En norsk mor skriver till sin son.
Käre son.
Bara ett par rader, så att du vet att jag lever.
Jag skriver detta brev sakta, för jag vet ju att du inte kan läsa så fort.
Du kommer inte att känna igen huset när du kommer hem, för vi har
flyttat.
Det finns en tvättmaskin i vårt nya hus men den fugerar inte så bra. Förra
veckan stoppade jag in 4 skjortor i den, drog sen i snöret och sedan dess
har jag inte sett till skjortorna mer.
Jag kan heller inte ge dig adressen till vårt nya hus. Den familj från
Bergen som bodde här tog med sig numret till sitt nya hus, så att de skulle
slippa ändra adress.
En god nyhet är att din far har fått nytt jobb. Han har nu 500 personer
under sig. Han klipper gräset på kyrkogården.
Din far drack inte så mycket i julas. Jag hällde en burk motorolja i hans
ölsejdel och det höll honom i gång till nyårsdagen.
Jag var hos doktorn i torsdags och din far var med. Doktorn satte ett litet
rör i munnen på mig och sa till mig att inte öppna munnen på 10 minuter.
Din far erbjöd sig att köpa röret.
Din syster fick barn i morse. Jag har inte fått reda på om det blev en pojke
eller flicka. Jag vet därför inte om du är moster eller morbror.Det regnade bara två gånger i Bergen förra veckan. Först tre dagar och
sedan fyra dagar.
I går fick vi ett brev från begravningsentreprenören. Han bad oss betala
sista delen av din mormors begravningskostnader, annars skulle han
gräva upp henne.
Och så en sorglig nyhet.
Farbror Olof drunknade i ett whisky-fat på Oslo bryggeri förra veckan.
Några arbetare hopppade i för att rädda honom, men det gick tyvärr inte.
Han kämpade modigt, han bara log och log och ville stanna kvar.
När vi kremerade honom, brann han i tio dagar..
P.S. Jag skulle ha skickat dig 100 kronor, men tyvärr hann jag klistra igen
