Nu har jag sedan många år tappat räkningen på hur många avsked man behövt ta , oönskade smärtsamma, oåterkalleliga sådana. Denna sommar kom det ytterligare 2. först våran älskade katt som plötsligt och oförklarligt blev sjuk och var tvungen att avlivas, typiskt nog befann vi oss 180 mil bort när det hände med. Veterinären var lika förvånad som vi, då han varit en till synes frisk ungkatt bara dagarna innan...
Sen dog min sambos mamma, vilket också blev en smärtsam upplevelse för alla, givetvis. Hon var en mycket fin och varm kvinna, en av de som toppar min "lista på favvomänniskor" de som kommer dit är bara ett fåtal, bör kanske tilläggas...
Hon är en av de som man känner den störst beundran för med, när jag hört hennes och andras berättelser om hur hon levt och vad hon gjort, fylls jag av beundran för den styrka och uppfinningsrikedom hon använde för att fixa vardag, som fest för sin familj och vänner. Jag minns med värme hur fint hon välkomnade mig till familjen första gången <3 Tack för att jag fick förmånen att lära känna dig Kitty ! Hoppas det finns nåt annat bättre efter detta jordelivet, att du får träffa de som gick före dig och vara där du vill vara närhelst du vill. Detsamma önskar jag för dig min lille nizze och alla mina kära som vandrat före ut i det okända
