varje tillfälle som gavs att lufta ventilerna, men all tid emellan, med rädsla för nästa smäll, nästa straff för vad humöret hos bestraffaren kände för denna dag.Känslan av värdelöshet,otrygghet. Påminnelserna om att man ingen är, och aldrig kommer att bli heller!
Har i mitt fall grävt många fallgropar i livets ändå inte helt jämna väg.
Sen vet jag att det kunde varit värre också. Jag kommer att skriva om detta och annat i mån av dagsstyrka, och mood:) Jag tror att vi alla behöver prata av oss om detta, kommentera eller fråga gärna. Du kan vara placerad nu, du kan ha varit det, du kan känna nån som är/har varit det. och vill förstå bättre:)
Kanske du har ett fosterhem med? Det finns ju tack och lov flera bra sådana med ! Bor granne med en familj som verkar vara den ideala sorten faktiskt :) Sånt blir man glad av att se !
Hoppas få igång ett givande och tagande av åsikter här, och för den som behöver kan jag även vara en medmänniska helt enkelt. För tid har jag ganska gott om ändå, och det är ofta lättare att förstå sådant om man själv varit med om något liknande.....

<g:plusone annotation="inline"></g:plusone>