hello everyone :)

Idag sitter jag och tänker på hur trött jag är på min lokala Coop affär, har länge känt att en del av dem är direkt otrevliga. Inte alla .Tack och lov men för många.... Dessutom har jag och flera med mig känt att sortimentet haltar. Många har sen flera år redan bytt och väljer att åka den milen , som det är till nästa Coop.
Nu överväger jag detsamma. Det var den lilla sista grejen som fick vågskålen att tippa över. Skulle upp på morgonen i fredags och köpa bröd. Vi har en försäljare som kommer med supergott färskt bröd på torget varannan Fredag. Då tänkta jag kila in på Coop och köpa några paket cigg samtidigt. det var en av surtanterna som öppnade, försent och grinig som vanligt då..
Hon ställde sig i spelkön, och jag var först i vanliga kassa kön. jag skulle kolla vilka ciggaretter jag skulle ha. men det syns ju inte utifrån vad de har så man får böja sig som värsta gummimannen fram över bandet och försöka se. Varför har de vänt så man inte kan se och ta de paket man vill ha ??
Då kunde de åtminstone sett till så man ser utifrån vad som finns och priset på de olika askarna ! Jag brukar ta en av de billigare, då redan de är hutlöst dyra. Skulle ta fram de jag vill ha, hittade ett och kollade efter ett till. Då kommer kassörskan fram och snäser vi vill inte att ni rör dem själva ! ni får inte ta själv. 
Då brast det för mig efter alla irritationsmoment med varor som kostade mer än prislappen sade, och varor som inte fanns, oviljan till att vara serviceinriktade mm. jag brann till och sade ; Nehej Ursäkta då , lade asken jag hunnit ta ner på bandet och sade du får vara så snäll och lägga tillbaka den då, jag kan handla på annat ställe ! Och så gick jag, till saken hör att densamma dagen innan. Kom ( troligen från rast ) med en ihoprullad tidning hemmets veckotidning för övrigt, som hon helt fräck bara lade tillbaka på hyllan. Hur kul är det för kunderna att få köpa begagnade tidningar ?? 
För många år sedan var jag inne i tygaffären här på orten ( stängd nu ) Och dök som jag alltid gör först ner i stuvlådan. Brukar börja där för man kan hitta något litet och få uppslag och ideer till resten av köpet där ( jag funkar så iallafall ) affärsinnehavaren stod i telefonen , och sade då högt och tydligt ja nej det är bara en kund som kollar i styvlådan vi kan fortsätta. det var också en sån som behandlat sina kunder snorkigt. Så då brann det också och jag handlade aldrig mer där! Däremot tog jag ut pengar och åkte till närmaste tygaffär ( en mil drygt ) och handlade tyg för närmare tusenlappen. mycket på den tiden..
För övrigt fick jag mycket bra bemötande av personalen på Cosmos i Forshaga, de har alltid varit trevliga när jag varit där, serviceinriktade , precis som garnaffären här. vet inte alla affärsinnehavare hur viktigt det är med positivt bemötande av kunden ? man ska känna lust att komma tillbaka snart när man lämnar affären, inte vilja komma därifrån så snart som möjligt !
Ros till Gunbritt på garnaffären här och personalen på Cosmos <3

Sen till en helt annan femma : Nu har de tydligen betalat ut till de 15 första i ersättningsnämnden, och en hade fått avslag..
Undrar jag hur bedömningen görs ? Som sagt sägs det att de ska gå på kroppsspråk bla. känner mig personligen lite oroad över hur jag som inte kan förklara rätt för doktorn ens, ska kunna förklara och visa med rätt kroppsspråk för dem ? Jag har alltid haft väldigt svårt för att göra något när nån ska iaktta hur jag gör det. inte ens de jag känner väl kan jag göra det inför utan obehagskänslor... återstår att se hur detta kan gå.
Annars är livet, jaa hur fasiken är det egentligen nu ? Man kan säga att jag kravlat runt i en botten lös mörk grotta en längre tid nu och inte haft varken karta och kompass för att hitta ut ur den.
men har bestämt mig, som vanligt egentligen, för att jag måste för min yngste sons skull och djuren jag har finnas kvar, hoppas att den dagen kommer då jag vill för egen del med.. att jag en dag får en del av svaren på de frågor jag funderar över. Och finner mig värdig detta jordeliv....
Faktum är ändå att nu efter medicin bytet känns en viss ändring, jag hade i vanlig ordning inte funderat över just de frågor doktorn ställde när han ringde på den bokade tiden :) men efteråt så funderade jag, och känner att det nog visst är en förändring där. Skulle nog ha bett om detta bytet tidigare ?
Sen får man hoppas att det personliga livet kan få tillbaka sitt lugn igen, jag vill kunna leva i lugn och ro , med någon som accepterar mig som jag är, även om jag flera av årets / veckans dagar inte orkar göra allt det som jag gjorde innan min kropp sa stopp. jag vill kunna känna att jag är värdefull för någon även om jag behövt vila och ändå är så trött att jag bara orkar det nödvändigaste och sitter vid datorn för att hålla tankarna i schack !

ja mer om allt och inget nästa gång :) 

take care everyone :)

Vår ! Ersättningsnämnden igång...tankar..åsikter

Tack och lov att våren närmar sig nu...

Denna vinter har varit på tok för lång och mörk. Kämpar med det mesta nu så lite sol och värme kan bara göra livet drägligare.

Ersättningsnämnden är igång ( äntligen )
Och papper etc inskickade, fick samtal här att de vill ha en intervju . Det tycker jag är konstigt egentligen . Då jag genomgick den bekostade vanvårdsutredningen. Och de har svart på vitt där om vad de kom fram till. men har läst att de även ska läsa in kroppsspråk etc. det komiska i kråksången är väl att det i vanlig ordning sitter människor där som inte har egen erfarenhet av det som vi varit med om. Och kroppsspråk ? Som en person skrev : Jag har hela livet fått kämpa för att orka fortsätta, men visar inte allt detta utåt. hur ska de kunna se på oss hur vi känner det / kände det när vi på de mest fantasifulla sätt blev utsatta för sånt som inte ens filmer visar... ??
Får se fram i Maj vad man tycker efteråt..

Något att sträva efter ?

Hej vänner <3
Nu kommer jag att skriva här igen.
varför ska man inte kunna ha en blogg och uttrycka sina tankar om man nu så vill ? Sjuka människor finns ju alltid.
Jag har bestämt mig för att skita i dem och fortsätta här.
önska att det kan hjälpa andra och efterlyser likasinnade att samtala med här :)

Granskar och godkänner för att undvika dem som vill förstöra dock.
Kampen kommer att fortsätta , för att hitta en utväg ur denna mörka tunnel jag gått vilse i. Har ju än så länge de som är beroende av mig.
Annars vete tusan, om man orkat...
Hur hittar man styrkan när all mening försvunnit ? När allt man gjort visar sig vara meningslöst, när ens barn bara tror på det andra säger. Istället för att plocka fram de egna minnena av det som var vårat?
Trots allt fanns jag och bara jag oftast där för dem . Det var jag som visste hur de mådde, vilka drömmar och julklapps/ fördelsedags önskningar de hade...

Men men som mamma får man inte göra fel eller ?