En förhoppning om större förståelse från andra medmänniskor vore något att önska för framtiden...
måndag 8 april 2013
Hej på er i våren äntligen börjar vintern släppa sitt tag !
En text jag hittade på nätet , kan vara något att sträva efter ?
Detta med styrka , att orka nästa steg med. Fast man egentligen inte orkade det förra...
Ja vissa dagar får man vara nöjd och stolt , bara man tagit sig igenom dem. Mitt mål nu är att kanske kanske den dag kommer när jag känner att lusten till livet finns igen trots allt som tagits från mig , som gjorde det värdefullt. Eller snarare som gjorde att jag kände mig värdefull som människa. Kanske jag en dag känner ett eget värde igen och tycker att jag tillför mina käraste något. Och inte som idag bara känner att jag förstör ?
Alla har vi våra demoner i garderoben, men jag är ofantligt trött på mina. Skulle önska att det bara var att slänga ut dem. Men de ska tydligen bearbetas, jag kan bara inte komma på hur jag ska kunna leva med den mängden jag fått mig tilldelad under alla dessa år. Har gått med i en grupp nu med likasinnade. vet ju av egen erfarenhet att ingen som själv inte gått igenom liknande till fullo kan förstå hur det känns. Då kan man få plumpa kommentarer som " ryck upp dig nu" eller tänk på hur det påverkar den och den, tänk inte så mycket....
ja finns ju en uppsjö där med råd / kommentarer som snarare stjälper än hjälper. En kram ,eller jag finns här alltid ! Är bra mycket bättre åtminstone för min del.
Kram på er ni som behöver en <3
På återseende :)
Detta med styrka , att orka nästa steg med. Fast man egentligen inte orkade det förra...
Ja vissa dagar får man vara nöjd och stolt , bara man tagit sig igenom dem. Mitt mål nu är att kanske kanske den dag kommer när jag känner att lusten till livet finns igen trots allt som tagits från mig , som gjorde det värdefullt. Eller snarare som gjorde att jag kände mig värdefull som människa. Kanske jag en dag känner ett eget värde igen och tycker att jag tillför mina käraste något. Och inte som idag bara känner att jag förstör ?
Alla har vi våra demoner i garderoben, men jag är ofantligt trött på mina. Skulle önska att det bara var att slänga ut dem. Men de ska tydligen bearbetas, jag kan bara inte komma på hur jag ska kunna leva med den mängden jag fått mig tilldelad under alla dessa år. Har gått med i en grupp nu med likasinnade. vet ju av egen erfarenhet att ingen som själv inte gått igenom liknande till fullo kan förstå hur det känns. Då kan man få plumpa kommentarer som " ryck upp dig nu" eller tänk på hur det påverkar den och den, tänk inte så mycket....
ja finns ju en uppsjö där med råd / kommentarer som snarare stjälper än hjälper. En kram ,eller jag finns här alltid ! Är bra mycket bättre åtminstone för min del.
Kram på er ni som behöver en <3
På återseende :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)